Jag undrar varför det bara är intressant med jämställdhet när feministerna själva tjänar på det annars är det ju tydligen ointressant?
I de fall män (era bröder, söner, makar etc) tjänar på det är det tydligen ointressant?
Det tycker inte jag!
Jag debatterar för männens rättigheter tex att ta ut alla sina föräldraledighetsdagar, kunna kräva att få HPV-vaccin om man vill och annat som är rätt självklart för tjejer/kvinnor men inte lika självklart för killar/män.
Det som saknas till stor del, enligt mej, för att det ska bli mer jämställt är:
* Män som debatterar för sina egna jämställdhetsrättigheter
* Män som debatterar för kvinnors jämställdhetsrättigheter
När man ständigt påtalar även männens rätt till jämställdhet, så blir man ibland lite trött av att män inte verkar bry sig särskilt mycket om vare sig sina egna rättigheter eller kvinnornas!
Tycker att det ordspråket är förvillande eftersom jag hatar russin i kakor. Blir aldrig klok på lök på laxen (Gott) & grädde på moset (äckligt) heller.
Tycker att det ordspråket är förvillande eftersom jag hatar russin i kakor. Blir aldrig klok på lök på laxen (Gott) & grädde på moset (äckligt) heller.
Jag undrar varför det bara är intressant med jämställdhet när feministerna själva tjänar på det annars är det ju tydligen ointressant?
I de fall män (era bröder, söner, makar etc) tjänar på det är det tydligen ointressant?
Kan du ge exempel på detta?
Jag grundar det på min åsikt som är grundad på det jag läser i tidningar, på nätet (bl a inlägg av medlemmar här på FL) och människor jag känner som jobbar som t ex socialsekreterare, Stadsmissionen och KRIS.
Att redovisa källor för alla dem är ju ett hästjobb. Jag vet att akademiker är vana vid att alla åsikter måste styrkas av en skäggig gubbe från 1800-talet men i det här fallet är det min åsikt.
Kan du ge exempel på detta?
Jag grundar det på min åsikt som är grundad på det jag läser i tidningar, på nätet (bl a inlägg av medlemmar här på FL) och människor jag känner som jobbar som t ex socialsekreterare, Stadsmissionen och KRIS.
Att redovisa källor för alla dem är ju ett hästjobb. Jag vet att akademiker är vana vid att alla åsikter måste styrkas av en skäggig gubbe från 1800-talet men i det här fallet är det min åsikt.
Tycker att den där tecknade bilden på Internationella Mansdagen vore på sin plats i denna tråd.
Mycket som kvinnor kämpar för gynnar faktiskt män mycket.
Yep!
Det tycker inte jag!
Jag debatterar för männens rättigheter tex att ta ut alla sina föräldraledighetsdagar, kunna kräva att få HPV-vaccin om man vill och annat som är rätt självklart för tjejer/kvinnor men inte lika självklart för killar/män.
Det som saknas till stor del, enligt mej, för att det ska bli mer jämställt är:
* Män som debatterar för sina egna jämställdhetsrättigheter
* Män som debatterar för kvinnors jämställdhetsrättigheter
När man ständigt påtalar även männens rätt till jämställdhet, så blir man ibland lite trött av att män inte verkar bry sig särskilt mycket om vare sig sina egna rättigheter eller kvinnornas!
se inlägg #6
Det är mer ett samlat intryck från många olika artiklar och inlägg. Det är ju iofs mänskligt att alla själva vill få det bättre. Frågan är vilka uppoffringar kvinnor förväntas göra för att vi skall få ett jämställt samhälle?
Den allmänna känslan är att manligt är fel och kvinnligt är rätt och det är ju bekvämt för halva befolkningen men kanske inte liga intressant för de som tillhör fel halva.
Du kan ju börja med att berätta hur ofta du ens har bakat en kaka, herr Carlsson?
Åh, förlåt, herr Carlzon menar jag.
Det är mer ett samlat intryck från många olika artiklar och inlägg. Det är ju iofs mänskligt att alla själva vill få det bättre. Frågan är vilka uppoffringar kvinnor förväntas göra för att vi skall få ett jämställt samhälle?
Den allmänna känslan är att manligt är fel och kvinnligt är rätt och det är ju bekvämt för halva befolkningen men kanske inte liga intressant för de som tillhör fel halva.
Du kan ju börja med att berätta hur ofta du ens har bakat en kaka, herr Carlsson?
Jag bakade glutenfritt bröd med sonen som har celiaki igår.
Vi laborerade med husk eller pofiber och kom fram till att just för det receptet blev limpan med pofiber bäst :)
Jag försöker behandla mina medmänniskor såsom jag själv vill bli behandlad oavsett ras ålder och kön etc. vilket är en daglig kamp mot de egna fördomarna.
Saker jag gör:
Jag kan nog hålla på en stund med fler exempel men jag tror att du inser att jag iallafall försöker ;)
Det tycker inte jag!
Jag debatterar för männens rättigheter tex att ta ut alla sina föräldraledighetsdagar, kunna kräva att få HPV-vaccin om man vill och annat som är rätt självklart för tjejer/kvinnor men inte lika självklart för killar/män.
Det som saknas till stor del, enligt mej, för att det ska bli mer jämställt är:
* Män som debatterar för sina egna jämställdhetsrättigheter
* Män som debatterar för kvinnors jämställdhetsrättigheter
När man ständigt påtalar även männens rätt till jämställdhet, så blir man ibland lite trött av att män inte verkar bry sig särskilt mycket om vare sig sina egna rättigheter eller kvinnornas!
Jag kan hålla med. Även att fler kvinnor debatterar för mäns jämställdhetsrättigheter om vi nu ska vara jämställda på det planet.
Men det finns ett problem.
Jag debatterar gärna för mäns jämställdhetsrättigheter. Fast det jag upplevt är detta. Det går bra att göra det om man tar ett mansproblem som finns på de kvinnliga feministernas OK lista. Klurigt formulerat men vet inte hur jag ska få fram poängen på annat sätt.
Det finns ett antal av kvinnorna definierade mansproblem som är ok att tala om.
Men har man frågat männen vad de tycker är problem i samhället?
Om jag tar upp ett annat mansproblem där jag upplever problematik och det problemet inte finns på kvinnornas OK lista. Då mottages det inte på samma sätt. Då blir du motarbetad och man försöker på alla sätt och vis bevisa för mig att det inte är ett problem och trycka ner mig.
Sammanfattat så upplever jag att de mansproblem som tas upp är sådana problem som kvinnorna har identifierat åt männen ska vara deras problem. Man lyssnar inte på männen och låter dem definiera vad de upplever är problem och tar det seriöst.
Har gått så långt så jag har nästan slutat ta upp problem jag upplever. För det finns inget sätt att göra det på. Samtidigt så finns det vissa som är sååå rädda för kritik så att kvinnorna går till försvarsställning så fort du yppar ett problem män känner. De tror du är ute efter att trycka ner kvinnorna när du i själva verket vill ta upp ett problem.
Tar man upp ett problem åt andra hållet så är det ju kanske kvinnor som behöver ändra på sig men det är som att hälla bensin på elden.
Så debattera för mansproblem ja. Men hur?