Trött på familjeliv / ska det vara så här

Gör något spontant. Börja träna. Raska promenader med barnvagn är underskattat. Åk iväg och ta en fika med en vän efter middagen eller fixa barnvakt och gå på dejt med din man.

Varför måste barnen i pyjamas direkt efter middagen? Ta med dem ut och åk pulka, lek, grilla korv eller vad som helst. Ni verkar inte ha något kul tillsammans.

Vi har samma sits fast ännu värre. Tre små barn. Bara slit och släp. Varje dag är ett helvete. Det tar evigheter att lägga dem. Minst två timmar allt som allt. Man måste sitta med dem för att de ska somna. I evigheter. Bråk och tjafs. Man har ingen kväll, inget liv. Man har ingen tid för sig själ. Jag har inte läst en bok på evigheter. Det enda man hinner är att glo i telefonen. Frun har skickat in en skiljsmässoansökan till råga på allt när den minste var 10 månader. Hon längtar väl bort från helsiket och tror att det blir bättre om vi skiljs. Det är naturligtvis helt idiotisk. Skiljs vi åt kommer våra liv bara bli ännu mer komplicerade. Men vad göra?

Har ni inga intressen skulle ni väl inte ha roligare utan barn heller..

Jag gör saker med barnen inte varje kväll men så ofta det går och dom orkar. Skridskor, skidor pulka, studsmatta osv beroende på säsong. Jag tycker det är roligt, sen har jag intressen utöver familjen också och har alltid haft.

Önskar nån kunde säga så till min fru. Vår minsta är knappt ett år nu och hon vill skiljas. Det kommer inte bli bättre av det.

[quote=79402166][quote-nick]Anonym (Hmmm) skrev 2019-01-29 07:29:37 följande:[/quote-nick]Jag fattar inte alls varför ni är trötta, ni gör ju ingenting? Möjligen att din man kan vara trött som jobbar på dagarna och sedan kommer hem och jobbar vidare. Laga middag och diska bör väl vara ditt jobb som bara går hemma?![/

Haha. Funkar inte så. När jag kommer hem från jobbet är min frus attityd att hon kan dra sig tillbaka och jag ta över. Hon verkar tro att jag befunnit mig på ett vilohem i 10 timmar. Hon har varit mammaledig i långa perioder. Jag har knappt varit hemma. Det är inget bra. Vi har liksom ingen förståelse för varandras situation.

Haha. Funkar inte så. När jag kommer hem från jobbet är min frus attityd att hon kan dra sig tillbaka och jag ta över. Hon verkar tro att jag befunnit mig på ett vilohem i 10 timmar. Hon har varit mammaledig i långa perioder. Jag har knappt varit hemma. Det är inget bra. Vi har liksom ingen förståelse för varandras situation.

Vår räddning i exakt det du beskriver, är våra torsdagar. Vi städar allt direkt när vi kommer hem (ev plockar undan lite på onsdagaen för att underlätta) en lagar nåt snabbt till barnen (de dör inte av att äta utan föräldrar en dag i veckan). Sen lägger vi barnen som vanligt. Så ca 19-20 så äter vi någon god middag, bara vi, utan barn. Som en mini-date, för att fortfarande få vara vuxna. Och eftersom städ och sånt är gjort, så känns det mera avslappnat. Sen händer saker så det inte blir varje torsdag, men oftast. Ibland lagar vi riktigt lyxig mat, ibland en pastasallad, men tänder levande ljus och dukar med servetter. Sen löser det inte allt, men det är en bit på väg

Vill du ha en klapp på axeln? Varade din marktjänst ett halvår eller 5 år? De flesta andra tycker det är skönare med jobb än att hänga med småttingar var man inte ens kan gå på toa ifred och den enda vettiga konversationen man får är om spiderman slåss mot hulken ibland.

Sorgligt det låter! Tänker att du kanske hamnat i en depression? 

Som jag uppfattat är du hemma på dagarna fortfarande, iallafall vissa dagar. Varför inte börja i det lilla med att göra roliga saker med barnen på vardagar när det är ljus. Tänker enkla saker som att leka i snön, gå till lekparken, åka pulka.

Ta med en termos med varmsaft och fika och gör en mysig stund, när du hämtat på förskolan. Eller öppna förskolan eller bibblans sagostund när de större är på förskolan, där du kan träffa andra mammor. Långa vagnpromenader är bra för måendet.

Vad tycker du och din man om att göra tillsammans när barnen somnat? Spela, se film, äta gått, dela en flaska vin?  

Det tar tid att "ha kul" igen efter men fått barn, framförallt om man inte redan har gemensamma intressen som passar bra att ta med barnen på (som tex skogsutflykter, pimpla på sjön och liknande). Runt 2 år tycker jag det tagit att hitta tillbaka till varandra och när yngsta barnet blivit runt 6 år gammal har vi plötsligt fått en helt annan frihet att hitta på saker tillsammans som en hel familj.

En stor del av glädjen vi känner nu tillsammans i familjen kommer nog också från att vi varit tidiga med att barnen ska lära sig simma, åka skidor, åka skridskor mm så att vi kan åka på strandsemester och vakta barnen från strandbaren när de badar, de kan åka skidor i alla backar, de kan åka långfärdsskridskor och liknande. Så vi kan ha roligt som familj.

För min del tyckte jag att småbarnsåren var en väldigt rolig och mysig period i livet. Jag har över huvud taget gillat mitt liv i alla dess stadier och former men särskilt livet efter att jag fick barn, det har varit och är toppen att ha dem och få vara med dem. 

Att sätta sig i soffan varje kväll och titta på film om man tycker det är tråkigt förstår jag inte poängen med? Och den sortens motsägelsefulla och passiva beteende har väl knappast med barnen att göra? 

Ja, jag tror verkligen också på att ni ska se till att aktivera er med något ni finner intressant att göra. Du ska se att ni kommer att bli mindre trötta också, om ni gör mer och annat än att bara sjunka ner i soffan och slöa framför någon film eller program som ni inte egentligen ens tycker är givande. 

Jag vet inte hur gamla era barn är men redan när de är mycket små kan man göra saker tillsammans med dem som är både roliga och stimulerande även för de vuxna. 

En början kan vara att bestämma att ett par gånger i månaden försöka gå ut i naturen. Det räcker faktiskt så. Simhall och lekland är apjobbigt, men om man istället åker till skogen eller ett rekreationsområde eller till en jättestor park allihop och har matsäck med sig, så blir det inte jobbigt eller tråkigt. Det började jag göra när familjelivet tärde på mig. Nu är jag förvisso separerad men det händer att exmaken fortfarande hänger med mig och vår son ut för att håva i en damm eller bara ligga på en filt och stirra upp i trädkronorna de första vårdagarna. När man bara ger sig ut i naturen så där så finns det inget "färdigt", inga lekplatser eller upplevelser som pockar på uppmärksamhet. Med ett par bra skor och en ryggsäck med filt och varm choklad får man istället möjlighet att samtala tillsammans, både barn och vuxna. Det kan låta flummigt, men det hjälper faktiskt massor och man boostar kroppen med energi så att man orkar hitta på andra roliga saker.

Jag vill säga att det är ett symtom på småbarnsåren. Man blir less på det extremt inrutade liv man har med små barn och man kan sällan göra några särskilt utvecklande aktiviteter. Resor är miljöombyte men inte avkoppling.

Mina barn är nu 8 och 10 och jag tycker det händer kul saker hela tiden. Saker som jag ser fram emot, på egen hand, på jobbet men framför allt med familjen. Små saker som att vi ser Mello tillsammans i helgen och det ser barnen fram emot. Eller att vi planerar någon kul överraskning för dem på sportlovet. Eller våren när jag ska få ut i min trädgård och odla igen osv.

Smått och stort som är kul. Men under småbarnsåren orkar man inte alltid så mycket och mängden tid som man styr över ensam är så oerhört liten att det inte ger utrymme för de där roliga utvikningarna i vardagen.

Så håll ut, det kommer.

Ni kanske kan börja med att åka pulka i det härliga vintervädret? Ta med hela familjen och fika varm choklad, mackor och kakor.

Till sommaren kan ni skaffa cykelvagn och åka på cykelutflykt istället.

Åk till närbeläget fjäll en weekend. Gärna med fler familjer. Och sätt barnen i skidskola så de lär sig åka. Alla som är minst 3 år gamla kan åka. Gärna skidskola olika tider så att man är en vuxen per barn under skidskoletiden.

Boka en ålandsfärja ned övernattning i finland och besök i mumindalen.

En utflykt till skansen.

Kolmården med övernattning i sommar.

Hur har ni det med sex? När och hur?

Vad trodde ni skulle hända med tre barn?

Hur trodde ni livet skulle bli?

Vilka förväntningar hade ni?

Hur tror ni andras liv ser ut?

Ungefär som erat. Alla har en vardag.

Man ser till att få egentid, isär och tillsammans.

Planera in roliga saker utöver det där vardagliga, med allihop. 

Har ni barnvakt till tre barn?

Folk nuförtiden verkar tro att man ska leva på ett fluffigt moln.

Att det ska pirra i magen efter 20 år tillsammans och att varje dag ska vara rolig.

Man bör tänka efter innan man gör sina val. 

Med realistiska tankar...

Det finns saker man kan göra för att ändra sin situation. Men man återkommer alltid till vardagen.

Hur man väljer att göra beror väl på vilken sorts person man är.

Utbilda sig

Skaffa en ny hobby 

Bli volontär 

mm

Hoppas det känns bättre snart.