"Mamma tar i mig ibland så att det gör ont".

Jag & barnens mamma är inte tillsammans längre. Hon lämnade mig när barnen var små. Mamman är bipolär & vill gärna svartmåla mig som världens sämsta förälder vilket gör att vårt samarbete i princip inte existerar alls. Jag kan inte prata med henne om någonting. I perioder fungerar det bättre, men oftast inte.

Mamman är bipolär & har varit deprimerad i stort sett hela tiden sen vi separerade. Barnen berättar att de gör saker med mamman och hon verkar piggare i perioder, men till mig säger hon att hon alltid mår dåligt och att barnen är hemska, trotsiga och bitchiga hos henne. Hon får väldigt mycket stöd av sin familj och sin pojkvän och gud förbjude att barnen skulle bo mer hos mig och att hon har dem när hon orkar och mår bra. Inte en chans. Det händer rätt så ofta att barnen kommit hit ovårdade. Inte borstat håret på flera dagar, för små eller slitna kläder, inte duschat. Barnen får inte längre hjälp med att borsta tänderna utan får borsta själva med mera (barnen är i förskoleåldern). 

En gemensam vän berättade här om dagen att hon varit hemma hos mamman som då tagit min dotter så hårt i armarna att hon börjat skrika och gråta. Mamma ska då ha fortsatt bära in henne på rummet och sedan skälla ut dottern att om hon inte vill få ont måste hon lyssna. När jag frågade min dotter om det så svarade hon att det har hänt flera gånger och att hon inte vill prata om det eftersom det gör henne ledsen.

Barnen älskar sin mamma och är ALLTID glada när hon kommer och hämtar dem. Jag har förstått att det inte fungerar helt felfritt hemma hos mamman men har ändå inte trott att barnen far illa på något sätt. De älskar ju henne och berättar aldrig om något negativt. De berättar väl inte så mycket alls för visso men det de säger är bra.

Ska jag låta det vara? Eller ska jag göra något? Hon vill som sagt inte berätta mer. Ingen av barnen vill prata om mamma alls när jag frågar om henne.