Rädsla inför om det är en pojke i magen

De flesta av oss har haft olika förbjudna tankar under graviditeten, låt tankarna komma, det är inte farligt att tänka och känna så. Inse att det är en del av graviditeten.

Jag var helt säker på att mitt barn var missbildad, helt utan orsak. Det var jobbiga tankar, jag planerade för hur vi skulle lösa det hela och funderade om släkten skulle acceptera det. Ut kom en frisk, högljudd kille med spretigt hår.

Tror att man ska få låta sig känna det man känner. Skäms inte för att du helst önskar en flicka, det är normala tankar, många känner nog så innerst inne av att man har en bild av hur allt ska bli. Att tabubelägga det gör nog känslan bara större. Acceptera att du känner som du gör, troligtvis kommer du kunna gå vidare och bli genunint glad över ditt barn, oavsett kön.

Första barnet brydde jag mig inte, tog inte reda på kön. Det var en flicka. Eftersom jag är kvinna och står nära min syster önskade jag verkligen att barn nr 2 var en flicka också. Kände att jag skulle behöva vänja mig vid tanken om det var en pojke. Tog därför reda på könet (och det var en flicka tack och lov). Så: bra att kolla och vänja sig vid tanken!

Tänker som så att man tar lika dant hand barnet oavsett om den har snippa eller snopp? Mat, närhet, värme och torr blöja är allt bebisen behöver. Oavsett vad det blir :)