Trött på familjeliv / ska det vara så här

Fast om jag inte vill ha barn? Jag njuter inte av dem, tror du jag blir olycklig då om jag väljer bort dem? Var inte så jävla korkad.

Oj jag som har problem med ångest och nedstämdhet, samt behöver mycket ensamtid, inser mer och mer att jag inte ska ha några barn när jag läser trådar som denna. Det är rätt skönt faktiskt, i andra trådar där folk beskriver hur fantastiska barn är så blir man mer osäker på sitt val.

Jag vet inte om jag kan ge något bra råd, kanske att omfamna den ensamtid man har, samt att inte sätta några krav på den, ibland kan det vara skönt att bara läsa något eller titta på en dokumentär eller liknande, ibland måste man inte fylla sin lediga tid med en massa storslagna intressen och hobbies.

Det är det som jag menade när jag startade tråden kunde bara inte uttrycka mig själv rätt. Hur gör man för att "ha kul" som familj? vi ville ha många barn, nu har vi det men vi har det tråkigt och vi har tröttnat mentalt på vardagar och vi började tröttna på varandra. Jag längtar inte efter egentid. Jag längtar inte efter vuxen tid.

Jag vill hitta sättet att vi ska ha det kul som familj

Ni kanske kan börja med att åka pulka i det härliga vintervädret? Ta med hela familjen och fika varm choklad, mackor och kakor.

Till sommaren kan ni skaffa cykelvagn och åka på cykelutflykt istället.

Åk till närbeläget fjäll en weekend. Gärna med fler familjer. Och sätt barnen i skidskola så de lär sig åka. Alla som är minst 3 år gamla kan åka. Gärna skidskola olika tider så att man är en vuxen per barn under skidskoletiden.

Boka en ålandsfärja ned övernattning i finland och besök i mumindalen.

En utflykt till skansen.

Kolmården med övernattning i sommar.

Hoppas Ts bor i Sthlm med omnejd...

Jag har precis sutit och snackat lite med min sambo. Vi är båda två så trötta på vårt såkallade liv.

Hjälp mig att kurla ut vad gör vi för fel, för det här är inte klokt.

Jag ville ha många barn. Nu har vi 3 och jag känner mig böjd med det. Men ska det vara då här? Vi är så trötta på varandra och vi är så trötta på barnen med. Vi orkar inte. Varje dag samma visa gång efter gång efter gång. Sambon jobbar till 4, jag är mammaledig (2 av barnen går på förskola 15tim/vecka). Han kommer hem vid 16:30. Vi lagar middag, pratar en stund, eventuellt läser någon bok för barnen eller tittar på barnfilm. Äter middag , hjälper barnen klä sig om till pyjamas, tandborstning och läggdags, en till saga o sov gott. Sedan diskar vi. Och tittar på någon film/serie. Läggdags. Och börja om från början.

Har inget att se fram emot , inget att längta efter. Dagarna bara går en efter en efter en. På helgen är det ungefär samma. Eventuellt åker vi till Leos lekland eller simhall. Men det är väl det samma ändå.

Är det så här det ska vara? Är det här livet handlar om?