• Äldre 4 Feb 10:48
    1049 visningar
    13 svar
    13
    1049

    Fel namn?

    Min dotter är 1,5 år och jag har länge tänkt att hon kanske inte fick rätt namn. Inget fel på det hon har. Fint namn och det är ju "hon" nu. Men jag kan inte släppa tanken på att något annat skulle passa henne bättre. Har speciellt ett namn som jag ångrar jag inte föreslog. Jag tänkte på det under graviditeten redan. Vad som gör det hela lite svårare är att det var jag som fick min vilja igenom ang. namn så jag skäms för att lyfta det med min man.

    Byta känns uteslutet och pinsamt. Min undran är om någon varit i samma situation. Kom ni över tankarna eller har det fortsatt störa er?

  • Svar på tråden Fel namn?
  • Anonym (Samma­)
    Äldre 4 Feb 11:04
    #1

    Jag är i samma sits, mitt yngsta barn kommer aldrig att bli en xx. Inte för mig.
    Vi valde ett namn som vi ratade när första barnet kom. Vi kunde inte komma fram till något bra på syskonet och barnet närmade sig 2-3v varvid min man började få lite panik så jag sa väl att vi tar xx. Kände direkt att det inte stämmer men orkade inte dividera mer då pga tvåbarnschock och kolik.

    Sen fortsatte jag att känna att det var fel. Och det som stör mig mest idag och som jag försökte få min man att ta till sig var att han OCKSÅ sa att "nej, jag vet att det inte är helt hundra men nu heter hen så".

    Vi var bortresta de första månaderna (lånade stuga av släkt) så i min värld hade det varit fullt rimligt att komma hem och säga till alla att vet ni, det blev tokigt när vi valde namn så nu kallar vi honom/henne för YY istället. Jag sa det upprepade gånger till min man att du kan skylla på mig om du tycker det känns konstigt eller pinsamt. Jag tar det, jag kan stå för det. Men han totalvägrade och tyckte att jag letade fel och hakade upp mig på saker varav (tydligen) det här med namnet är en sak.

    I början hade jag jättesvårt att nämna mitt barn vid namn. Och när vi blev tilltalade på stan eller på BVC till exempel så hade jag svårt att relatera till att det var MITT barn de talade om.

    Jag kan säga namnet idag, gör det dagligen såklart då det ju är det enda namn mitt barn känner till. Och nu fyller hen två framåt våren så att byta känns inte aktuellt. Men jag som mamma kommer alltid att känna att det är fel. Det barn jag längtade efter så länge och väntade på heter inte så här. Så är det bara.

  • Anonym (-)
    Äldre 4 Feb 11:07
    #2

    Är i samma sits.


    Tänk om det är samma namn vi har valt? O.o Eller kanske samma namn som vi egentligen vill ha?

    Undrar hur vanligt detta är? Har aldrig hört det förr. Trodde att jag var ensam om detta.

  • Anonym (Plyfa­)
    Äldre 4 Feb 11:08
    #3

    Japp. Jag ångrade i smyg namnet på sonen under lång tid.

    Nu är han 11 år och älskar sitt namn.Tankarna kom mer och mer sällan. Det blev helt enkelt lättare med tiden. Det går över.

  • Anonym (Emma)
    Äldre 4 Feb 11:39
    #4

    Ja, min son är 2.5 år och ååh han fick inte rätt namn. Sambon och jag hade svårt att enas så vi tog ett namn som vi båda tyckte var ok, han mer än jag. Vi väntade dessutom 3 månader innan vi bestämde oss.

    Men han hade passat mycket bättre i det andra namnet. Samt att det hade passat bättre ihop med systerns namn.

    Det är väl bara att hoppas att man vänjer sig

  • Anonym (Samma­)
    Äldre 4 Feb 11:51
    #5
    Anonym (Emma) skrev 2019-02-04 11:39:28 följande:

    Ja, min son är 2.5 år och ååh han fick inte rätt namn. Sambon och jag hade svårt att enas så vi tog ett namn som vi båda tyckte var ok, han mer än jag. Vi väntade dessutom 3 månader innan vi bestämde oss.

    Men han hade passat mycket bättre i det andra namnet. Samt att det hade passat bättre ihop med systerns namn.

    Det är väl bara att hoppas att man vänjer sig


    Man får hoppas. Men det känns skumt faktiskt. Jag trodde att jag var helt ensam. Jag kan på rak arm komma på minst två andra namn som mitt barn skulle passa bättre i varav ett är mitt absoluta favoritnamn sen urminnes tider. De båda skulle också passa klart bättre ihop med syskonets.
    Men nu är det som det är . 
  • Anonym (-)
    Äldre 4 Feb 12:07
    #6

    Jag är jättenyfiken på vilka namn det gäller.

    Jag jade gärna haft Alexander, Karl eller Sebastian, eller Karl-Sebastian, vilka namn hade ni i åtanke?

  • Anonym (Samma­)
    Äldre 4 Feb 12:37
    #7
    Anonym (-) skrev 2019-02-04 12:07:46 följande:

    Jag är jättenyfiken på vilka namn det gäller.

    Jag jade gärna haft Alexander, Karl eller Sebastian, eller Karl-Sebastian, vilka namn hade ni i åtanke?


    Jag känner inte för att skriva exakt vilka namn. Men om vi säger så här, mitt äldsta barn har ett "äldre" namn. Tänk Ebba, Folke, Iris, Tage osv. Jag gillar namn i den stilen och hade önskat det för mitt yngre barn också. Hen har dock ett topp-tio namn av modernare stil.
    Vilket också skaver, inte nog med att namnet är fel och inte passar, det rimmar illa med syskonets namn. Dubbelfel liksom.
  • Anonym (Plyfa­)
    Äldre 4 Feb 13:07
    #8

    Det är inte ett dugg märkligt eller ovanligt att ångra ett namn. Jag vet att det har funnits ett flertal trådar här på FL på temat. Här är till och med en tidningsartikel som refererar till någon tråd här på fl:

    www.lt.se/artikel/slakt-o-vanner/var-femte-foralder-angrar-barnets-namn-3

  • Äldre 4 Feb 13:24
    #9

    Tack alla! Lite befriande ändå att man inte är ensam. Hennes namn idag är ett topp 100 namn (ganska långt ner på listan). Det jag skulle vilja ha är också ett ganska vanligt namn men lite tuffare. Passar hennes bestämda personlighet :)

    Jag ska ta och läsa den där artikeln. Låter intressant

  • Anonym (A)
    Äldre 4 Feb 14:40
    #10

    Min väninnas syster ändrade namn på sonen efter några år. Var väl inte en helt enkel match men bytet gick igenom och pojken "är" nu sitt nya namn. 

    Jag kan ångra vårt val av namn ibland. Namnet är lite trist men inte värre än så. Kanske gnager det bara för att jag vet att många tyckte namnet var sådär, inklusive jag själv då.

  • Anonym (J)
    Äldre 4 Feb 17:35
    #11

    Ångrar inte mitt eget barns namn men har jättesvårt med min lillebrors namn. Jag tyckte att namnet var fult när han fick det men tänkte att jag kommer vänja mig och tycka att namnet är han. Han går idag gymnasiet och jag tycker fortfarande inte att namnet är fint och tycker absolut inte att det passar honom och att namnet är han.

    Så märkligt, för oftast vänjer man sig ju ändå vid namnet och förknippar det med personen även om man tycker det är fel i början.

  • Äldre 4 Feb 20:09
    #12
    +1

    Jag  tror inte du är så ensam i det. En bekant till mig bytte namn på sin son när han var 3 för dt namnet de hade valt "passade" liksom inte honom. Nu är de superrnöjda och trots att pappan var emot det först så är han faktiskt också mer nöjd när namnbytet är gjort.

    Jag tänker det vore smidigare som man har i tex Thailand, där barnet först får ett namn som vanligen är ett släktnamn, sedan när de är 5 får de ett namn som anspelar på deras personlighet.

  • Anonym (jag med)
    Äldre 6 Feb 15:56
    #13

    åhh vag jag känner igen mig. Min man var inte intresserad av att diskutera några namnförslag när jag var gravid och jag själv hade några  favoritnamn jag tyckte om. När min dotter föddes så presenterade jag de namn jag gillade och ville ha men till men min man tyckte inte alls om dessa namn. Jag var nog inte beredd på det.  Dessutom lade sig släkten  i och tjatade om namn som släkten haft och som var bra osv. Namnen som min man tyckte om gillade jag inte alls. till slut valde vi ett namn som var okej. Egentligen fint men kändes inte som hon. Jag kunde inte ta till mig namnet så till slut bytte vi till ett annat namn som kändes mer som hon. Jag är nöjd efter bytet men är inte säker på att jag valt just det namnet om vi diskuterat namn gemensamt från början. Funderar ibland på om det var fel att byta namn då det första också var fint. Tror personligen att om man börjat tveka på namn så är det svårt att släppa det, men tveksamt om man någonsin blir 100% nöjd? Men ja jag känner igen mig. 

Svar på tråden Fel namn?