Trött på familjeliv / ska det vara så här

Tack! Då är det bara en tidsfråga...

Nu är det bara ett av barnen som är över 3 år och har även en spädbarn som är svårt att åka pulka med.. men vi får prova det om ett par år. Så det är nog som många säger här att det blir roligare när barnen blir större.

Jag förstår inte riktigt på vilket sätt är frågan relevant men för att svar: Jag känner sällan för det sedan sista barnet kom. Konstigt nog för jag älskade det förut.

1gg / månad blir av det nu också. I sängen när barnen sover.

Där har du nog förklaringen. Ni befinner er i "värsta"/bästa småbarnsåren. Jag tycker det blir en stor skillnad bara barnet börjar äta mer fast föda, så framemot 8 månader tycker jag man börjar få en gnutta frihet. Som ammande förälder kan man gå och handla ENSAM och njuta av lite tid på Ica och handla mat samtidigt. Sedan när man får sova mer och får lite mer energi kan ju sex hamna bättre på listan än typ längst ner. Det höjer oftast närheten i relationen också, frigör endorfiner så man blir mer välmående också. Så försök hålla ut och försök hitta lite guldkorn i tillvaron.

Tycker också det är kämpigt och rätt tråkigt för det mesta. Vi har tre barn varav en sladdis yngre än 2 år. Känner igen din beskrivning av vardagen. Vi hade det lite lättare när de två äldre barnen var små för då kunde vi få barnvakt åt båda ibland och tex äta middag med vänner. Nu går det inte, har ingen längre som kan ta alla tre barnen en kväll eller natt. Den minsta sover dåligt och vaknar alltid jättetidigt också, runt kl 5 så vi orkar inte vara uppe sent. Jag försöker ändå tänka att detta är tillfälligt. Om. 2-3 år kan minstingen kanske roa sig själv en stund på morgonen så vi slipper upp så tidigt och kanske kan orka göra något på kvällen när han somnat. Sex försöker vi klämma in när vi orkar och kan för det tror jag är väldigt illa om man helt tappar. Tex dagtid helger när de stora barnen spelar eller är hos vänner och den minsta sover middag kan det bli sex. Sen har vi börjat anlita en barnvakt några timmar dagtid varannan helg (kvälls och nattetid känns svårt just nu med tanke på den yngsta som sover som en kratta). I alla fall ska jag och mannen ha egentid tillsammans de timmar vi har barnvakt. Det är sjukt lätt att tappa bort varandra och vi vill verkligen inte det.

En 3-åring kan åka pulka utan problem, antingen själv i en liten backe eller med en vuxen bakom. Det andra barnet kanske kan bli dragen på en pulka och spädbarnet i en vagn eller i sele under tiden. Vad gjorde ni själva när ni var små? Åk på något museum, bibliotek, ut i skogen med matsäck, en lekpark.

Det är tufft att vara småbarnsförälder, särskilt om man har flera barn (gissar jag, jag har bara ett...).

Men det kommer en rolig tid snart, när barnen är större och ni kan göra kul saker ihop. 

Min son är 7 nu och det är en otroligt rolig tid! Vi börjar ibland dagen på ett fik, bara han och jag. Det är snart dags för en semmel-frukost på vägen till skolan. Det finns så mycket mysigt man kan göra för att få den grå vardagen att bli lite roligare när barnen är större. Gå och simma, gå på teater och bio, restaurang mm. 

Visst är vardagen fortfarande ett ekorrhjul på många sätt, men man får försöka lägga in lite skoj här och var. 

Vad trodde ni skulle hända med tre barn?
Hur trodde ni livet skulle bli?
Vilka förväntningar hade ni?

Hur tror ni andras liv ser ut?
Ungefär som erat. Alla har en vardag.
Man ser till att få egentid, isär och tillsammans.

Planera in roliga saker utöver det där vardagliga, med allihop. 
Har ni barnvakt till tre barn?

Folk nuförtiden verkar tro att man ska leva på ett fluffigt moln.
Att det ska pirra i magen efter 20 år tillsammans och att varje dag ska vara rolig.
Man bör tänka efter innan man gör sina val. 
Med realistiska tankar...

Det finns saker man kan göra för att ändra sin situation. Men man återkommer alltid till vardagen.
Hur man väljer att göra beror väl på vilken sorts person man är.

Utbilda sig
Skaffa en ny hobby 
Bli volontär 
mm

Hoppas det känns bättre snart.

Tack för dina tips.

Vad det gäller förväntningar så ja jag är en som tror på att man ska leva på en fluffigt moln, jag tror på att det ska pirra i magen efter 20 år tillsammans, jag tror på att varje dag ska vara rolig. Det tror jag verkligen på!!

För annars .. vad är meningen annars?.. när det är inte roligt längre.. när det inte pirrar längre... när det är inte fluffigt längre.. varför ska man stiga upp då? Då kan man likaväl dö och vipps har man haft ett något kortare liv men ett liv som var rolig, fluffig o pirrig varje dag.

Men det där handlar kanske lite mer om att se det halvfulla glaset istället för det halvtomma....att man inser att verkligheten gäller och att skapa vardagsmys i den verklighet man har.

Om man bor i koja blir man bara olycklig om man drömmer om att vara prinsessa och bo i slott. På samma sätt blir det motsägelsefullt att önska en kravfri och enbart lustfylld vardag om man skaffar 3 småbarn....

Jag älskar att äta frukost med min sambo (och barnen), gå och lägga sig tillsammans, dela på läxläsningen och vardagen.

Småbarnsåren var tunga för att äktenskapet var tungt, vi körde i parallella spår, inte ett gemensamt. Nu gör vi allt ihop, och livet är lätt att leva.

Det kallas att vara vuxen. Dagens kicksökande människor alltså....

Jag fick ett tips av en klok männinska en gång, hon sa till mig att jag skulle le mycket även när jag inte kände för att le. Tyckte det lät konstigt, men sen läste jag för bara nån vecka sen att när man ler så lurar man kroppen att den är glad och så småningom känner man sig gladare. Jag har också 3 barn varav en sladdis och det är jobbigt i perioder. Men jag vet att det jobbiga går över. Vi har haft det jobbigt förr och vi har blivit starkare tillsammans jag och min man. Naturligtvis lever man inte på fluffiga moln hela tiden likaväl som det inte är jobbigt och tufft hela tiden. Känn kärleken som du har till dina barn och lev på det så blir det lättare snart, det tror iaf jag på.

Den här tråden visar att det egentligen borde krävas något slags körkort för att bli förälder. Då skulle man kunna sortera bort dem som förväntar sig att föräldraskapet ska vara som en enda lång reklamfilm med bara gullegull och dans på gröna ängar.

"Den här tråden visar att det egentligen borde krävas något slags körkort för att bli förälder. Då skulle man kunna sortera bort dem som förväntar sig att föräldraskapet ska vara som en enda lång reklamfilm med bara gullegull och dans på gröna ängar."

Tror du verkligen att det är så många som har de förväntningarna? Innan jag skaffade barn tyckte jag att alla pratade om hur tufft det är att vara småbarnsförälder och jag hörde inte mycket om det som faktiskt är fantastiskt. Det är väl med föräldraskap som övriga livet, det går upp och ner.

Ts skriver ju uttryckligen att hon förväntar sig att varje dag ska vara rolig.

Ja det har du rätt i. Jag förväntar mig att varje dag ska hända något roligt så jag kan känna mig nöjd på kvällen. Sedan blir vissa dagar som när jag startade den här tråden: att det känns att det har inte hänt något under heeela veckan. Men! Det är skillnad mellan rolig och rolig. Små grejer kan också upplevas som roliga. Jag tycker det är rolig att erbjuda äpple för första gången åt min bebi. Och samtidigt blir man utmatad och helt dimmigt i huvudet av att sitta och brumma med plastbitar på golvet hela dagar. Men samtidigt är det roligt att ha barn att prata med de att få hjälpa dem att få höra och krama dem..

Ojdå. Hen gjorde dig hemskt upprörd pga att hen inte spår framtiden på samma sätt som du. Är inte det lite löjligt när det faktiskt är du som sticker ut hakan i tråden?

Jag tror för övrigt också antyder är de som har barn som har ett rikare liv i längden, om man har någolunda bra relationer i familjen. Men jag kan ha fel. Har du en varm relation till dina föräldrar och syskon?

Hahaha sitta och brumma med plastbitar... Klockrent och sant! Jag kan bli galen på allts skrik men sen så fort hon sover kan jag sakna det lilla knytet...

Man kan absolut bli helt utmattad vissa dagar, när det bara är bråk och skrik och ingen verkar vara nöjd, man kan få höra att man är såå dålig mamma för att man inte kan ge sitt barn det där tv spelet just nu i denna sekund medans den andra är sur å inte gillar maten och den lilla har ont i magen å bara skriker, man kanske dessutom inte kommit ut på hela dan å det är stökigt å man fattar inte vart dagen har tagit vägen. Sen kanske man dessutom inte får sova på natten och nästa dag startar inte så bra pga att den lilla vaknade precis när man somnat, eller ännu värre, klockan ringer och väcker den lilla när man precis fått henne att sova. Det tar faktiskt på en och det kan va så jobbigt men jag tror de flesta kan känna igen detta från småbarnstiden. För om man tänker efter så kanske jag fick en jättefin teckning av den stora som det står älskar dig på när hn kom hem från skolan, å jag hade det jättemysigt när jag badade den lilla som jollrade och tittade på mig så stort med de underbara ögonen. Jag kanske fick en spontan kram å puss av mellanbarnet efter maten och min man hade köpt med min favorit choklad från affären. Det kan vara svårt att uppskatta det lilla när det är jobbigt och ibland vill man bara få klaga. Men om man tycker att det blivit för jobbigt och att inte ens det lilla längre räcker för att man ska orka då kan det vara bra att få prata med nån som kan hjälpa en ur det. Om man är mer trött arg och bitter än nöjd och glad då kan man behöva hjälp ur det.