Make ej redo för barn helt plötsligt i v.35. Livrädd o förvirrad

Jag tyckerhelt annorlunda. Jag tycker att det aldrig är ok att en förälder skiter i sitt barn. Speciellt inte när barnet är nyfött och försvarslöst. Tänk om du hade skitit i att ta ansvar för ditt barn? Är det verkligen försvarbart att skaffa fler barn med en sådan man?

Är det ansvarstagande av en förälder att sätta sitt barn på dagis vid 1 års ålder, är det ansvarstagande som förälder att sätta ett barn till världen utan ekonomi, eller är det ansvarstagande av föräldrar att dricka och ha egentid var och varannan helg under barnens uppväxt. Jag tycker som såhär, förstår din poäng men ingen har fullständigt skitit i sitt barn här, någon har varit rädd, förvirrad, chockad, kluven, orolig för framtiden och behövt tid för att reflektera över om dom faktiskt är/var redo. Är det inte jävligt stark av en människa att säga till sin gravida flickvän att jag vet inte om jag är redo? eller att våga säga att man faktiskt tvivlar på sitt egna ansvarstagande. Jag tvivlade själv på mig själv som mamma med första barnet, hur skulle jag klara av det här, mådde psykiskt dålig i perioder, vissa mammor kan inte ens älska sina barn efter förlossningar pga depressioner m.m är dom då inte ansvarstagande ? kanske inte men vissa situationer kan man inte hantera direkt, lite som att vara med om en plötslig bilolycka, tänker alla människor klart då? och gör allt i rätt ordning? kör du för fort med dina barn i bilen ? har alla försäkringar på sina barn ? Hur många jävla föräldrar sätter inte sina barn i bilstolar med ytterkläder på? att ha ytterkläder på sig i en bilbarnstol är lika med döden vid en krock då luften mellan kläderna och bältet gör att barnen flyger ut, dessutom innehåller ytterkläder plast som skulle öka på brännskador vid brand i bil och smälta in i barnens hud och ge dom ännu högre brännskador än dom skulle fått utan jackan. Är det ansvarstagande ? jag tror att det är bättre att tvivla på sitt ansvar när bebisen är i magen eller nyfödd och växa in i en fadersroll sakta men säkert, vem fan är en perfekt förälder direkt så fort man avlagt lite sperma och fått reda på att någon är befruktade? alla är olika som individer och tar ansvar på olika sätt, min sambo kanske gjorde fel i början av sitt faderskap men det kanske är han som är mest ansvarstagande nu? jag kanske har gått och blivit spelmissbrukare eller något annat sjukt under mammaledigheten och ballat ur totalt och plötsligt är det ombytta roller ? vad tycker du om mig som mamma då ? vi vuxna måste sluta bära tänka ett varv, tänk längre, vi tex vägrar sätta våra barn på dagis, inget barn i hela världen har något där att göra före 3 års ålder, läs på innan du ger kritik och sluta tro på all bullshit om att det visst är okej. Vem fan skaffar barn för att sedan lämna bort sin bebis till helt främmande människor när barnen bara är en bebis? jag tycker inte ens man har där att göra vid 3 år. Dom första 3 åren är bland dom viktigaste i barnets liv och dom enda dom verkligen behöver är sina.föräldrar/syskon/släkt allt utöver det är helt vansinnigt att säga att dom behöver. Kloka vuxna ANSVARSTAGANDE mammor/pappor sätter inte sina barn på dagis. det är min plikt och min vilja att forma mitt barn till en trygg individ. inte lämna över det ansvaret till någon annan. Vi har som ett till exempel inga sociala medier i våran familj, har du det ? publicerar du bilder på ditt barn på nätet ? om du gör det, om det så bara är en bild "du" tycker är söt så är du inte en ansvarstagande förälder! en ansvarstagande förälder värnar om sitt barns integritet och ska inte dela en enda jävla bild på nätet! Min sambo kanske var vilsen och inte så ansvarstagande i början, men han ser till att våra barn får vara hemma, slipper finnas på nätet, spänns fast ordentligt i bilen utan ytterkläder. och jag kan ge dig så många fler exempel på vilka otroligt stora ansvarsfulla sidor han har. Som garanterat inte alla Ansvarstagande mammor har här på familjeliv trotts att det var dom som bytte alla blöjor och klämde ut ungen på förlossningen.... gokväll!

Du använder seriöst sämre exempel för att rättfärdiga hans beteende? Du skriver i princip att det är ok att behandla sina barn hur som helst så länge det finns sämre förälder där ute? Det finns föräldrar som mördat och ätit upp sina barn. Det måste innebära att inget beteende är oförlåtligt så länge man inte passerar den gränsen.

Du tycker verkligen att det är ok att behandla din bebis illa? Att inte ta hand om sin bebis är att behandla den väldigt illa. Hade du inte tagit allt så hade ert barn inte levt idag.

Du hade inte klarat av att ex spänna fast ditt barn säkert utan din sambo? Med tanke på dina otroligt låga krav på medförälder så är jag inte förvånad. Du tycker det är sämre att lämna sitt barn på dagis vid ett års ålder än att skita i sitt barn dess första 9 månader?

(Vi var btw båda föräldralediga länge och samtidigt för min make vill ta hand om sina barn)

Det är aldrig ok att behandla någon illa, men ingen har behandlat sin bebis illa, olika män är olika redo och jag tycker inte det är ok att skita i sin sambo, bebis, förlossning men om psyket på pappan inte är redo så kan en traumatisk förlossning bara förvärra hela situationen. Min sambo grät och grät under min första fruktansvärda förlossning för han visste inte vad han skulle göra, han kände sig så maktlös och jag är en väldigt stark kvinna som såg att trotts mina smärtor mådde han nog sämre av situationen än mig och jag bad han gå ut och ta en paus i bilen. För mig var det inte viktigt att han var med när bebisen kom, för mig var det viktigt att han var lugn och avslappnad vid sitt första möte med sin dotter. Ett barn känner av alla dåliga vibbar, så en vilsen, förtvivlad, omogen, välj vilken beskrivning du vill på våra män är iaf fel att lägga ett stressat nyfött barn som kämpat i 20 timmar för att komma ut i deras famn. Mer stress kan ta död på olika individer. Min sambo mådde sjukt dålig under första delen av vårat första barns liv och då var jag alltid glad och positiv, gosade och gav våran dotter allt hon behövde i trygghet. Hade han blivit tvingad av mig att byta blöjor, kille å, gosa dygnet runt utan att känslan fanns där hade våran dotter tagit skada av det. precis som man delar upp hushållssysslor eller dammsuger ni tsm en arm var och lagar mat med samma slev? det är ok att dela upp föräldraskapet under situationer där barnet skall sättas främst, ger du bort fallskärmshoppning till en höjdrädd släkting för att fanskapet ska växa upp och komma över sin rädsla ? man pressar inte någon som är rädd eller vilsen, man ger den människan tid att hitta sin roll och sig själv. Vi mammor har oftast fler som kan närvara om så är problemet och bebisen ja, tar mer skada av att sättas på dagis vid 1 års ålder än om pappan sitter i en stol på förlossningen och skakar av rädsla, det finns otroligt många saker jag kan säga dig som är sämre än missa sitt barns förlossning eller första 9 månader, min pappa tex blev påtvingad ett barn, min halvsyster vid 18 års ålder, pappa försökte få alla att hjälpa han tala om för mamman att skaffa barn så unga skulle få förödande konsekvenser, varken socialen eller någon av hennes släktingar försökte hjälpa till, min syster föddes och pappa var inte där, förstörd av hela situationen, när min systers mamma tidigt började knarka med bebisen var det min pappa som fick nog, han hämtade henne nätter dagar med folk liggandes med sprutor i armarna runt hennes spjälsäng, han slogs i över 10 år för att få vårdnad om sin dotter men alla plus socialen tyckte att hon skulle må sämre utan sin mamma etc, det hela slutade att mamman vid 35års ålder tog en överdos och dog. Väldigt ansvarstagande, tycker du att min pappa fortfarande är ett as som inte var med vid förlossningen för att han var livrädd och inte redo ? pappa skickade pengar varje månad till min syster i alla år som hennes mamma tog och knarkade upp, pappa gjorde allt i sin makt för att rädda sin dotter från mamman men alla trodde hon skulle bli "bättre" också en lång historia om en pappa som var livrädd i början och missade en förlossning men som sedan var den enda ansvarstagande föräldern. sluta klanka ner på män som är vilsna och rädda för att ta ansvar just under förlossningen. Mitt ex hade en son på 6 år när vi gick isär, han aldrig hade träffat också ett exempel på än pappa som var livrädd för föräldraskapet, när vi gjorde slut så sa jag till han, ska du verkligen inte testa att försöka få kontakt med din son, bättre sent än aldrig. Idag lever han och sonen och hans mamma ihop och är en lycklig familj. han missade 6 år men får kanske resten av livet tsm. så för att inte ha svarat på allt du skrev så tror jag iaf att vi alla har rätt att reagera olika och ta olika ansvar genom livet, vi kan inte byta lika många blöjor, gosa lika mycket, vara exakt lika ansvarstagande på alla plan, det är ok att fördela, dessutom finns det dom som vi med 2 små barn och ingen släkt som kan ställa upp där pappan kanske måste vara hemma under förlossningen för att passa dom små medans mamman får åka dit själv, har man ingen barnvakt så måste det bli så, hur ser du på en sådan situation? då är det ok eller hur ? nu har vi barnvakt då vi vet när bebisen kommer eftersom jag alltid får snitt, men det var ett helvete att lösa situationen för vi som 2 ansvarstagande föräldrar kastar inte iväg våra barn till främlingar för att båda ska närvara när lillasyster kommer.

nu orkar jag inte diskutera mer tyvärr, du har rätt till att tycka vad du tycker och jag vad jag tycker, men vi är olika, lever olika, hanterar saker olika, så jag är glad för din skull din sambo var redo och alltid funnits där från starten men jag är också glad för min skull att min sambo klarat av att bli den pappan han är idag även om han var värdelös första delen av vårat första barns liv.

Att missa förlossningen är inte hela världen. Jag har inte skrivit om att missa förlossningen.

Att skita i sitt barns första nio månader är en helt annan sak.

Hade du också valt att skita i ert barn så hade barnet dött. Hade det verkligen varit gott föräldraskap i dina ögon?

Hur fan kan du jämföra att inte våga hoppa fallskärm med att inte ta hand om sitt barn?

Jag förstår inte hur du kan göra dina jämförelser.

Att du har narkomaner i familjen rättfärdigar inte heller att din sambo behandlade er dotter dåligt.

Vi har mycket olika syn på föräldraskapet. Du tycker att man kan vara en bra förälder samtidigt som man inte tar hand om sitt barn på nästan ett år. I mina ögon är det illa.

Skulle du också varit lika rädd så hade ert barn dött eller blivit omhändertaget och placerat i en annan familj. Men du jämför det med att inte hoppa fallskärm eller inte dammsuga....

Inte ute efter att sno tråden men jag är i liknande situation, jag slutade med p-piller i höstas pga att jag mådde dåligt av dom och vi har skyddat oss med kondon till och från, min sambo har varit helt med på det och jag har varit öppen med när jag har ägglossning osv, han vill absolut inte ha barn och har gjort klart för mig att han inte kommer ta något ansvar och förmodligen lämna mig om jag blir gravid eftersom han inte vill ha barn. Tog ett positivt test idag och nu vet jag inte alls vad jag ska göra... klarar man sig själv med en bebis?

Tror du missförstår mig hela tiden, poängen är att man kan aldrig tvinga någon till något. Hade jag också valt att skita i vårat barn ja då är det väldigt tragiskt men det var vel inte problemet i detta fallet ? problemet var att hennes sambo blivit osäker på vad han ville och kändes skör. Hon verkade ju vara stabil och behövde bara veta om det kunde bli bättre i framtiden och mitt svar på den frågan är JA, det kan det, ge han tid, låt han mogna och stressa han för guds skull inte eller tvinga på han att ta en roll han inte är kapabel till just nu. Ha en fin dag :)

Självklart kan man inte tvinga på någon en roll. Vi har olika syn på en bra förälder. Du (och din sambo)tyckte det var ok att välja bort sitt barn en tid. För mig och min mar hade det varit oförlåtligt.Någon som gör så mot min bebis är inte värd någonting. Jag hade inte förlåtligt och jag hade inte haft sex och skaffat fler barn med en sådan person. Min make läste tråden och han reagerade på hur oerhört självisk och barnslig din sambo var som inte kunde tänka utanför sina känslor. Att vara förälder innebär just att sätta sitt barns känslor framför sina egna.

Vi är olika. Vi och våra män har vitt skilda syn på vad en bra förälder är.

Nu är det upp till ts och fundera på vilka krav hon ställer på sitt framtida barns förälder.

Så du menar då på fullt allvar att det hade varit bättre att jag totalt tryckt ner min sambo i skiten, talat om för han vilken jävla idiot han är som inte tar sitt ansvar, bara mörbultat hans psyke ännu mer ? och sedan aldrig förlåtit han och låtit min dotter få växa upp utan sin pappa? för mig är det helt galet, även en dålig förälder som behövde stöd och support i början bör enligt mig få en chans till förbättring. Det handlar inte om att man är självisk, detta handlar nu snarare om att du och din sambo har tyvärr för låg iq att förstå att vi människor påverkas av våra egna uppväxten och familjeförhållanden, egna mammor och pappor.

En barnsoldat som skjuter ihjäl en annan människa är det barnets fel eller den som fostrade barnet?

fundera på den ni och fundera på varför vi beter oss olika, och fundera på om det verkligen är rätt att välja bort en pappa för resten av ett barns liv bara för han var vilsen och mådde psykiskt dåligt under 9 månader.

Fundera på om du i framtiden blir psykiskt dålig under en period i samband med en traumatisk upplevelse och du kanske behöver spenders 5 månader på psyket, ska din sambo då aldrig förlåta dig för att du under dom månaderna inte tog ansvar för ditt barn? vilket jäkla resonemang. Jag blir nästan rädd för hur korkad man måste vara om man ens tänker så. Och till råga på allt när du sen blev friskförklarad och mådde bättre så skulle din man enligt er vara helt sjuk i huvudet om han skaffade barn med dig igen. Ne nu lägger vi ner detta. Det är omöjligt för mig att få er att förstå.

tack för mig!

Så det är antingen att trycka ner sin sambo eller gå och skaffa fler barn med killen som redan skiter i sitt befintliga barn? Det finns verkligen inget mellanting i din värld?

Det är enorm skillnad på att vara en kärleksfull förälder som blir tillfälligt sjuk och att inte vilja ha sitt barn och skita i hen.

Din sambo är en idiot men han har inte gjort lika fel som du. Han var tydlig med sin ståndpunkt. Han var en urusel pappa och visste om det och ville därför varken ha första eller andra barnet. Det största felet låg hos dig. Du såg att han var en urusel pappa, såg att ditt barn blev lidande genom att inte få en kärleksfull pappa men ändå så fortsatte du ha sex med honom! Du kunde känna kärlek för någon som gjorde ditt barn illa OCH du tyckte det var en bra ide att utsätta fler barn för en sådan pappa.

Så länge som somliga kvinnors lägsta kravnivå på medförälder är så här låg så kommer vi aldrig uppnå jämnlikhet. Och så länge som kvinnor går med på att få barn med usla medföräldrar så kommer barn psykiska hälsa aldrig bli bättre.

Du säger själv att vi påverkas av vår uppväxt och våra egna föräldrar. Ändå så anser du att man får behandla sitt barn hur som helst bara för att man mår dåligt.

Jag håller med flera i tråden. Detta är inte en riktig man. En riktig man krisar aldrig, gör aldrig fel och har inga känslor överhuvudtaget. Det bästa du kan göra är att bestraffa honom ordentligt för att han krisar, och framförallt för att han inte beter sig som en vuxen man i ett livsomvälvande ögonblick.

Ja kvinnor får krisa och ha känslor, för män är det inte ens lite okej att göra det samma, eller att vara osäker på en ny situation. Är en man osäker på en ny situation är han automatiskt en mansbebis, precis som andra i tråden menar.