Gravid, singel och livrädd. Hjälp.

Ja du, knepig sits du hamnat i! Jag har alltid sagt till mig själv att över 20 år så Får man ta sitt ansvar. Men samtidigt har du en lång väg kvar till ett normalt vuxet liv ( trots att du är 24 år). Har du bra kontakt med familj som kan hjälpa dig?

En kollega fick barn tidigt och gick fortfarande i gymnasiet. Hon va ensam mamma men det gick bra för henne! Men då hade hon bra föräldrar som hjälpte henne.

Tror du behöver verkligen tänka igenom detta för ett barn är ett stort ansvar. Att du bor i en etta är väl inte det värsta som kunnat hända, värre är det med arbetslösheten och att du inte har körkort. Tänk längre fram. Du kommer inte få bra mammapenning för du är ju arbetslös och alla pengar kommer gå till barnet och mat. Ingenting kommer du kunna unna dig om du inte sparar minsta lilla krona. Barnkläder, vagn, blöjor och allt sånt är väldigt dyrt. Att vara ensam har många klarat av men tänk på att sömn kommer du inte få iallafall första året (vanligtvis) så det kommer säkert finnas dagar då du vill ge upp. Och trotts tröttheten måste du söka jobb dagligen, om du inte redan gör det?

Det går att klara av om du verkligen anstränger dig, men det kommer bli tufft! :)

Jag var i samma sits när jag fick mitt första barn, dock var jag bara 18år, pappan till barnet hotade mig under hela graviditeten att jag skulle göra abort och han skulle sätta kniven i mig mm. Men jag valde ändå att behålla, jag hoppade av skolan, jobbade i 6mån så jag skulle få lite mer pengar att röra mig med, och när sonen var 1 1/2 år började jag plugga, allt gick jätte bra, hade ingen i min närhet som kunde hjälpa mig men när jag tänker tillbaka så ångrar jag inte att jag behöll honom han är det bästa som har hänt mig, idag är han 13år. Tänk noga igenom beslutet, köp begagnat, plugga på distans när du är mammaledig om du vill, men gör inte abort om du inte vill för då kommer du att ångra dig.

Du ska absolut inte göra abort om du inte vill! Jag fick barn när jag va 19 och idag är han 17år. Det va tufft ibland men man fixar det <3 Försök skaffa ett extrajobb nu så hinner du få upp föräldrapengen lite det gjorde jag.

All lycka till dig!

Tusen tack för svaren. Vill klargöra att jag inte är arbetslös utan jobbar extra ca 20-30 timmar i veckan. Ska förmodligen börja springvikariera också, men det känns som föräldrapenningen inte direkt kommer att bli skyhög ändå..

Kostnader som kläder, vagn och spjälsäng kommer inte vara ett problem då jag som tur är kan ärva nästan allt.

Är livrädd för att folk ska döma mig och stämpla mig som oansvarig osv, vilket jag faktiskt inte är bara för att jsg hade oskyddat samlag en gång...

Okey va bra fattade fel ang jobb.

Man får alltid kommentarer hur det än är! Nu är jag omgift och vi har vart tillsammans i 5 år ändå sa vissa släktingar till mig att det va typ onödigt att skaffa barn igen och tyckte det va dumt för att jag pluggar och är tjänstledig från mitt ordinarie jobb. Men jag pluggar på distans och babyn kommer lagom till sommarlovet och planerar fortsätta plugga nästa höst. Och det är ju bara vårat beslut så skit i vad andra säger <3

Ett tips oxå.. Om du pluggar på distans kan du ta ut både föräldrapeng och CSN. Då kan man planera väl och va ledig helt på somrarna :)

Tänk dig för noga vilket liv du vill leva. Det går inte begripa hur ett stort ansvar ett barn är innan man har barn.

Var 21 när jag blev gravid första gången, levde med killen men vi båda skulle börja plugga och hade inte varit ihop så länge . Blev abort, visst det var tufft, ingen kul grej att göra men jag är ganska tacksam över det idag. Var även en stor lättnad efteråt. Gjorde massa saker under studietiden som jag aldrig kunnat annars, var inte redo där och då (fast jag hade stark barnlängtan).

Blev gravid igen några år senare, samma kille men nu var vi båda klara med utbildningar. Behöll. Har varit tufft kan jag säga! Nu i efterhand hade allt varit så mycket enklare om man hade fått chans att fixa allt först. Reflektera över hur man ville leva sitt liv. Ångrar inte mitt barn givetvis, det bästa som hänt mig, men förhållandet sprack och önskar så att jag hade tänkt till innan och verkligen hittat den rätte och kunnat satsa på familjelivet 100 %. Jobbat ett tag, tjänat ihop en buffert osv. Klättra i karriären innan barn.

Att vara ensamstående är inte en dans på rosor. Man är väldigt låst. Nu om jag skulle träffa nån ny är det så mycket mer komplicerat, eftersom jag har barn och barnet måste gå först i allt. Du måste lägga undan dina behov för 18 år framåt.