Du kvinna som velat ha barn men som varit tillsammans med en man som i början sa att han troligen inte vill ha barn, hur slutade historien? Blev det några barn eller förblev det barnlöst? Tog det slut pga detta?
Har varit i den situationen två gånger, fast ombytta roller. Männen ville gärna ha barn, jag var tydlig ända från första början att jag inte ville ha barn. Någonsin.
Diskussionerna kom upp ofta men jag ändrade mig inte. Blev tom oplanerat gravid en gång och gjorde abort mot pappans vilka.
Båda förhållandena tog slut, men inte pga barnfrågan. Jag lämnade dem.
Min man och jag träffades när vi båda var väldigt unga, så barn var inget vi diskuterade i början. Min barnlängtan dök upp strax efter 25, min man var då väldigt långt ifrån att vilja ha barn. Han funderade mycket på föräldrarollen, hur han skulle klara av att vara pappa. Framförallt om barnet skulle kräva lite mer än genomsnittet. Min man trivdes inte själv särskilt bra som barn, och är inte så social. Han funderade på hur han skulle fixa aktiviteter osv med barnet. När jag var 32 och han 35 började vi försöka. Vi hade svårt att få barn, med flera missfall. När jag var 39 fick vi till sist våra efterlängtade tvillingar. Men ett av barnen har en kromosomavvikelse, och kräver mycket extra i vardagen. Min man kämpar på, och har gjort så i snart sex år. Men han är inte lycklig. Han älskar oss alla och skulle aldrig bara dra, men allt han fruktade inför föräldraskapet slog in och är övermäktigt. Det är tufft. Jag ångrar inte barnen alls, men jag tror att min man hade valt att inte bli pappa med facit i hand.