Kompromissa bort mig själv för sambon?

Se först och främst till att skaffa en bättre ekonomi för dig själv. Det låter som att du flyttat in hos honom efter typ en kvart enbart för att han ska försörja dina hundar och hästar? Förstår att han inte har lust med det.

I ett förhållande måste man kompromissa. Men inte radera sig själv och sina önskemål. Det är svårt att ge råd. Men blir han arg bara ni pratar om det lyssnar han ju inte och vill inte förstå. Det kan bli ett mönster han vill inte något han blir arg du ger efter.

Hur blir det om du inte vill något? Frågar han dig om saker? Gör han inte det är han egoist då tycker jag att du ska lämna honom.

Skaffa hund är som att skaffa barn men som aldrig växer upp... Jag hade också sagt nej om jag inte va speciellt taggad, det har en enorm inverkan på ens frihet. Vänner som skaffat hund ser man inte på ett halvår-år.

Du tycker säkert att det är värt det och allting men han gör nog inte det. Jag blir ändå lite förvånad över att han säger nej då han inte har några andra intressen? Jag hade sagt nej till hund idag pga ett aktivt liv då jag träffar mycket vänner, reser, lever ungdomsliv och vill inte vara fast. Men om några år när det livet blir mer stillsamt så kommer jag nog va mer öppen för det. Hittar du några sånna luckor hos din kille?

Vad är det han säger nej till gällande just hund?

Varför inte vänta!!!!!

Han kan ju faktiskt bli redo så småningom men behlver lite tid. Passa era föräldrars hundar mycket så kanske han ändrar sig.

Vad hans ekonomi har med saken att göra förstår jag inte. Betalar han för dig?

Det handlar inte alls om att du ska ge upp ditt liv eller han sitt. Vill du ha barn? Det är samma där. Pressar man någon till barn så blir det aldrig bra, istället för att vänta tills båda är lika redo.

Tiden är din vän här.

Han borde väl vara värd att vänta på?

Är poängen att han ska betala för din dyra hobby eller hur lägger du upp det? Du skriver att du inte har något jämfört med honom.

I så fall kompromissar du ju inte bort dig själv, du har väl ändå inte råd om ni delar på er eller?

Han kommer med 99% säkerhet inte ändra ståndpunkt.

Du vill ha djur i ditt liv. Ett annat liv låter det som.

Jag skulle på inga premisser släppa det.

Om ni lever ihop i 10 år och du gör avkall på allt som är "du"... Hur skulle det kännas?

Och ni går ifrån varandra sen. Vore det värt det?

Det där med ekonomin och att du berättar om hans ekonomi gör mig lite konfunderad. Menar du att han ska betala för hundar och hästar? För det är båda pengakrävande och tidskrävande hobbyer. Jag förstår att de också är givande, men de jag känt med hund och framför allt häst har levt för det och det har påverkat allt i deras liv, så är man inte själv intresserad blir det en stor uppoffring.

1:

What? Han ska inte försörja någonting för mig? Jag betalar lika mycket hemma och tjänar 22k i månaden efter skatt. Men jämfört med honom är knte det mycket. Han har inte betalat någonting och kommer aldrig göra. Har inte med det att göra? Och flytta in efter en kvart? Alltså?

Tryckte iväg för snabbt. Är det viktigt för dig, kompromissa inte bort dig själv utan bli särbo och betala + lägg själv tiden på det.

Varför jag berättade om hans ekonomi, var lite skevt, menade på ett helt annat sätt än vad som framstod. Han betalar INGET för mig. Men vi har helt olika liv och helt olika förutsättningar, han skapar sina uppfattningar (allt han vägrar om) pga hur han vuxit upp och hur han är som person. Försökte mest spegla hans liv lite lätt.

Jag däremot växte upp på noll, har dock jobbat mig uppåt nu och tjänar Bra. Men inte lika bra dom honom. Missförstå mig rätt, men det har att göra med saken. Han har all trygghet som finns i världen, jag har ingen. PGA hans trygghet vägrar han testa nya saker då han är rätt som in i helvete för allt som ingen är invant. Mest så. Svårt för er dock att förstå, inser det