• Äldre 26 Jan 19:58
    308 visningar
    4 svar
    4
    308

    Spelar praktiska boendet roll?

    Har 4 barn och påväg att skilja mig från barnens pappa... döttrar på 17 och 15 och söner på 9 och 11.. jag kommer bo kvar i huset där alla har egna rum. Pappan flyttar ev till en trea. Hur tänker man rent praktiskt om barnen tycker det är trångt och sänre att bo där? Killarna tror jag det kommer funka ok att bo varannan vecka och dela rum... inte lika säker med tjejerna.. hur mycket får de bestämma? Och måste jag inte veta hur mycket de kommer vara hos mig för att tex söka bostadsbidrag? Har mycket sämre ekonomi än honom

  • Svar på tråden Spelar praktiska boendet roll?
  • Anonym (Fråga­)
    Äldre 26 Jan 20:44
    #1
    elinpersson skrev 2019-01-26 19:58:23 följande:

    Har 4 barn och påväg att skilja mig från barnens pappa... döttrar på 17 och 15 och söner på 9 och 11.. jag kommer bo kvar i huset där alla har egna rum. Pappan flyttar ev till en trea. Hur tänker man rent praktiskt om barnen tycker det är trångt och sänre att bo där? Killarna tror jag det kommer funka ok att bo varannan vecka och dela rum... inte lika säker med tjejerna.. hur mycket får de bestämma? Och måste jag inte veta hur mycket de kommer vara hos mig för att tex söka bostadsbidrag? Har mycket sämre ekonomi än honom


    Ni måste ju lösa vårdnad, umgänge och boende innan ni kan reda ut underhåll, barnbidrag, flerbarnsbidrag, bostadsbidrag osv. Börja med familjerätten, men det kan vara bra att få en dom från tingsrätten i ärendet om skilsmässan är bitter.
  • Anonym (under­lätta för barnen i första hand)
    Äldre 26 Jan 21:08
    #2

    Precis som ovanstående skriver har ni en del att diskutera igenom innan ni går vidare, men vad gäller antal rum så kan man med lite fantasi ofta göra det bästa av situationen så att barnen trivs och inte tycker att det är trångt.


    När jag och min man separerade så bodde min exman andrahand i en fyra. Jag flyttade till ett förstahandskontrakt i en 2:a. Det funkade jättebra att bo så tills mitt ex flyttade till en 1:a på 29 kvadratmeter. Först då började vårt barn knorra. Han upplevde att det kändes trångt och att han inte hade någon "egen" plats någonstans. Då valde jag att göra om klädkammaren i min lägenhet till mitt sovrum och min son fick mitt sovrum som sitt eget rum, vilket i sin tur gjorde det lättare att acceptera att pappan bor trångt. 


    En högstadiekompis till mig flyttade till en tvåa med sin pappa och två systrar. Där hade pappan valt att dela av vardagsrummet till tre "rum" med hjälp av bokhyllor så varje barn hade en del och sedan fungerade sovrummet som vardagsrum på dagen och pappan sov i bäddsoffa på natten. Det mesta går att ordna.


    Det viktigaste är dock att man försöker göra överflyttningarna så enkla som möjligt mellan föräldrarna och veckorna. Det ska vara okej att ta med sig prylar mellan bostäderna (även dyrare saker) men det ska också vara okej att så långt det är möjligt att underlätta så att man slipper släpa en stora väskor mellan bostäderna. Var lyhörd för vad barnen vill och försök diskutera med pappan (om det går) hur ni ska lösa det praktiska så att det blir bäst för barnen. Det viktiga är att barnen blir trygga och är okej med situationen.


     

  • Anonym (Peter­)
    Äldre 27 Jan 11:48
    #3

    Spontant är en 3:a för litet, inte nog med att de delar rum, nån sover dessutom i vardagsrummet...

    Hur funkar vardagen med läxor, ta hem kompisar etc.?

  • Äldre 27 Jan 13:03
    #4

    Barn på 15 och 17 måste väl få välja helt fritt var de vill bo. Och lär ju välja att bo kvar i huset. De kan väl hitta ett schema på umgänge med pappan.

Svar på tråden Spelar praktiska boendet roll?