Att sluta älska sitt barn
En förlossningsdepression har gjort att jag slutat älska mitt äldsta barn. Finns det någon mer som jag?
Efter första barnet (10 år) fick jag en förlossningsdepression. Det tog två år innan jag kände att jag älskade barnet och kunde vara nära barnet på det sätt jag ville. När barnet var 6 år kom syskonet. Samma sak hände igen. Barn nr 2 tog det 1,5 år innan jag kände kärlek för och kunde uppskatta närheten. Det jag inte hade räknat med var att all kärlek och all vilja till närhet med barn nr 1 skulle försvinna iom syskonet. Det byttes istället till motvilja och mycket stark ångest vid beröring av barnet nr 1.
Under båda förlossningsdepressionerna har jag fått mycket hjälp. BUP, psyk, BVC, mvc, min man osv. Första gången sjukskrev jag mig inte, men den andra gången sjukskrev jag mig och är tre år senare fortfarande deltidssjukskriven och går fortfarande i terapi. Ändå får jag inte tillbaka kärleken och viljan till närhet med mitt äldsta barn.
Förlossningsdepression är inte ovanligt. Men att få kämpa för att börja älska barnet, klara av det, för att några år senare förlora förmågan till kärleken igen... Jag kämpar varje dag med detta, går på medicin och i terapi.
Jag letar efter någon som upplevt samma sak, för det känns som att jag är ensam i världen om detta.
Finns det någon mer?