• nivethondärtjejen1

    Kan inte behålla vänner längre än 3 år

    Hej!

    Nu har jag sett mönstret flera gånger, jag har märkt att jag inte kan behålla vänner i längre än 3 år för att jag tröttnar, jag kommer på massa nackdelar med dem och försöker hitta massa anledningar till varför dem inte är bra för mig, jag tänker på varenda liten sak dem sagt som har varit minsta otrevlig. Varför är det såhär?! Detta har hänt 4-5 gånger och jag vet verkligen inte varför! Jag är inne på mitt andra år med min pojkvän som jag älskar så otroligt mycket och inte kan se mitt liv utan. Nu är jag så rädd att det också ska hända tredje året... Vet någon vad man kan göra åt detta??! Skulle verkligen uppskatta hjälp!! Jag är 21 år.

  • Svar på tråden Kan inte behålla vänner längre än 3 år
  • Anonym (Allis)

    Du är fortfarande ung så du har gott om tid att vända mönstret. Sen händer det mycket i den åldern och man kan ofta inse att man inte har så mycket gemensamt med de man umgicks med i tonåren.
    Jag kan på rak arm komma på flera sätt som mina bästa vänner varit pinsamma/jobbiga på, men verkligen inga stora saker - kanske att de uttryckt sig klumpigt några gånger. Jag kan bli lite road av det och fnissa lite åt det för mig själv, sedan går jag vidare med mitt liv och med vår vänskap. Jag är ju medveten att jag själv har brister så det räcker och är beredd att ha överseende med deras om de står ut med mig :)
    Sen är jag även ganska trygg i mig själv och min egen integritet. Bara för att min vän säger något / agerar på ett sätt som jag tycker är fel så behöver inte jag göra likadant.
    Sen har jag väl också "gallrat" lite under åren och slutat umgås med tidigare vänner som jag haft upprepade konflikter med eller som inte respekterade mig i ord eller handling. Så det är inte nödvändigtvis fel det du gör, men om du förlorar alla vänner kanske det gått lite överstyr.
    Lycka till med vänskaperna!

  • viseversa

    Då kan du vara utan vänner om du tycker du är så fantastiskt att ingen duger åt dig. Då kan man gott vara ensam enligt mig.

  • nivethondärtjejen1
    viseversa skrev 2019-01-21 07:12:20 följande:

    Då kan du vara utan vänner om du tycker du är så fantastiskt att ingen duger åt dig. Då kan man gott vara ensam enligt mig.


    Det har jag väl inte sagt, att ingen duger åt mig? :) Lägg ner den onödiga attityden, var det bara därför du skulle kommentera? :)
  • nivethondärtjejen1
    Anonym (Allis) skrev 2019-01-21 00:11:46 följande:

    Du är fortfarande ung så du har gott om tid att vända mönstret. Sen händer det mycket i den åldern och man kan ofta inse att man inte har så mycket gemensamt med de man umgicks med i tonåren.

    Jag kan på rak arm komma på flera sätt som mina bästa vänner varit pinsamma/jobbiga på, men verkligen inga stora saker - kanske att de uttryckt sig klumpigt några gånger. Jag kan bli lite road av det och fnissa lite åt det för mig själv, sedan går jag vidare med mitt liv och med vår vänskap. Jag är ju medveten att jag själv har brister så det räcker och är beredd att ha överseende med deras om de står ut med mig :)

    Sen är jag även ganska trygg i mig själv och min egen integritet. Bara för att min vän säger något / agerar på ett sätt som jag tycker är fel så behöver inte jag göra likadant.

    Sen har jag väl också "gallrat" lite under åren och slutat umgås med tidigare vänner som jag haft upprepade konflikter med eller som inte respekterade mig i ord eller handling. Så det är inte nödvändigtvis fel det du gör, men om du förlorar alla vänner kanske det gått lite överstyr.

    Lycka till med vänskaperna!


    Det är inte alla vänner, jag har liksom vänner på distans så jag vet inte om det har med det att göra. Det är som om jag behöver ? ta en paus? i ett år och sen blir det som vanligt igen..

    Tack!
  • Anonym (lila)

    Det har nog med din ålder att göra och att ni växer isär.

    Du är 21, om du då haft dina vänner i 3 år så var det alltså vid 18, 15 och 12 år du "bröt upp."

    Vid 12-13 år utvecklas man olika, och oftast träffar man många nya när man börjar högstadiet, dvs barndomsvännerna man var kompis med bara för att man bodde på samma gata byts ut mot de vänner man utvecklats i samma takt som och som har liknande intressen.

    Vid 15-16 år börjar man gymnasiet och även här byter man skola och umgängeskrets, man gör olika val i livet och träffar en massa nytt folk. Inte konstigt att folk försvinner och tillkommer.

    Samma vid 18-19, nu tar man studenten och alla går åt olika håll, flyttar, utbildar sig vidare, jobbar...

    Jag kan inte på något sätt se att det är konstigt att som 21-åring bytt ut sin umgängeskrets var 3e år när det är som vanligast att ens umgänge förändras.

  • Anonym (övrigt)

    I en vänskap är det "ge-och-ta" som gäller. Upplever du, att du ger lika mycket som du tar? Frågar du hur din vän mår, och låter henne berätta? Eller pratar du bara om dig själv hela tiden?
    Men det kan vara det motsatta, s.k. "energitjuvar". Du lyssnar och lyssnar, men när det är din tur så är samtalet inte längre intressant. 

    Som sagt, som vänner är det jätteviktigt att båda får lika mycket uppmärksamhet, och inte bara den ena. Då tröttnar snart den som bara får lyssna. Men du är ung, och vänner kommer och går. Njut så länge det varar, och fungerar det inte så finns det hur många nya vänner som helst. Glad

  • Hemmamor

    Jag kan faktiskt känna igen mig lite i det.

    Det bästa är nog att inte umgås FÖR mycket med andra och inte övertänka saker. Ha din egna "personal space" så att säga. Så att du inte vattnar ur dina relationer.

    det är farligt att vara intolerant mot andra människors kortkommanden. Det vet jag av personlig erfarenhet

  • nivethondärtjejen1
    Anonym (övrigt) skrev 2019-01-21 14:05:50 följande:

    I en vänskap är det "ge-och-ta" som gäller. Upplever du, att du ger lika mycket som du tar? Frågar du hur din vän mår, och låter henne berätta? Eller pratar du bara om dig själv hela tiden?

    Men det kan vara det motsatta, s.k. "energitjuvar". Du lyssnar och lyssnar, men när det är din tur så är samtalet inte längre intressant. 

    Som sagt, som vänner är det jätteviktigt att båda får lika mycket uppmärksamhet, och inte bara den ena. Då tröttnar snart den som bara får lyssna. Men du är ung, och vänner kommer och går. Njut så länge det varar, och fungerar det inte så finns det hur många nya vänner som helst. 


    Upplever oftast att det är jag som lyssnar, det är precis som du säger, när jag väl ska prata om mig själv så är det inte lika intressant längre, har i princip alltid varit så, har däremot känt min ena i 10 år som vi haft lite perioder om hur ofta vi snackar, antingen inte alls eller konstant. Vet inte riktigt om jag är en ?periodare? som om jag behöver ett par månaders paus från den andra.. Men tack så hemskt mycket för svar!!
  • nivethondärtjejen1
    Hemmamor skrev 2019-01-21 19:47:42 följande:

    Jag kan faktiskt känna igen mig lite i det.

    Det bästa är nog att inte umgås FÖR mycket med andra och inte övertänka saker. Ha din egna "personal space" så att säga. Så att du inte vattnar ur dina relationer.

    det är farligt att vara intolerant mot andra människors kortkommanden. Det vet jag av personlig erfarenhet


    Ja det är just det jag försöker undvika nu för tiden , för att jag tröttnar väldigt lätt av att umgås fööör mycket. Men va skönt att jag inte är den enda som känner såhär, känner mig som en idiot .. Tänker mer på att många andra har sjukt många vänner dem känt i 5-6 år och mer.. Men tack för svar!!
Svar på tråden Kan inte behålla vänner längre än 3 år