Feminist, skulle du säga att du hatar män?

Du menar spekulationerna att feminister hatar vita heterosexuella män?

( så skulle du nog ställt frågan )

När jag säger att jag hatar män menar jag att jag hatar patriarkatet. Att män begår överlägset mest våldsbrott, att män har makten, att manliga egenskaper värderas högre än kvinnliga, att män inte respekterar gränser, att jag behöver vara rädd för andra män men inte kvinnor, att män hörs mer, att män lyssnar mindre. Oförmågan att ta åt sig kritik. Att de många gånger inte har lärt sig att sätta sig in i andra människors liv och situationer, utan att allt kretsar kring den egna personen. Typ att det skulle vara lika hemskt att indirekt bli anklagad i en väldigt grov generalisering, som det är att bli personligen utsatt. Oförmågan eller oviljan att se det större sammanhanget, strukturer ("JAG har ju aldrig..., därför existerar inte det). Skuldbeläggandet ("men det är ju tjejers fel att killar beter sig som svin, de väljer ju såna män!").

Jag går inte runt och hatar män som individer (om de inte gjort sig förtjänt av det). Jag säger inte att alla män är såhär. Men förvånansvärt få är villiga att ta ett steg tillbaka, inte direkt inta en defensiv position, och reflektera över sina upplevelser. Ja okej, statistiken visar att det i princip är lika vanligt med våld inom relationer. Det har ändå en viss betydelse att det ena våldet är betydligt grövre och farligare. Då får man svälja att den biten är ett större problem för kvinnorna, och sluta argumentera kring det.

Istället kan man lägga sin energi och fokus på den manliga delet av problemet - att våld mot män inte tas på samma allvar. Att polisen till och med har skrattat bort anmälningar! Att den generella uppfattningen, även när det sker i det publika, är att mannen säkert förtjänade det.

Misantrop, vilket ju innefattar män. Fast innerst inne är jag filantrop, min värdegrund bygger på en tro på det goda i alla.

Ponera att jag har en hyfsat okänd människa framför mig. Ju mer makt jag har över denne, desto mer lyssnar jag på filantropen i mig. Ju mer makt denne har över mig, desto mer lyssnar jag på misantropen i mig.

I en mörk gränd är jag primitivare (dvs jag triggar igång en uppsättning av vad jag tror är medfödda survival skills och i dessa ingår att vara skeptisk mot det okända, mao är jag som fysiskt underlägsen kvinna i det läget både rasist och sexist) än om jag skulle vara i en maktposition, vilken som helst men säg t ex myndighetsutövning utan risk för överfall. Där strävar jag efter att utgå från att könsskillnader bara är statistik och att människan är en unik men i grunden god varelse. Hur just den aktuella individen är återstår att ta reda på.

Jag definierar mig inte som feminist, men däremot hatar jag killar/män...typ

Och det betyder inte heller att allt kvinnor gör per automatik är rätt eller bättre. Eller att de aldrig kan göra fel. För naturligtvis finns det väldigt sviniga kvinnor också. Precis som det finns jättefina män. Och det finns tillfällen där kvinnor har fördelar av sitt kön, absolut.

Men jag kan ändå bli tokig över att man jämställer kvinnohat med manshat. "Hat som hat", typ. NEJ. Manshat handlar i princip uteslutande om att kvinnor säger "vi vägrar bli förtryckta av män längre! Vi vill kunna gå ut och dansa utan att bli antastade, gå hem sent från tunnelbanan utan att bli våldtagna, få ett jobb där vår kunskap värderas lika högt som männens, klättra i karriären utan att det förmodas att vi har legat oss upp, våra intressen ska inte kallas töntiga" osv osv.

Kvinnohat handlar om att kvinnor blir ihjälslagna av mannen de älskar, våldtagna, får dödshot skickade till sig om de skulle publicera en text om mansförtrycket, att män blir aggressiva och hotfulla om de blir avvisade, att de får bilder på könsorgan skickade till sig mot sin vilja, blir antastade på tunnelbanan och så vidare, och så vidare. Det är INTE samma sak. Blir så jävla trött på den här diskussionen. Den här tråden borde inte få existera. Alla trådar borde handla om varför män hatar kvinnor.

Fast många feminister, som påstår sig var för jämställdhet, verkar ha problem med att kritisera andra kulturer och religioner. I alla fall offentliga feminister (politiker, kändisar, o.s.v,) har svårt för detta.

Nja, det tycker jag inte. Det är ju enorm frustration bakom. Ta tråden som skapades tidigare idag, om mannen som bara haft sex en gång i sitt liv och nu funderar på att köpa det. Hälften säger "nej, du kan inte utnyttja en annan människa så och ligga med någon som egentligen inte vill" och hälften säger "joooo, kör på! Det är väl inget konstigt med det!"

Jag undrar vilka avsändare som är (majoriteten) kvinnor och vilka som är (majoriteten) män?

Där har vi även exempel på att vi inte alls är unika snöflingor som är helt oberoende av strukturer i samhället och andras (negativa) inflytande. För tydligen är det vida känt i hur många forum som helst att en viss sorts killar helt enkelt inte får några tjejer. Och i samma forum är sex en mänsklig rättighet, så om man inte får det frivilligt så kan man betala för det istället.

Om majoriteten av männen är goda och snälla, var håller de hus i såna här frågor? Varför svämmar trådarna inte över av andra män som säger åt ts att skärpa sig? Nu representeras ju manligheten (med något vettigt undantag) av dessa personer som säger att sexköp är normalt och vanligt och inget fel med det! Så vill ni väl inte ha det?

Hur byggde du ihop den halmdockan av vad jag sa? Nä det är klart att attityder måste ändras, men för att det ska hända måste ju män börja fatta att de gör fel! Och bli bättre förebilder/börja säga ifrån när andra män beter sig dåligt!

Jag ser inget problem med att påpeka att kvinnosynen inom GT, NT och koranen är dålig.

Många vågar bara nämna två av dessa tre saker.