Hur känner du för att skriva till dem? Alltså på riktigt ta dig tid att väga vilka ord du vill säga och skriva varsitt brev där du förklarar hur det känns och att du vill bli behandlad lika. Ibland är det lättare att ta till sig när man inte kan svara eller skämta bort direkt.
Tack för ditt kloka och genomtänkta svar. Uppskattar det. Kanske är det lite så jag borde börja fundera också kring detta. Att kanske jag inte behöver bevisa mig för någon... men det är svårt. Speciellt de gånger som när jag tog dendär smörgåsen... jag blir riktigt arg inombords när jag tänker på det. Att hon täcks säga sådär till mig för att i nästa ögonblick ta en smörgås själv. Usch alltså.
Lite avundsjuka kan säkert spela in ibland som du nämner. Inte för att jag har något att avundas men jag har nog faktiskt haft denhär minstingen rollen. Redan som barn fick jag örhängen mycket tidigare än systrarna t.ex. och mamma tog mycket hand om mig pengamässigt när jag var yngre och inte jobbade ännu utan skolade mig. Än idag ses jag nog som den lilla även om jag är vuxen, och visst, säkert därför jag inte får förtroende för de tror väl ännu att jag inte klarar o ta hand om mig själv och är hemma hos mamma och äter mat, mamma bjuder mig ofta över på mat.... (och jag dem ibland också)
Jaa det blir ju alltid att jag slätar över iochmed mitt ommebtofrivilliga skratt som kommer när jag bli nedvärderad. Sedan mår jag dålig hemma istället när jag tänker på vad som blev sagt. Ska verkligen försöka säga ifrån direkt istället! Hoppas hoppas att jag börjar tänka på det direkt jag får det.
Tack igen för dina tankar :)