Har du tagit för hårt i ditt barn?

Jag har slitit tag i mitt barns arm när han var på väg att springa ut i gatan. Annars aldrig. Nej jag har absolut ingen ångest över det och tror inte det gjorde ont ens. Däremot blev barnet rädd så jag satte mig på huk, kramade/tröstade och förklarade faran. Han var 4 år.

Ja, i situationer där hon skulle kunnat skada sig (och/eller möjligtvis nån annan). Efteråt har vi pratat om det, jag förklarade varför jag gjorde som jag gjorde osv. Ingen som helst ånger, skulle göra det igen om tvunget. Hellre det än att unge springer rakt ut i gatan eller faller baklänges i stolen.

Ja, jag drog min son i örat en gång för att jag blev så himla arg. Om jag gör något fel gentemot barnen så ber jag barnen om förlåtelse och ältar det inte sen, Men jag försöker undvika att bli för stressad och trött, för det är ju då man riskerar att göra något dumt eller vara otrevlig.

Jag sällar mig till skaran.

Ja, mitt första barn. Jag var gravid, sur, trött och arg, och jag hade fortfarande inte riktigt koll på hur ömtåliga småbarn är. Själv tyckte jag att jag bara tog tag i armen, men hon fick ett blåmärke. Där lärde jag mig en läxa för livet.

Nej inte jag men min man. Det var i misstag dock, han förde fram barnet framför sig när dom gick, antagligen tog han i armen. Barnet sade *aaaj du tar i för hååårt*. Men sedan tänkte varken vi eller barnet på det igen, tror jag. Verkade inte så iallafall.

Ja, när barnet vara i fara.