Ok, att lura donator?

Jag tycker det är fruktansvärt att lura donatorn :(

Självklart aldrig ok att lura någon men såklart riskabelt med privat donation. Man har som donator ett visst ansvar att hålla i sina rättigheter. Vill man träffa barnet regelbundet skall man självklart inte adoptera bort det. I och med adoption förlorar man alla sina lagliga rättigheter kring barnet.

Är barnet inte adopterat kan man, om man vill, driva en process för gemensam vårdnad, umgänge osv.

Självklart är det så, men nu skulle ju  männen vara just donatorer och inte aktiva pappor. Men meningen var  att de skulle vara kända donatorer för barnen så att de skulle veta vilka de var så att det blev naturligt för dom vilka dessa män var.

Rent judiskt är det solklart vad som gäller men rent moraliskt tycker jag det är skamligt att först bestämma en sak och sen bara strunta i det och göra som man själv vill. 

Enklast är väl att donatorn själv kontaktar barnet när det är en lämplig ålder och berättar. Mammorna kan ju inte hindra honom och det är inte olagligt på något sätt. Är ju lätt att få tag på barnet. Så donatorn kan ju lura tillbaka.

Det låter som att du talar om en specifik situation där någon (du?) skaffat barn med ett lesbiskt par, och eftersom jag inte känner till vad som hänt i just ert fall kan jag inte tala om det. Rent generellt - ja det är fel att ljuga och nej, man ska inte lura någon, men det finns alltid undantag, och ditt fall kan vara ett av dem.

Föräldrarna har kanske haft för avsikt att presentera dig, men känner av någon anledning att de inte kan lita på dig.

Din fråga lyfter ju ett av problemen med privatdonation, för donatorn är ibland nära vän som ställt upp, men ibland är det en "okänd välgörare", och vem vill låta en okänd man umgås med ens lilla barn?

 Nej, inte jag. Har endast donerat via vården. Så kan det ju vara som du beskriver, men som jag uppfatta det så har de träffat barnen regelbundet när mammorna varit med, så det har aldrig varit fråga att de ska vara ensamma med barnen på något sätt. Sen hux flux frågade  ett av paren om en av männen ville ställa upp igen och donera vilken han sa nej till och förklarade varför. Om de nu kände att de "inte kunde lita" på  honom skulle de nog inte frågat om han ville ställa upp igen. Det har jag svårt att tänk mig iallafall.

Jag tycker nog att det beror på vad paret har för bevekelsegrunder. Om deras agerande inte beror på att de inte står ut med donatorn som person, eller att de har märkt att barnet mår dåligt av kontakten, så är det mycket möjligt att det är förskräckligt gjort av dem.

Hade det varit möjligt att styra upp sådana här arrangemang juridiskt, så hade det varit mycket bättre. Som det är nu så är det rena Vilda Västern i Sverige, och det blir allmänt svårt för deltagarna att spela korten Moral och Etik, eftersom de gett sig in på icke kartlagda marker med öppna ögon, och ofta tillsammans med närapå främlingar.

Åtminstone blir det ganska meningslöst att tala om etik. Är det etiskt av ett lejon att äta upp en gasell? Kanske, kanske inte, men gasellen förblir uppäten oavsett vad vi kommer fram till. Även människans natur, när det gäller något så djupt som modersinstinkt och föräldrakärlek, ligger bortom de filosofiska lagrens räckvidd.

Så, i nuläget är de arrangemang du beskriver Riskabla Affärer, to say the least, med utgång: okänd. En del agerar reko, andra gör det inte. Det är som sagt troligen från fall till fall, med alla möjliga mänskliga faktorer och typer av personer och situationer inblandade.

Jättetråkigt att det ibland går så fel för någon inblandad, kanske med stor sorg och känslomässig smärta som följd.

Jomenvisst, kan mycket väl förstå att man inte står ut med en viss person pga av x-olika orsaker. Men kan spontant tycka att om man som i  dessa fall setts ett flertal gånger innan donationerna ägde rum, borde man ju avstyrt det hela redan från början om man nu känner att kemin inte stämmer eller man tycker nån verkar jobbig etc. Att först få flera barn och sen efter flera år göra så här kan jag tycka är märkligt.