Är jag dryg som vill låna andras barn?

Jag tycker inte alls att du gör fel i princip. Mina barn blir ofta medtagna när deras syskonlösa kompisar gör saker med sina familjer. Ja de är här med en hel del förstås och särskilt till "familjegrejer" som är roligare i större familjer, som påskäggsjakt eller brännbollsmatcher.
Saken är den att om de som du erbjuder det här till tycker att det är för mycket så är det för mycket - för dem. Det är tråkigt men bara att acceptera. Inget konstigt i sig, men jag tycker inte att det ska avskräcka dig från att bjuda med andra.

Har de lekt mycket hemma hos er innan du frågar om de här större sakerna?

Beror ju på hur ofta du frågar?

Flytta mer centralt så ert barn kan skaffa kompisar inom gångavstånd. Måste vara supertrött och ensamt för er stackars unge att bo sådär ensligt. Stackarn.

Tycker inte att du gör fel som försöker ge ditt barn möjlighet att leka och umgås med kompisar (även om jag ogillar uttrycket "låna"). Känner du de familjerna väl som du frågar? Om inte så kanske de inte vill därför eller så har de faktiskt annat planerat. Många barn har ju planerade aktiviteter på helgerna, någon sport eller så.

Jo dom har varit här och lekt flertalet gånger men då har jag ringt och frågat om de vill komma och hälften av gångerna har jag kört och hämtat dem.

Vi har grannar och folk runtomkring oss och närmaste kompisen bor 3 km bort men enda vägen dit är mycket trafikerad.

Jag frågar ca en dag varannan helg, dvs 2 ggr på en månad.

Vi har massa djur som min son gillar och sköter om, så att flytta centralare är inte att tänka på

Nej, du är absolut inte dryg eller jobbig på något vis. Jag hade blivit glad om någon väninna velat "låna" hem min son till sin son och låtit de träffats och leka. Det hade ju varit till viss avlastning för mig också, och framför allt att min son skulle få leka med en annan pojke i lagom ålder. Låter ju toppenkul!

Har du förklarat för dem att det är för din son skull och du inte förväntar dig att de ska bjuda igen? Det kan ju vara för att de känner att de inte orkar ge tillbaka i samma omfattning som de äger nej. Eller så kanske de helt enkelt har fullt upp med sitt. 
Jag tror inte de tycker att du är dryg för att du frågar så länge du kan ta att de säger nej.

Hur väl känner du familjerna? Åka med på utflykt är ju mycket ansvar, med så pass små barn vill man kanske inte släppa på det sättet om man inte känner varann väldigt väl. Man vet inte heller hur andra familjer ser på säkerhet, mina har åkt baklänges i den åldern. Vi har nöjt oss med de kompisar de kan gå till själva när barnen varit så små.

Din son blir snart större, det kommer bli lättare.