Panik! Abort eller inte?

Jag vet inte vad jag ska göra.. Just nu känns abort som den enda realistiska lösningen.

Vi har varit tillsammans i 3 år och jag har haft stark barnlängtan i ca 2 år. Jag har varit jättekär och lycklig och vi blev otroligt lyckliga när vi pulsade i november. Men sedan dess har mina känslor för min partner gradvis försvunnit. Just nu känner jag ingen känslomässigtband till honom över huvudtaget. Jag stör mig på honom så fruktansvärt, han äter och beter sig som en gris, bordsskick som en jäkla luffare, går och snorar och drar in snoret och vill pussas med mig. Upprepar ett ord ca 50 gånger om dagen, säger alltid samma saker och går och härmar olika dialekter hela kvällarna. När jag var kär så kunde jag bortse från det här, jag tyckte inte det var så allvarligt, men just nu förstår jag inte alls vad jag har sett hos människan? Varför ville jag ha barn med honom? Jag vill kväva honom med en kudde när hans snarkande väcker mig på nätterna!

Det kommer inte fungera för oss att ha ett vv upplägg eftersom vi har våra nätverk på helt olika orter. Han vill bo i Stockholm (där vi bor nu) för det är bäst för hans karriär, jag har inte en möjlighet i världen att ha råd med ett vettigt boende i Stockholm ensam, jag vill bo i en stad längre söderut där mina föräldrar bor och det finns avlastning för mig och billigare bostäder men där känner han ingen.. Så risken är att jag kommer bli ensamstående på heltid förutom vh då... Vad ska jag ta mig till? Det här barnet var efterlängtat men jag kan ju inte skaffa barn med någon som jag genuint ogillar...