”Bara symboliskt”

Han vill inte gifta sig och du kan inget annat än att acceptera det eller gå vidare. Och eftersom han inte vill gifta sig så är det tyvärr stor risk att han inte heller vill göra någon annan pinsam ceremoni.

Jag och min sambo förlovade oss för 5 år sedan. Han pratade om att vi skulle gifta oss, men inget datum utan det var "sen". Jag försökte komma med tider långt fram, han sa alltid ja men aldrig att det blev "ja nu gör vi det".

Efter 3 år med längtan insåg jag att vi aldrig kommer bli man och hustru. Sambon "tappade" ringen, och eftersom han inte ens gjort något försök att ersätta ringen under ett halvår som han sa att han skulle, då slutade jag att bära min ring.

Går runt och känner att han inte riktigt vill ha mig ibland. Inte kul.

Du friade och fick svaret -bara det är symboliskt. Ni skaffade ringar.

Ni är alltså förlovade skulle jag säga. En förlovning ÄR en symbol för att man avser att gifta sig. Förlovning har ingen annan betydelse egentligen. Många väljer att nöja sig med förlovning. Fast hans svar var lite som att konstigt, som att -jag går väl med på det bara det inte betyder nåt.

Nej, det finns inte någon vedertagen ritual/cermoni för att bekräfta sin relation, annat än att gifta sig.

Hur gjorde ni när ni satte på er ringarna? Firade ni eller kom du bara hem och slängde fram en ask med ringar som ni satte på er?

Vad menar du med ceremoni? Ni kan ju gifta er borgerligt och på så sätt bli gifta men slippa allt ståhej med bröllop.

Krävs inget mer än er 2, 2 vittnen och en vigselförrättare för det.

Jag har själv varit vittne många gånger till för mig helt okända par som valt att gifta sig borgerligt. Detta var då jag jobbade i stadshuset. Så inte ens vittnen behöver ni ha med er.

Till Anonym (M): Även om han inte vill gifta sig så har det inte med hans känslor för dig att göra. Glöm aldrig det.

Känns konstigt att gå vidare i en relation där du blir förvirrad av hans svar på ditt frieri och sedan frågar du inte vad han menar.

Jag tror att hade ni kommunicerat bra, att du aldrig behövt fria. Då hade du redan vetat att han inte vill gifta sig.

Ni förseglade er relation när ni förlovade er!

För många räcker det, alla vill ju inte gifta sig.

Jag har varit förlova i ca tio år och ska absolut inte gifta mig, det går jättebra ändå!

Jag tänker att du måste ta reda på om hans ovilja handlar om bröllop och äktenskap som princip, eller om det handlar om er två.

Kanske känner han bara motstånd mot själva idén med bröllop, kanske tror han inte på äktenskap som juridisk institution osv.

Men samtidigt är det inte kul att upptäcka efter några år att ni glider isär, och rätt vad det är hittar han en ny kvinna som han utan tvekan gifter sig med. Det vore inte första gången det händer.

Så ta reda på vad som ligger bakom. Det är inte lätt. Raka frågor ger knappast raka svar i det här sammanhanget. Men försök.

Hej!

Tack för era svar!

Det känns skönt att kunna slänga ut en fråga och få sådant gensvar.

Jag/vi har pratat om det vid flera tillfällen och han säger att det inte handlar om oss utan att han inte vill bara.

Vi firade förlovningen men det har från hans sida aldrig funnits någon ambition att gifta sig. Medan för mig är det en dröm, ett minne för livet och nästa steg efter pojk/flickvän stadiet.

Försöker verkligen att det inte ska ta överhanden över vår relation men ibland kommer det utan att jag lyckas stå emot.

Självklart funkar det bra ändå...

Ni som svarat att ni är nöjda så, är det båda parter som är det då?

Alla, Hur omnämner ni er respektive när ni pratar med personer som ni inte känner personligen?

Sambo? Partner? Pojk/flickvän? Utomlands på resor?

Är lite nyfiken då jag gärna skulle referera till ?my husband and I? istället för ?boyfriend? eller ?partner?.

Tack för svar????

Vi är nöjda båda två även om sambon gärna hade gift sig. Han är till freds med att jag inte vill, eller kommer att göra det.

Jag säger "gubben".

Försökte prata med min respektive ang detta. Men att det var lönlöst och resulterade endast i att han känner sig trängd????

Försökte prata med min respektive ang detta. Men att det var lönlöst och resulterade endast i att han känner sig trängd????

Spännande tråd. Följer.

Vi har det också lite speciellt... vi har varit ett par i över 10 år o har 3 barn. Han friade mig flertal gånger enligt honom. Och visst hände det både ett och två och flera gånger när vi var alldeles nykära att efter en lyckad fest/ en trevlig kväll / på semester osv frågade han om jag vill gifta mig med honom och jag svarade ja - men dessa kunde jag inte ta på allvar. Senare köpte han blommor tog mig till restaurang på fin middag o friade . Vid andra tillfälle fick jag förlovningsringar också. Flera gånger. Numera har jag 3 förlovningsring av samma kille :) men där är det stopp. Bröllop pratar han aldrig om. Om jag tar upp det då säger han "klart vi ska gifta oss, det vill vi ju" . Men om jag frågar när då får jag något snabbt svar o han vill inte prata mer. En gång har vi bestämt datumet: 2018:08.20 Jag var väldigt på med all planering under en period men han verkade inte bry sig. Dagen kom o gick, inget hade hänt.

Jag känner igen den där att vad ska jag kalla honom liksom?

Skaffa inte barn förrän du känner att ni båda är nöjda med relationen. Många skaffar barn i tron att kille kommer vilja gifta sig sen.. men ofta tycker killen att det är ännu mer meningslöst att gifta sig när man redan fått barn ihop.

Jag är gift. Min make drömde om samma saker som mig. Han ville gifta sig innan barn, en förlovning betydde bröllop om ett år osv. Han friade och året efter var vi gifta :) Nu har vi två barn ihop :) Bästa jag gjort i mitt liv.

Innan vi gifte oss så kallade jag honom för min sambo. Nu kallar jag honom för min make.

Vad du kallar honom är väl helt irrelevant. Äktenskap är ett juridiskt kontrakt som omges av lagar och paragrafer. Antingen vill man ha det eller också inte.

TS, vad exakt är det med att vara gift som du "behöver"?

Om det är det juridiska så går det att köra en snabb borgerligt grej med bara er, förrättaren och 2 vittnen, ni kan hoppa över fester och allt annat tingel-tangel och behöver inte ens berätta för någon.

Är det själva festen så kan ni ju ha en sådan utan en vigsel.

Ta även reda på exakt vad det är din partner tänker om det hela. Varför tycker han att det juridiska kring ett äktenskap inte är bra? Kan han ändra sin ståndpunkt om ni avtalar bort vad han vänder sig emot med ett äktenskapsförord eller andra avtal? Är det alt krims-krams runt ett giftermål, fest och mat och klänning och tal osv? Föreslå då det borgerliga alternativet.

Sedan kan väl jag tycka att det är lite löjligt att behöva gifta sig för att veta vad man ska kalla varandra inför främlingar. Det finns hur många alternativ som helst ju. Sambo, partner, livskamrat, mannen/kvinnan i mitt liv, min andra hälft, min själsfrände, min kärleksslav, osv...