Att leva med någon med personlighetsstörning

Jag har levt med min sambo i ca 20 år. Under många år har det varit både upp och ned, ofta tvära kast däremellan. Är nåt bra tycker hon det är fantastiskt, är nåt dåligt är det helt värdelöst. Väldigt svart eller vitt och inga kompromisser. Kan gälla vardagliga ting men också människor, åsikter, tankar. Det är jobbigt att aldrig riktigt veta vart jag har henne, ofta slutar det i konflikter när vi tycker olika. Samlivet följer dessa cykler som kan vara någon dag långa eller någon vecka ibland. Men jag har svårt att hänga med så ofta lider samlivet också under hennes upperioder då jag tycker det sagts och gjorts saker som behöver redas ut men det är hon inte intresserad av. Jag funderar mer och mer på om hon kan ha en personlighetsstörning, narcissism eller antisocial personlighetsstörning.
Finns det någon som levt med en person med någon av dessa personlighetsstörningar? Hur "normal" är en sådan människa i stort, skulle vänner, grannar, familj o.s.v. märka detta? Alla vet att hon har bestämda åsikter om saker, är inte rädd att dela med sig av dem oavsett om de av många kan upplevas som märkliga/avvikande och har ett jäkla humör.
Vi har ett barn och oftast fungerar det vardagliga bra med städning, matlagning, hämtning/lämning o.s.v. Hon upplevs som ganska framåt och driven men bakom kulisserna händer det inte så jättemycket. Mycket snack och ambition men det rinner ofta ut i sanden.
Vi har problem i relationen och har gått några tillfällen i familjeterapi. Tror ni terapitanten, som är legitimerad psykolog, skulle upptäcka om det finns en personlighetsstörning?

Hur hanterar ni det då? Behöver tips, så fort man nämner nåt så är det taggarna utåt, blir aggressiv stämning. Sa häromdagen att jag ibland utelämnar saker eller förskönar för att hon inte ska bli så arg. Säkert fel men i vissa fall orkar jag inte tjafset som blir. Men då är jag förstås en lögnare (kanske stämmer det då per definition) och nu kan hon inte längre lita på mig och funderar på separation.