Klarar jag en vaginal förlossning?

Jag upplevde det så här: första delen har man ont men man har kontroll. Inget sker över ens huvud. Man bestämmer, tillfrågas. Ingen kollar en därnere utom mkt snabbt/respektfullt om man är ok med det. Inget visa upp sig som vid gynundersökningar.

Sen andra delen får man så ont så man tappar all kontroll och koll på omvärlden. Känns som en dröm/dimma och man märker inte/Känner inte av vad någon gör med en. Ser inte de andra i rummet. Man upplever bara det inuti kroppen. Sedan är barnet ute och då är man tillbaka till stadie 1 igen. Allt fokus är på barnet, inte på dig (om du inte fått mkt skador). Respektfullt, ömsint. Det kanske var så även i stadie 2 men då märkte jag det inte.

Det är säkert olika för olika människor men så var det för mig.

Alternativet snitt tycker jag kändes mycket hemskare. Alltså då har man ju ingen kontroll över något. Man ligger bedövad och kan inte röra sig, fast. Många människor - ofta några män står där (vid vaginal fl är det oftast kvinnor). Du ser inte var de påtar i magen och underlivet alldeles bredvid. Skulle kännas mkt mer som ett övergrepp och man är helt hjälplös och utelämnad.

Jag har gjort k.snitt och fött vaginalt.

Om du behöver ha kontroll och vill vara så delaktig som du vill så skulle jag rekommendera vaginal födsel.

Under k.snittet så kommer du inte känna din underkropp. Du kommer inte kunna ställa dig upp eller gå. Där måstes i förlita dig på andra som ska ta hand om dig då du är begränsad.

Du kommer bli trött och påverkad av läkemedel (det går över rätt så fort) men man kan bli illamående och groggy.

Trotts behödving så kommer du känna när dom är inne och ska tabut barnet och dubkommer heller inte få vara med ditt barn på det sätt du vill på en stund.

Tycker du ska prata med din bm om hur du vill ha det under undersökningar och kommande förlossningen.

Nu har inte jag utsatts för sexuella övergrepp, men jag kan kanske hjälpa något i alla fall. Det första jag tänker att du behöver göra är att prata med din bm, så att ni tillsammans kan avgöra vad som är bäst.

Tyvärr är det så att man inte alltid kan kontrollera allt och en förlossning är ett sådant tillfälle. Du kan bestämma dig för vaginal förlossning, men så kanske det ändå slutar med kejsarsnitt. Du kan bestämma om diverse bedövningsmedel, men när det väl är dags kanske det är för sent att sätta bedövning. Däremot får man skriva ett förlossningsbrev som personalen på förlossningen tar del av. Där kan du skriva om dina känslor och att det behövs klara direktiv och samtal mellan er, för att din förlossning ska kännas bra, oavsett om det handlar om en vaginal förlossning eller inte. Där kan du också skriva ner att du inte känner dig trygg med manliga barnmorskor.

Jag själv upplevde aldrig att jag hade så ont att jag inte kunde prata eller höra vad barnmorskorna sa till mig. De var mycket respektfulla och såg till att jag förstod det de sa och de pratade kontinuerligt med mig från det att vi kom in tills dess att allt var över. De frågade till exempel om det var okej att de undersökte mig efteråt och berättade hela tiden vad de gjorde och vad som behövde göras. Då fanns det inte ens tid för dem att läsa igenom mitt förlossningsbrev, så de hade ingen aning om vad jag hade skrivit ner i det. Jag antar att de var bra på att känna in och lyssna på mig.