• Anonym (Ensam)

    Ensam barn och inga vänner längre, är så ensam. Nån mer som är ensambarn?

    Hej!

    Jag har aldrig riktigt reagerat på att jag är ensambarn först nu. Jag har aldrig saknat ett syskon förrän nu. Jag tänker så mycket på att mina föräldrar inte kommer finnas mer och då kommer jag vara själv med allt. Sen har jag en son fortfarande är liten och att han inte får ha några kusiner. Han har två kusiner men deras föräldrar gör ingen ansträngning alls för att våra barn ska få ha en relation. Jag är på riktigt förkrossad över tanken att min son kanske också kommer känna sig ensam. Jag vill ge honom syskon men jag är 33 år och singel det känns hopplöst.

    Jag har heller inte så många vänner längre. Har kommit ifrån alla så jag är mer än någonsin tidigare så ensam. Jag känner att det här gör att jag är deprimerad nu och känner inte igen mig själv längre. Förr har jag alltid varit glad trevlig och framåt men sen jag blev mamma och tänker att mitt barn ska få växa upp ensam med varken syskon eller kusiner gör mig knäpp! Jag mår så dåligt över detta. Och ännu mer dåligt när jag hör och ser andra i min ålder ha sina syskon och barnen är så tajta med sina kusiner.

    Finns det fler som är i samma sits?

  • Svar på tråden Ensam barn och inga vänner längre, är så ensam. Nån mer som är ensambarn?
  • Anonym (Ensam2)

    Är också ensambarn med ett barn, förstår precis hur du känner! Min högsta önskan är att kunna ge mitt barn syskon och vill ju själv ha fler barn, men lever inte med pappan. Tror inte de som har en stor/ "normal" familj kan leva sig in i detta hur man känner.

    Pratar gärna och utbyter tankar med dig :)

  • Anonym (Syrran)

    Oh yes, jag är precis där. 34 år, ensambarn till ensambarn. Mina föräldrar har alltså inga syskon heller. Har ett barn på fem år. Vet inte om jag vill ha fler. Känns som att hela bilden av vad som är normal familj är uppfuckad för mig.

  • Anonym (Aktiv familj)

    Är med i liknande sits, ensam barn och ensamstående förälder.

    Att man inte har några syskon är inget man kan påverka direkt. Men det vänner kan vara svårt om man är i olika skeden i livet.

    Mitt tips är om ditt barn går på några aktiviteter så stanna och titta på träningen, finns alltid föräldrar som är också på plats som man kan börja små prata med, som kan utvecklas till något positivt gör båda vuxna och barn. Eller anmäl till aktiviteter dör föräldrar kan också vara delaktiga

  • Anonym (Ensam2)
    Anonym (Syrran) skrev 2019-01-21 17:23:03 följande:

    Oh yes, jag är precis där. 34 år, ensambarn till ensambarn. Mina föräldrar har alltså inga syskon heller. Har ett barn på fem år. Vet inte om jag vill ha fler. Känns som att hela bilden av vad som är normal familj är uppfuckad för mig.


    Det är intressant hur man påverkas av det. Jag har blivit precis tvärt om och alltid drömt om "många" barn. Hur ser du på din barndom? Saknar du att ha syskon/kusiner?
  • Anonym (V)

    Ensam barn här och det är nu i vuxen ålder jag känner saknad av syskon, har också få vänner, nu har jag nyss fått barn nr två men kommer snart också bli ensamstående

    Saknar verkligen ett syskon nu att prata med.

  • Anonym (kj)

    Syskon är ingen garanti för att inte bli ensam.
    Min syster bor i australien och vi syns en gång om året max, om vi kan få till det. Min bror bor i samma stad men vi har ingen relation alls. Vi är så otroligt olika som människor och jag tål inte hans SD-anhängare till fru som brölar om hur hemska muslimer och invandrare är så vi har slutat att fira jul tillsammans.
    Jag har den familjen jag har valt, det har inget med blodsband att göra utan består av partner och nära vänner.

Svar på tråden Ensam barn och inga vänner längre, är så ensam. Nån mer som är ensambarn?