• Anonym (TS)

    Då blev visst beslutet taget då. Jag vill ha ett till barn men inte min make

    Sorglig kväll det blev. Vi har ett barn och min stora dröm är att få ett barn till. Tyvärr delar inte min make den drömmen. Han säger att han inte vill skiljas men att han hellre skiljer sig än att få ett till barn med mig. Hur smärtsamt den än är så kan jag inte stanna med en man som hellre väljer bort mig och vår familj än att utökar familjen med ett barn till. När vi börjad dejta varandra så pratade vi om att försöka få fler barn tillsammans så min önskan om ett till barn är inget nytt för honom.

    Det är så smärtsamt detta att jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

  • Svar på tråden Då blev visst beslutet taget då. Jag vill ha ett till barn men inte min make
  • Anonym (Emma)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 18:27:01 följande:

    Alla ni som tycker min man tar så rätt och bra beslut, hur tycker ni jag ska göra? Om jag stannar hos honom och inte splittrar vår familj, hur ska jag komma över min känsla av att blivit sviken av den jag litade mest på? Berätta gärna för mig hur jag ska hantera detta på ett bra sätt?! För jag vet verkligen inte


    Tror att för att gå vidare måste du kunna sluta se det som ett svek. Det är okej att ändra sig. Ni har dessutom varit med om nåt så fruktansvärt som att förlora ett barn, och då tycker jag att det inte är konstigt alls att han kanske inte vill försöka mer.
  • Anonym (TS)
    Anonym (släkten är värst) skrev 2019-02-05 18:40:30 följande:

    Nej, det är lite sanning i det. Men han hade i alla fall gått med på att ha barn och var egentligen mest orolig för sig själv som pappa. Jag tänkte att om han såg att det gick bra med barn 1 så skulle den känslan släppa, men så blev det inte.

    Men om din man från början var okej med två barn: Du tror inte bara han är rädd för det som hände, att ni förlorade barnet, och att han slåss med tankar som att nästa barn om det föds kanske föds med skador och välter hela ert liv över ända?

    Han behöver nog minst sagt lite tid tror jag, och kanske ni skulle tala om era rädslor och känslor med någon tredje part närvarande.

    Det är lätt att vilja ha fler barn om man har den inre bilden av att det gick bra första gången och det här blir en helt normal graviditet. Men om man både har blivit lite äldre, mist ett barn som gått ganska långt och börjat fundera på risker för skador så kan beslutet bli mycket tyngre och svårare att ta. Inte minst för att det sliter mycket på relationen att försöka och hoppas och hormoner och alltihop.


    Så din önskan var fler barn? Eller missförstår jag? Hur gick du vidare och fann ro i att det bara blev ett barn?
  • Anonym (släkten är värst)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 18:47:46 följande:
    Så din önskan var fler barn? Eller missförstår jag? Hur gick du vidare och fann ro i att det bara blev ett barn?
    Jo jag hade gärna haft ett till. Lite för att jag är enda barnet, min mor är enda barnet och mormors enda syster skaffade aldrig några barn alls så det finns bokstavligen bara jag och mamma i livet på den sidan.

    Men sen har jag ändå känt mig väldigt bekväm med att själv vara enda barnet och slippa allt syskontjafs. Så jag kan ju inte se att det skulle vara jättehemskt för ett barn att inte ha några syskon, så som en del tycker. 

    Det är en sorg att nu stå på tröskeln till klimakteriet men jag har det bra med så mycket annat så jag måste bara kunna acceptera att ingen får allt den önskar sig i detta livet. Det var detta jag inte fick, helt enkelt, och jag har en man som är världens snällaste för övrigt så att ge upp honom över ett barn är bara inte värt det.
  • mammalovis

    Försök ta det lite lugnt. Just nu befinner du dig i kris, så jag tror inte att du fattar de bästa besluten just nu. Vänta några veckor och se hur det känns då. Står du fortfarande fast vid ditt beslut då, så är det förhoppningsvis det bästa. Kanske behöver din man få distans till det som hänt också och kan ändra sig. Eller vad är det som ligger till grund till hans beslut just nu? Rädslan att förlora igen eller att livet är enkelt som det är?

  • Anonym (Ellie)
    Anonym (XXX) skrev 2019-02-05 18:45:04 följande:

    Det är dock väldigt stor skillnad på ett barn och två barn. Två barn är normalt, ett barn är ovanligt, osäkert (eftersom man inte har någonting kvar om man skulle förlora det barnet) och inte rätt mot barnet, som alltid kommer att sakna syskon. 


    Sådana kommentarer hjälper ju inte den som längtar efter fler barn. Eller som ska försöka vänja sig vid tanken på att bli en enbarnsmamma. Alltså att två barn är normalt och att det är fel att inte ge ett barn ett syskon.

    Du menar kanske väl men som tidigare i en ofrivillig barnlängtan så är det väldigt jobbigt med den sortens synpunkter.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 18:27:01 följande:
    Alla ni som tycker min man tar så rätt och bra beslut, hur tycker ni jag ska göra? Om jag stannar hos honom och inte splittrar vår familj, hur ska jag komma över min känsla av att blivit sviken av den jag litade mest på? Berätta gärna för mig hur jag ska hantera detta på ett bra sätt?! För jag vet verkligen inte smile4.gif
    Är det ett personligt svek mot dig att han inte längre vill ha fler barn? Han har rätt till sina känslor och tankar. Hur tycker du han skall göra? Förneka vad han känner? Tycker du att han bör skaffa barn mot sin vilja?

    Det är inte ett svek mot dig. Det är bara så det blev. Han kan hjälpa detta lika lite som han kan hjälpa vad han gillar att äta, eller om han absolut inte vill bo i villa. Det är olika saker man mår bra av, och det kan variera under livet. När han var yngre trodde han att han skulle vilja ha fler barn även senare, men så blev det inte.

    Någon annan kan vara tvärsäker på att den aldrig vill ha barn, men ändrar sig sedan. Är det då så att den bör hålla fast vid att inte skaffa barn fast den vill? För att endast det man kände för 10 år sedan är det rätta?

    Du behöver jobba med att inte se detta som ett svek. Det hade varit ett svek att ljuga för dig, men det gjorde han varken förr eller nu. Ändra sig är ok. Man måste få lov att känna annorlunda allt eftersom man blir äldre och är med om saker i livet.

    Jag har för mig att du skrev en annan tråd om detta, någon gång under våren eller sommaren 2018. Kan det stämma? I så fall är det en längre tid som du nu mått dåligt över detta. Du verkar inte komma vidare i att kunna leva med din man. Svårt att säga, men jag tror att du snart måste fatta ett beslut.
    1) Inse att din man älskar dig och ert barn, och är nöjd med livet som ni har nu, samt att han vill fortsätta leva som en familj.
    2) Fundera över om DU kan vara nöjd med "bara" honom och ert nuvarande barn.
    Kommer du aldrig någonsin kunna nöja dig såhär;
    3) Gå vidare mot skilsmässa. Då kommer det inte bli bättre för någon att ni håller ihop.

    Det skulle i så fall inte vara din mans fel att ni skiljer er. Det skulle vara ett resultat av att ni vill ha ut olika saker av livet, och att ni inte längre passar ihop. Kanske har din kärlek till honom försvunnit på vägen?

    Vill du leva med honom - förstå att han vill leva med dig också.

  • Xenia
    Anonym (Vet) skrev 2019-02-05 15:03:40 följande:
    Gud vilken hemsk kommentar om att han skulle ha blivit lättad över missfallet!!!

    Att förlora ett barn i en sen graviditet är inte som att gå igenom ett missfall i tidig vecka, även om det med kan vara hemskt!!

    Du föder ut en liten människa som nästintill är färdigutvecklad.

    Kan man inte sätta sig in i en människas sorg och förlust av ett barn?!

    Alla sörjer på olika sätt och TS man är förmodligen förkrossad över att ha misst ett barn!!

    Usch vilket vidrigt påstående !
    Du är tydligen för censur och tror att du vet hur alla reagerar. Jag funderade på om TS man länge varit kluven till flera barn eller om det uppkommit just nu. Jag påstod inte att det var så, det var bara en fundering. Jag skrev inget om hur TS kände.

    Gud, vad du överreagerar! 

    Startar man en tråd och frågar vad folk tycker, får man vara beredd på svar och spekulationer (som förstås kan vara annorlunda än verkligheten). TS startade inte en tråd om hur hemskt hon mår av sitt missfall utan en om att hennes man inte vill ha fler barn.
  • Anonym (Vet)
    Xenia skrev 2019-02-05 20:53:57 följande:

    Du är tydligen för censur och tror att du vet hur alla reagerar. Jag funderade på om TS man länge varit kluven till flera barn eller om det uppkommit just nu. Jag påstod inte att det var så, det var bara en fundering. Jag skrev inget om hur TS kände.

    Gud, vad du överreagerar! 

    Startar man en tråd och frågar vad folk tycker, får man vara beredd på svar och spekulationer (som förstås kan vara annorlunda än verkligheten). TS startade inte en tråd om hur hemskt hon mår av sitt missfall utan en om att hennes man inte vill ha fler barn.


    Att ens yttra de du nämnde är absurt.

    Jag vet inte hur alla reagerar men att ens nämna att han eventuellt blev lättad över att hon fick ett sent missfall och att dom förlorat ett barn är i mina ögon vidrigt.

    Antar att du själv inte har mist ett barn för då skulle du aldrig sägs något.

    TS hade väl självklart känt av och märkt ifall hennes mans tårar inte hade vart äkta.

    Bara för att npgon inte vill skaffa ett barn till behöver man inte dra till med något sådant fruktansvärt.

    Om du har läst tråden från start så är det efter missfallet som han velar.

    Jag överreagerar inte jag förstår bara inte hur någon kan skriva något så okänsligt som att man skulle bli lättad över att se sin fru föda fram ett dött barn.
  • Anonym (Gfo)
    Mimosa86 skrev 2019-02-04 22:37:17 följande:

    Har man ett barns så bör man ju också resonera i värdet kring ett syskon för barnet.

    Att ha en syster eller bror är ju en trygghet och livslång nära kontakt.


    Inte alltid, jag har en stora bror och en stora syster. Vi träffas bara vid högtider och de är inga personer jag vill umgås med och vi är för olika och klickar inte.

    Man väljer inte sina syskon och jag hade ärligt Lika bra kunnat vara ett ensambarn.
  • Anonym (Meh)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 18:27:01 följande:

    Alla ni som tycker min man tar så rätt och bra beslut, hur tycker ni jag ska göra? Om jag stannar hos honom och inte splittrar vår familj, hur ska jag komma över min känsla av att blivit sviken av den jag litade mest på? Berätta gärna för mig hur jag ska hantera detta på ett bra sätt?! För jag vet verkligen inte


    Men vad har det här med svek att göra? Han har ändrat sig med all rätt. Herregud om någon skulle hållit emot mig angående saker jag tyckte och tänkte om förr. Har ändrat mig om massa saker under livets gång. Det är inget svek att han inte känner som han gjorde förut och att han inte känner som du. Ni tycker olika bara helt enkelt. Ska han låtsas att han vill ha mer barn för att du ska må bra? Ska ni skaffa fler barn fast han inte vill bara för att du ska må bra? Om han kom nu till dig och sa ok vi skaffar ett till barn bara du inte lämnar mig; vill du då ha ett till barn som du vet att han egentligen inte vill ha?
Svar på tråden Då blev visst beslutet taget då. Jag vill ha ett till barn men inte min make