Hur mycket lägger sig din partner i?

Han har gjort misstaget att bli tillsammans med den han kunde få, för att sedan försöka omforma den personen till att bli den han vill ha. Det håller inte i längden. Du är ju du. Det kan han aldrig komma runt.

Min egen sambo visar uppskattning när jag klär av mig. I övrigt bryr han sig inte. För den som gillar att få komplimanger när hon har gjort sig fin hade han nog varit trist att leva med, men jag har alltid lagt väldigt liten vikt vid mitt utseende så för mig är han perfekt.

Nej, visst, men än en gång - männen som slår är ofta SJUKT charmiga och "fina" till en början, och ibland är det inte bara att lämna. Fine, om man är särbos och den andre aldrig har blivit hotfull. Men har man boende, barn och djur tillsammans när det här beteendet börjar visa sig, så är det inte bara att lämna. Eller iaf inte lika lätt som om man inte har något av det.

Hade jag varit i din sits TS hade jag antingen sagt tack och hej, eller betett mig raka motsatsen. Aldrig sminkat mig, klätt mig i mjukisbyxor osv osv.

Min man brukar snarare fråga varför jag envisas med att använda maskara, han säger att han inte ser någon direkt skillnad, och att jag är lika fin utan.

Förövrigt är han väldigt ointresserad av kläder osv, så det brukar han inte kommentera varken positivt eller negativt.

Jag kan bara tänka mig hur illa det känns att få höra att ens yttre inte duger, eller att han inte tycker om det.. Fy vad trist. Brukar du kommentera hans yttre på samma sätt? Vad tror du han kommer säga om 20-40 år när grått hår och rynkor kommer? Eller om ni får barn och du går upp i vikt, sen inte går ner allt, och blir trött, sliten, påsar under ögonen, ingen tid att piffa sig osv..

Så länge jag inte ser ut som sju svåra år, lägger han sig inte i över huvud taget. Han ger mig komplimanger om jag gör mig fin, men säger inget om jag inte gör det. Din sambo har problem.

Min man är nästan tvärtom. Han förstår inte varför man ska sminka sig och är ganska ointresserad av kläder mm själv. Tycker det räcker om man är hel och ren. Han säger ofta "du duger som du är", men försöker aldrig hindra mig från att fixa till mig. (Något jag gör med måtta.) Han har inte synpunkter som kränker eller begränsar mig. Det är skillnaden. Som någon skrev ovan, är det alltid en varningssignal när partnern är respektlös mot en eller sårar en. Det är viktigt att gränserna inte börjar förflyttas så att man accepterar mer och mer.

Vi har varit tillsammans i tolv år och har tre barn.

Väger ca 20 kg mer än när vi träffades och jag har fått höra flera gånger om att jag behöver träna osv, men han är inte lika på om det för han är överviktig själv och har varit hela vårt förhållande. Jag var rejält underviktig när vi träffades, så är inte så mycket som det låter.

Jag påpekar aldrig hans utseende på något negativt sätt och skulle aldrig kritisera något jag vet att han är nöjd med.

Väldigt bra formulerat! Tänk om du kunde få andra kvinnor att anamma det synsättet, då skulle mycket vara vunnet när det gäller att undvika dysfunktionella män.

Men när började han hålla på som en idiot? Eller har han alltid gjort det?

Jag måste backa drottningen här, hans beteende höjer varningsklockor, tänk noga efter både en och två och femton gånger hur er relation ser ut, hur han behandlar dig och ev barnen, och se över din egen situation.

I bästa fall är han bara ett pucko, i värsta fall är det läge att börja ställa dig i bostadsköer, se över ekonomin och försäkringar, förbereda ett uppbrott eller flykt helt enkelt.