hur ska vi/jag göra?
Jag behöver era tankar och åsikter kring det här. Åsikter om mig personligen eller min partner undanbedes vänligt med bestämt, om det inte är relevant för tråden förstås!
Jag bor tillsammans med min sambo sedan drygt 1 år tillbaka. Han flyttade in i min bostadsrätt (en etta) men har fortfarande kvar hans bostadsrätt på annan ort. officiellt är vi inte sambos utan han är skriven på sin adress och jag är skriven på min men vi bor hos mig. Anledningen till detta är för att han fick en vattenläcka i sin lägenhet och flyttade då "tillfälligt" till mig men har stannat sen dess och känner sig hemma här. Hans lägenhet är dyrare än min och han har inte hyrt ut den. Den står tom. Jag betalar alla boendekostnader för min lght och han för sin.
Som det är nu så bor vi alldeles för trångt och därför har vi diskuterat att köpa något gemensamt och sälja bådas lägenheter. Nu har jag hittat mitt drömboende till riktigt bra pris. Alltså det är verkligen ett fynd! Och precis så jag alltid drömt om att bo. Gemytligt och lantligt men ändå nära till allt, helt nyrenoverat. Han tycker också det var perfekt men verkar inte alls entusiastisk över det som jag är. På nån konstig vänster så vägrar han göra sig av med sin lägenhet. Det är ett ruckel på ett kasst område, som föreningen inte tillåter han att ens hyra ut. Han går minus flera tusen i månaden! Elen fungerar inte, vattenskadan är inte fixad ännu. Jag undrar om det är det som stressar honom. Att han inte orkar ta tag i den. Samtidigt som hans bror är snickare och pappa som nyss blivit pensionär och båda har erbjudit sig att renovera gratis.
Min fråga är därför vad ni säger om jag säljer min lägenhet (det är rätt tid nu så jag går plus) och köper mitt drömboende själv. Vad kan jag då ställa för krav på honom ifall han vill flytta med mig men inte är redo att köpa något gemensamt?
Kan man ställa ultimatum att han måste betala hyra? Hur går det till?
Min ekonomi tillåter mig att bo där ensam men det blir inga utrymme till om något händer mig en längre period. typ blir långtidssjuk etc. Jag kommer även behöva snåla med nöjen och finare mat osv. Vilket är helt ok. mina föräldrar kan ställa upp som borgen och de har god ekonomi och hjälper mig om det skulle krisa.
Hur ska jag tänka i ett sånt här läge? Bostaden finns ju inte kvar för evigt. Och jag vet inte hur jag ska närma mig frågan med honom på ett bra sett, utan att det uppfattas som tjatigt eller pressande.
Alla råd och tankar om det är välkommet!
Men se till att det blir rätt i papper och sånt. Och han ska absolut betala för sig.