Vad ska man gör då man känner sig utanför i sin egen familj?

Det blir ofta så att man glider tillbaka till sina roller när man kommer hem till föräldrahemmet. Lillasystern blir liten fastän hon är vuxen, storebror heter sig som en flinande sjuttonåriga fastän han är över trettio och har egna barn. Det man kan göra är ju att påpeka det, för de andra är kanske inte medvetna, gärna specifikt när någon säger något sådant (annars kanske de menar att de aaaldrig har gjort så. "Du, när du säger så behandlar du mig som om jag var ett litet okunnigt barn. Har du tänkt på att det är något du ofta gör?"

Detta tillsammans med att fråga vad de egentligen menar med sina skämt gör dem förhoppningsvis medvetna om vad de sysslar med.

Många syskon har en "rå men hjärtlig jargong" mellan sig. Den fungerar bara om alla har en grundtrygghet att de är älskade och omtyckta, annars blir man mest sårad av den råa tonen.

Kan du diskutera hur du känner med syskonen och förklara att du inte uppskattar skämten?