• Anonym (Kram)

    Ett liv fullt av sorg och förtryck. Hur ska jag orka? Varför? För vems skull? (obs ja jag tar på mig offerkoftan och beklagar mig)

    Vilka fruktansvärda erfarenheter av social isolering du har med dig! Och så lurad av skitstövlar till killar. Och ingen som reagerat på ditt utanförskap. Känner för dig i din situation och skickar dig en stor kram.

    Tror det vore bra för dig om du vågade ta steget och söka hjälp. Tror du behöver någon att prata med som kan lyssna på din historia. Kurator, psykolog, präst, någon som är professionell och kan stötta och lotsa dig till sociala sammanhang. 

  • Anonym (Kram)
    Anonym (-) skrev 2019-02-06 15:29:17 följande:
    Tack!

    Jag tror jag har blivit såhär (apatisk socialt oförmögen) på grund av den nedtryckningen jag varit med om. Att få hjälp vore nog på sin plats
    Jo man hamnar lätt i en negativ spiral. Får man ingen träning i att vara social , så blir det svårare och svårare. Det är en färdighet man behöver lära sig.

    Kan relatera till det du skriver då jag själv varit  nedtryckt och uppvaktad av killar med en agenda och förnedra. Första steget att söka hjälp är alltid svårast. Att våga öppna sig och lita på att personen står kvar. Det är därför jag tänker att du ska prata med en professionell med erfarenhet av att lyssna på svåra saker.

    Och vill också fömedla att du verkar vara en smart tjej. Läkarlinjen är ju svår att komma in på och även att komma igenom.  
  • Anonym (Kram)
    Anonym (-) skrev 2019-02-06 15:48:27 följande:

    Jag vill försvinna..


    Nej, nej!

    Efter regn kommer solsken. 

    När du har tagit tag i detta och bearbetat kommer livet komma bli helt annorlunda. Det du idag ser som hopplöshet och mörker kommer då att vara en erfarenhet. När jag mådde som sämst trodde jag aldrig att jag skulle ha det liv jag har idag. 

    Kram! 
  • Anonym (Kram)

    Hur mår du idag TS?
    Fick du tag på någon att prata med?
    Tänker på dig!

    HjärtaNalle

  • Anonym (Kram)
    Anonym (-) skrev 2019-02-10 22:29:52 följande:
    Mår jättedåligt, återupplever gång på gång mina värsta upplevelser... 
    Sånt är jobbigt. Världigt jobbigt! Men kan också vara ett tecken på att det håller på att bli bättre. För då kan jobbiga minnen komma upp som aldrig förr.
    Ha tillförsikt. Krama om och trösta ditt inre barn som fick uppleva alla hemskheter. 

    Du tog ett bra steg när du valde att skriva här på familjeliv.  
    Som du ser är det många som tänker på dig!
Svar på tråden Ett liv fullt av sorg och förtryck. Hur ska jag orka? Varför? För vems skull? (obs ja jag tar på mig offerkoftan och beklagar mig)