Hur stötta min sambo i livskris och sorg

Jo livet kändes väl ännu tyngre när ens systern den med en riktigt bra inkomst sen tidigare vann väldigt mååånga miljoner och inte alls engarerar sig längre i allt efter föräldrarna som ska fixas med... dvs som att förlora tre familjemedlemmar... på kort tid..

nu är de bara två syskon kvar och de bor inte i närheten av varandra. Och de ska rodda allt efter föräldrarna.

System med miljonerna sörjer inte längre föräldrarna som sambon och den andre systern...

Jag ska säga det till hen imorgon. Tack. Jag har försökt prata stötta och lyssna men hen säger nästan inget till mig.

Ja hen mår dåligt helt klart...

Oj vilket focus på vilket kön min sambo är.

Vi kan ju båda vara kvinnor också. Eller så är jag en man som skriver som en kvinna.

Personen måste stöttas inte könet oavsett.

Men självklart så vet jag vilket kön min sambo är.

Vi lever väldigt jämnställt hursomhelst. I vanliga fall.

Absolut focuserar vi på vårat liv men tänk dig att du har två föräldrar du står otroligt nära båda dör.

Inte långt efter förändras en av systrarna nått så extremt. Från en nära relation där också.

Det blir ju som att förlora någon som lever.. men jag förstår ju hur ni menar och jag focuserar verkligen på våran familj men sambon har sorg och slutar hen med jobbet så har hen inget jobb kvar då det går i konkurs. Det är jobb dygnet runt ansvar för att hålla liv i detta och just nu orkar hen inte mycket alls när hen är ensam med detta. Föräldern var den drivande i detta.

Självklart har systern mer resurser och ork och tid. Denne jobbar inte längre då hon är ekonomiskt oberoende utan lever livet och har lämnat detta bakom sig.

Från att sörja med syskonen ena dagen och sen bara focusera på sitt eget och har inget behov sv sina syskon eller ens lust att finnas där. Men alla är ju olika. Och får olika livsvillkor.

Hon hade redan senaste årsmodellen på bilen lyxvilla osv så man trodde ju inte att förändringen skulle bli då stor med en vinst. Men hon gnuggar det gärna i ansiktet på syskonen de få gånger hon ringer. Det är det enda som betyder något för henne. Vad hon köper eller gör.

Men på nått vis hoppas man väl alltid att ens familj ska hålla ihop hela livet och men detta är mina reflektioner jag har också en väldigt nära kontakt med min familj och släkt. Jag vet inte vad min sambo känner eller tänker som bara har ett syskon kvar.

Men någon som vet hur jag kan stötta hemma. Jag får googla sorg och bortgång se om jag finner något ang depression. Kanske är en depression som någon av er skrev.

Tack för ett fint inlägg och säkert huvudet på spiken.

Ska tänka på detta.

Jag vill bara försöka hjälpa min sambo så vi kan leva det liv vi vill dvs som innan allt detta skedde det var väldigt tufft och vi båda var redan utmattade och så skedde detta och jag kan ju inte förstå helt men jag kan bara försöka tänka hur jag skulle känna utan mina nära och kära. Vi har inte många vänner pga att de försvann pga problematik kring barnen så familj och släkt är det enda vi har. Hens föräldrar var båda unga så de hade många år kvar trodde vi.