Stödtråd 2019

Hej är det nån mer som försökt länge och behöver stöd under våren?

Till våren har vi försökt i 2 år och på den tiden har vi ett plus med missfall i v8. Inget efter det.

Sambon lämnat prover som verkar OK. Jag ska göra en spolning.

Hur fan orkar man vidare? Börjar känna svarta känslor mot det här. Ett straff varje månad och man känner sig som en steril loser i fikarum, I sitt barnbostadsområde och på släktsamlingar.

Känner mig så tömd person och det urholkar både förhållande och självkänsla. Vantrivs på jobbet vilket inte gör saken bättre. Insåg att om det inte tar sig i februari så blir det mest troligt inget barn 2019 heller. Får panikkänslor och känner typ agg not andra gravida. Undviker redan vissa bekanta/kompisar med barn och skulle inte klara att någon poppar en nyhet nu.

Tänker på detta genom hela dagarna och har inte lust för att resa och gå på happenings längre utan att i så fall vara gravid.

Graviditeten som blev missfall, där skulle barnet ha kommit i början på sommaren vilket var så perfekt. Nu känns det som att 2019 är kört och om det ens funkar inom 1 år från nu blir det mitt i vintern 2020. Allt skjuts framför en och varför blir man förvägrad den enda man vill?? Börjar känna hatiska känslor vilket känns hemskt bara i sig. Bara tanken på ivf känns tungt (blir sjukt långa resor t annan ort) om man ens får det när man haft missfall några månader tidigare.

Fler som börjar få panik av situationen och börjar gå ner sig av detta? <3