• Anonym (TS)

    Då blev visst beslutet taget då. Jag vill ha ett till barn men inte min make

    Sorglig kväll det blev. Vi har ett barn och min stora dröm är att få ett barn till. Tyvärr delar inte min make den drömmen. Han säger att han inte vill skiljas men att han hellre skiljer sig än att få ett till barn med mig. Hur smärtsamt den än är så kan jag inte stanna med en man som hellre väljer bort mig och vår familj än att utökar familjen med ett barn till. När vi börjad dejta varandra så pratade vi om att försöka få fler barn tillsammans så min önskan om ett till barn är inget nytt för honom.

    Det är så smärtsamt detta att jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

  • Svar på tråden Då blev visst beslutet taget då. Jag vill ha ett till barn men inte min make
  • Anonym (Vet)
    Anonym (Kompromiss) skrev 2019-02-05 09:16:27 följande:

    Jag har inte läst hela tråden... men ååå så svårt!!!

    Kan ni inte ge det lite mer tid? Samtala med en familjeterapeut?

    Är det ?bara? hans ork som gör att han ändrat sig? Skulle ni i så fall kunna hitta ngn alternativ väg ut?

    En vän till mig hade samma konflikt med sin man. Han ville inte ha fler barn, men hon drömde om ett syskon. Tillsist landade de i att om hon lovade att ta all föräldraledighet och alla (!) vaknätter och allt VAB ETC, så kände han att han skulle orka fungera som förälder.

    Han var inte särskilt närvarande de första tre åren. Snäll och fin, men delade inte det praktiska ansvaret. Men nu när barnen är äldre så ger han tillbaks! Nu orkar han.

    Kanske inte ultimat... men f dem blev det bra!

    Kan era föräldrar lova praktiskt stöd?

    Jag förstår dig!!

    Men kan även förstå känslan/skräcken av att inte orka! Om det nu är det han känner...?


    Det handlar om att dom har förlorat ett barn i sen graviditet, inte att han inte orkar med ett barn till.
  • Anonym (Kompromiss)

    ...och om det är rädsla f missfall som skrämmer honom så kanske han själv ska hå till en terapeut?

    Adoption?

  • Anonym (TS)

    Folk skiljer sig av alla möjliga anledningar. Om vi (jag) nu tar beslutet att skiljas, varför är min anledning sämre än andras? Det handlar ju om mer än ?bara? antalet barn, det handlar om brusten tillit och känslan av svek osv.

  • Anonym (L)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 08:54:18 följande:
    Tack ni som svarat. Vi har gått mer eller mindre hela hösten och pratat med en kurator. Tyvärr verkar det inte hjälpa oss. Mycket tycker jag beror på att min man fladdrar som en kappa i vinden. Ena stunden säger han att det är självklart att vi ska försöka få ett barn till, och vi försökte även en kort period. Nästa stund ändrar han sig och är redo att lämna mig. Jag tror det nästan är det som krossar mig mest; att kastas mellan hopp och förtvivlan.

    Några månaders terapi är inte mycket när det gäller att bearbeta förlusten av ett barn. Jag tror att han känner sig så pressad att ta ett beslut att han inte riktigt kan tänka klart, och därför ger han hela tiden olika besked. Kanske ni kan lägga beslutet på is ett tag. Låt säga ett år. Och fokusera på att ta hand om varandra och ert barn och se var ni landar.
  • Anonym (Rationell)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 09:25:18 följande:

    Folk skiljer sig av alla möjliga anledningar. Om vi (jag) nu tar beslutet att skiljas, varför är min anledning sämre än andras? Det handlar ju om mer än ?bara? antalet barn, det handlar om brusten tillit och känslan av svek osv.


    Men skojar du? Att gå isär är helt och hållet ditt beslut. Du har inte blivit sviken, tvärtom är du självisk och sviker din man. 
  • Anonym (TS)
    Anonym (Rationell) skrev 2019-02-05 09:30:26 följande:

    Men skojar du? Att gå isär är helt och hållet ditt beslut. Du har inte blivit sviken, tvärtom är du självisk och sviker din man. 


    Men det är helt ok att han ändrar sig fram och tillbaka? Att vi börjar försöka och att han avslutar försöken efter några gånger, det är helt ok?
  • Anonym (Meh)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 02:56:24 följande:

    Jag fattar inte vad ditt problem är?! Hur kan man vara så enkelspårig som du är och enbart se det ur ett perspektiv? Förstår du att du skriver till en människa i extrem kris och sorg?! Som känner sig oälskad och utbytbar. Om du tror att detta är så jävla lätt så har du fel. Men du fattar tydligen fortfarande inte att den största sorgen är att HAN hellre dumpar mig och vår familj än skapar ett till barn, ett levande syskon till vårt barn. Men visst, jag är ju helt jävla dum i huvudet, bara en självisk kossa är jag.


    Tror många som läser uppfattar det tvärtom. Att det är du som ser det från ett perspektiv, från ditt och inte din mans. Och även du är ju beredd att byta ut honom.
  • Anonym (Meh)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 09:33:18 följande:

    Men det är helt ok att han ändrar sig fram och tillbaka? Att vi börjar försöka och att han avslutar försöken efter några gånger, det är helt ok?


    Men hur menar du? Känslor styr man inte inte över. Självklart kan man ändra sig med saker och ting. Ena dagen kan man tycka nåt och andra dagen inte.
  • Anonym (Vet)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 09:33:18 följande:

    Men det är helt ok att han ändrar sig fram och tillbaka? Att vi börjar försöka och att han avslutar försöken efter några gånger, det är helt ok?


    Förlust av barn gör antingen att man blir starkare eller svagare ihop pga oförståelse för varandra.

    Jag och min sambo blev starkare.

    Att separera kanske är att föredra i er situation om ni inte kan kommunicera eller förstå varandra. Att han velar fram och tillbaka är säkert för att tillgodose ditt behov men sen ångrar han sig för tanken på vad som hände och därav ångrar sig.

    Han skulle ju inte vela fram och tillbaka om han verkligen inte ville försöka för din skull men någonstans kommer allt ikapp honom och han mår väl helt enkelt för dåligt för att vilja bestämma sig till 100%

    Sen så ska det inte bara vara för den ens partner skull utan ett barn ska komma till världen för att båda vill. Det här har drabbat er hårt men på olika sätt. Du saknar ett barn att bära/vårda. En tomhetskänsla. Du bar barnet och hormonella känslor sätter igång en process. Du gick ige om en fruktansvärd förslossning.

    Din man stod bredvid och fick bara uppleva död.

    Som sagt - det kanske inte är menat för er att fortsätta med varandra om ni inte har förståelsen för varandra. Han sviker dig inte när han håller på såhär - han sörjer och mår förmodligen fruktansvärt dåligt.
  • Anonym (Meh)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-05 09:25:18 följande:

    Folk skiljer sig av alla möjliga anledningar. Om vi (jag) nu tar beslutet att skiljas, varför är min anledning sämre än andras? Det handlar ju om mer än ?bara? antalet barn, det handlar om brusten tillit och känslan av svek osv.


    Din anledning är nog inte sämre än andras. Folk stör sig nog på att du ser det som ett svek att din man vill lämna dig om du vill ha fler barn men inte fattar att det i så fall är lika konstigt av dig att lämna honom för att du vill ha fler barn. Ni vill ju lämna av samma anledning fast tvärtom om man säger så. Men ändå är han boven enligt dig.
Svar på tråden Då blev visst beslutet taget då. Jag vill ha ett till barn men inte min make