Min man väljer att slösa sin tid

Det är ju problemet med kvälls-/nattarbete. Han slutar 24.00-01-00. Därefter har han sin fritid. Precis som du när du slutar jobbet. Då har du 5-6 timmar efter jobbet innan du skall i säng (om du jobbar som de flesta, dagtid). Han gör likadant. Han jobbar, har 5-6 timmar fritid, går och lägger sig för att gå upp en timme eller två innan han skall till jobb. Problemet är att hans dygn är åt helvete.

Antingen får han byta jobb eller så får han, om han vill, se till att han går direkt och lägger sig. Men hur många klarar att gå och lägga sig direkt efter jobbet? Man BEHÖVER tid för att varva ner. 

Svårt att råda här. Jag förstår er båda två faktiskt. Så jag bevakar tråden och ser om du får vettiga råd.

Klart han ska gå och lägga sig direkt efter jobbet för att kunna vara vaken dagtid och vara med fru och barn. Bortskämda lilla förvuxna tonårspojke.. sparka ut han så kanske han vaknar upp och kanske börjar ta sitt ansvar. Har han kunnat tillverka ungar så måste ju han också hjälpa och ta hand om ungarna.

Tror att det är väldigt individuellt hur man gör med dygnsrytmen när man jobbar natt för att må bra! Vissa går och lägger sig direkt när de kommer hem, andra är vakna några timmar (som när man jobbar dagtid). Vissa håller samma dygnsrytm rakt igenom, även när de är lediga, medan andra försöker vända lite på dygnet när de är lediga.
Förstår inte om han jobbar även helger, eller är han ledig då?

Oavsett så är det nog inte ultimat att jobba natt när man har barn och familj! Hur ofta äter ni ens middag tillsammans? Hur gör ni med andra praktiska saker som föräldramöten och om barnen har några fritidsaktiviteter?
Kan inte vara särskilt kul för barnen när de ser tillbaks och det enda de minns av sin far är att han sov..

När jag har jobbat på krogen och har slutat 01 så har det varit totalt omöjligt att åka hem och gå direkt och lägga sig. Jag har alltid varit vaken många timmar till så jag förstår honom där.

MEN jag hade inga barn då så det var bara sambon som kunde gnälla ibland.

När det gäller din man får han helt enkelt byta jobb, de där arbetstiderna funkar inte för en gift småbarnspappa.

Jag förstår också att man måste varva ner och sätta sig och ta det lugnt, Jag förstår det. Han säger också själv. Men han är ju gift. Han har barn. Han har ansvar. Men han lever som om att han varken är gift eller har barn, och det är därför jag blir lite irriterad. Jag hinner inte varva ner dagarna jag jobbar. Jag lagar mat och tar hand om barnen. Sen sover jag tidigt för att vakna när barnen vaknar (runt 6). Jag gör mitt, jag tar mitt ansvar.

Vi äter aldrig middag tillsammans, eller någon annan måltid. Han är aldrig med på några aktiviteter eller skol-grejer (lucia etc), för att han är hemma och sover. Fast det skulle ju gå om han VILLE. Han väljer dock att vara uppe till 5-6 på morgonen istället. Jag frågade honom senast idag, om han inte hade familj eller var gift, hur skulle ditt liv se ut då? Han svarade : samma sak, ingen skillnad. Och det är exakt min poäng! Ingen skillnad om han är gift med barn, eller singel o lever ensam .

Han är inte ledig på helgerna.

Måndag och onsdag äter ni väl middag ihop?

När man jobbar kväll/natt så bör man behålla samma dygnsrytm även under lediga dagar.

Varför byter han inte jobb?

Han måste byta jobb om han vill ha ett liv med er. Välja mellan er och jobbet. Jag hade aldrig accepterat det där om det inte var bara en bestämd tid och sedan slut.

Förstår dig TS.
Du får dra hela lasset - dels jobba, dels sköta barnen. 

Ok att man behöver varva ner, kanske upp till 2h. Men du beskriver ju att han super, röker, glor framför datorn fram till kl 5-6 morgonen och det är inte så ansvarigt direkt. 

Nej detta fungerar inte om ni ska vara en familj. Någon förändring måste ske.

Du får ju aldrig någon egentid låter det som.

Så funkar det ju dock för oss som jobbar tex inom vården. Jobba till 21.30 ena dagen, och börja 6.45 dagen efter. Då MÅSTE man liksom lära sig att varva ner snabbt när man kommer hem. Duscha, fika, tio minuter i soffan, sen sova. För att man börjar tidigt dagen efter. Och med tanke på hur många i Sverige som jobbar både dagpass och kvällspass inom exempelvis vården, så.. varför ska då inte Ts sambo kunna leva så? Prioriteringar helt enkelt.

Jag skulle själv bli väldigt ledsen om min partner inte visade att han ville spendera tid på mig och vår familj. På det här sättet hinner ni ju aldrig prata, umgås, hjälpas åt, göra saker som familj. Saknar han inte er?

Vill han fortsätta så som ni har det nu? Hur tänker du gå vidare?

Gör han iallafall sin del av städ, disk, tvätt, handla, sköta räkningar, serva bilen,  mm?

Tydligen vill han varken träffa dig eller sina barn. Beklagar situationen.

Jag har full förståelse för att han behöver/vill varva ner några timmar efter jobbet. MEN MAN KAN INTE GÖRA PRECIS SOM MAN VILL OM MAN HAR BARN. När man skaffar barn säger man också att deras behov kommer före ens egna. Det ingår i den tysta överenskommelsen man gör när man blir förälder.

Det finns massor av saker jag skulle vilja göra, men som förälder kan jag inte göra det.

Behöver jag sova 8h per natt? Ja. Får jag, som har små barn göra det? Nej. Vill jag gå upp klockan fem och torka kräks när lillen blivit magsjuk? Nej. Får jag göra det ändå? Ja. Vill jag sitta och varva ner några timmar på kvällen, dricka vin och se en bra film? Åh ja! Får jag göra det? Kanske nån gång varannan vecka om jag har tur och barnen inte är sjuka och somnar i tid och inte vaknar efter 5minuter.

Du skriver ju själv att du inte får varva ner på kvällen, men han har egentid varje dag (natt). Inte okej. Vill han vänta någon timme med att lägga sig så får han använda den tiden produktivt dvs lägga in tvätt, plocka ur diskmaskinen osv. Sådant som alla föräldrar gör efter jobbet. Gör en lista över vad som behöver göras i hemmet och pricka av vem som gör vad, så blir han kanske mer medveten om hur skev fördelningen är.

Som svar på din fråga, nej, så ska det inte vara.

Vad säger barnen? Saknar de inte att ha en pappa eller räcker det för dem att han ligger och sover jämt när de är vakna eller arbetar?

Tycker det låter väldigt bekvämt för honom, inget ansvar eller krav pä honom.

Låter ju verkligen som att ni lever separata liv! Har du ställt dig frågan vad han egentligen tillför i ditt liv mer än att vara ett irritationsmoment?
Du lever ju redan som ensamstående mamma..
Har ni diskutterat möjligheten till att han byter jobb, vill han ens det eller tycker HAN att det funkar bra som det är?

Ett sånt arbete funkar inte när manshat småbarn. Han får göra som många andra föräldrar och byta