Långvarig psykisk ohälsa

Jag är en 29 år gammal man som har mått dåligt mycket länge, och självmordstankarna har blivit allt mer frekventa.

Jag nästan aldrig känner glädje, utan jag växlar mellan att känna nedstämdhet och att inte känna mycket alls.

Har ofta tyckt att det har varit roligt att spela datorspel, men det är isolerande, resulterar endast i temporär tillfredsställelse och är inget annat än ett tidsfördriv om man nu inte har enormt mycket tur.

Jag känner mig ensam, men samtidigt så vill jag knappt prata med en enda människa. Jag har aldrig haft anställning, och de praktikplatser som jag har haft har jag aldrig orkat fixa själv.

Min första och enda relation hade jag under en mycket kort tid för cirka 15 år sedan.

Det jag är mest rädd för är möjligheten att mina besvär främst skulle kunna bero på usla personlighetsdrag, och att depressionen endast skulle vara ett resultat av detta.

Jag har kontakt med psykiatrin och tar antidepressiva för tredje gången ungefär, men hela den processen tar evigheter. Det kommer att ta cirka 2 månader att komma upp i maxdos, om det nu inte är så att jag blir tvungen att byta medicin.

Mår ännu sämre så fort solen går ner också.

Finns det någon väg ut?