En av många - missfall

Humöret känner jag igen! Känslorna går upp och ner. Vad som helst kan få en att bli irriterad och arg. Man orkar inte med skitsnack, man orkar inte låtsats att allting är okej.

Man får tro att det blir bättre, man får inte tillåta sig själv att förändras helt.

Jag har gått igenom 2 missfall och jag har tagit det värre med det andra än med det första. Mer arg och uppgiven, speciellt när man gick över till den säkra veckan, man skulle på sitt första ultraljud 3 dagar efter.

Blir inte bättre när i stort sätt alla ens vänner har småbarn och ska ha flera det här året, det gör bara ont.

På jobbet fick man veta att en kollega ska ha två dagar före oss och då blir man bara mer uppgiven. För allting påminner en, jag känner igen det också, vilket håll man än tittar på, tv program, ja allting. Namn man tänkte till barnet, det är riktigt jobbigt.

Men vi får hoppas på det bästa iaf. Jag önskar dig lycka till!

Vi miste vår son pga för tidig förlossning i v.25. Han levde men somnade sen på sin pappas bröst.

Vi blev gravida snabbt igen och pga en infektion så somnade hon in i magen i v.25.

Nu är vi oplanerat gravida igen och vi är livrädda. Jag är inte rädd att få missfall nu då jag inte är bekant med det utan min oro är inför rutinultraljudet - att se vår lille och sen bli stuvad på ett till liv som egentligen ska finnas.

Jag umgås med vänner som har barn. Jag tycker inte det är svårt utan på något sätt underlättar det. Men visst kommer avundsjukan ibland men deras barn är inte mina. Jag vill ha mina barn i livet och jag tror det är därför jag kan umgås med andras barn.

Är gravid i tidig vecka men alla symtom gör sig påminda då det inte var alltför länge sen jag nyss var gravid. Samtalsstöd hjälper men det botar inte.

Hoppas ni får en till liten knodd inom kort

Vi miste vår son pga för tidig förlossning i v.25. Han levde men somnade sen på sin pappas bröst.

Vi blev gravida snabbt igen och pga en infektion så somnade hon in i magen i v.25.

Nu är vi oplanerat gravida igen och vi är livrädda. Jag är inte rädd att få missfall nu då jag inte är bekant med det utan min oro är inför rutinultraljudet - att se vår lille och sen bli stuvad på ett till liv som egentligen ska finnas.

Jag umgås med vänner som har barn. Jag tycker inte det är svårt utan på något sätt underlättar det. Men visst kommer avundsjukan ibland men deras barn är inte mina. Jag vill ha mina barn i livet och jag tror det är därför jag kan umgås med andras barn.

Är gravid i tidig vecka men alla symtom gör sig påminda då det inte var alltför länge sen jag nyss var gravid. Samtalsstöd hjälper men det botar inte.

Hoppas ni får en till liten knodd inom kort

Blev ni gravida fort? Önskar er all lycka!

Beklagar även såklart! Fick ni veta varför det blev som det blev?

Första kom pga försvagad livmoderhals (tror läkarna) dock hade jag GBS vilket kan sätta igång en för tidig förlossning. I de flesta fall öppnar man sig tyst och inte ofta med symptom gällande f.livmoderhals. Jag hade kraftiga sammandragningar i flera veckor som blev värre vilket man kan få av GBS.

Vi blev gravida efter 2.5 månader och hin somnade in i magen pga GBS infektion. En läkare vägrade ge mig antibiotika

Nu är vi oplanerat gravida och det är 7 månader sedan förlossningen. Vi har inte alls försökt och vart lite försiktiga men nu blev det som der blev. Vi är inte ledsna för det men däremot oroliga och rädda men man får ju leva på hoppet

Har din barnmorska/läkare mer koll på dig den här gången?

Beklagar.

Jag hade ett missfall mellan mitt första och andra barn, i v.8. Då var jag förkrossad men idag när mitt andra barn är 2.5 år är jag glad över att det blev som det blev, annars hade det inte blivit just honom vi fick. Jag blev gravid igen ca 1 månad efter missfallet.

Kanske ett konstigt sätt att tänka och förmodligen ingen tröst men något som kanske kan hjälpa är att tänka på att var 3-4 graviditet (30 - 40%) slutar i missfall så det är många kvinnor som har upplevt det. Jag har märkt att om man pratar om det så är det oerhört ofta man får höra om fler som haft missfall.

Lycka till om ni försöker igen.