• Anonym (-)
    Äldre 6 Feb 15:11
    633 visningar
    51 svar
    51
    633

    Ett liv fullt av sorg och förtryck. Hur ska jag orka? Varför? För vems skull? (obs ja jag tar på mig offerkoftan och beklagar mig)

    Började redan i förskoleklassen. Var utfryst av alla i klassen, blev kallad fula ord, hånad. Läraren beskrev mig som "speciell" istället för att stoppa mobbningen. Hade "sympati" vänner, förmodligen för att småbarn uppfostras med att man ska leka med alla. Men det var ingen snäll vänskap förstår jag i efterhand, ingen ville vara med mig - det var bara ett krav att vara med mig. Detta pågick sexårs till årskurs sex. 

    I högstadiet blev det helt olidligt. Blev kallad ful, äcklig, tjock, värdelös medan alla andra tjejer fick uppmärksamhet och uppskattning av killarna i klassen. Fick även trakasserier mot min personlighet, att varför kan inte alla andra tjejer skita i mig och sluta umgås med mig. Blev fullständigt utfryst och nedbruten. 

    I gymnasiet isolerade jag mig från alla för att inte vara med om samma trauma som på högstadiet. Det var ingen som ville bjuda in mig när dom såg att jag var avvisande, vilket i och för sig är förståeligt, men ett hej i korridoren hade väl inte varit för mycket begjort? Till följd av det som hände i högstadiet var jag helt ensam hela gymansiet, gjorde ingenting med andra, träffade bokstavligen aldrig en vän, hade ingen vän.

    Plötsligt började en kille skriva mig, vilket jag blev frälst av med tanke på mobbningen och alla fula ord på högstadiet. Äntligen lite hopp för mig också? Han ville träffas, och tro det eller ej (kommer få trolltrådsstämpeln) men han och hans två kompisar våldtog mig en efter en, filmade och spred filmen till massa folk på gymnasieskolan om att jag är en hora som bara vill ha sex.... tror ni jag blev något mobbad av det här i klassen? ja! Att ta studenten var trots att jag inte var bjuden på studentfest eller champangefrukost heeelt underbart, äntligen ett slut på ensamhet och lidande. 

    Började läkarlinjen och hade svårt med vännen för studentlivet var inte min grej. Blev deprimerad och apatisk. Helt stel och ingen social förmåga överhuvudtaget. Fick psykiska problem med andra ord.

    Nu har jag pluggat i min ensamhet till läkare i fem år, har ett halvår kvar. Jag undrar, hur fan ska jag orka leva? För vems skull? och Varför?

    Är ensam, nedtryckt, deprimerad. Har ingenting att leva för. Varför skulle jag vara med om det här?

  • Svar på tråden Ett liv fullt av sorg och förtryck. Hur ska jag orka? Varför? För vems skull? (obs ja jag tar på mig offerkoftan och beklagar mig)
  • Anonym (-) Trådstartaren
    Äldre 6 Feb 21:12
    #21
    Colourfulrainbow skrev 2019-02-06 21:07:44 följande:

    Jag är ledsen för all skit du fått utstå. Blev våldtäkten anmäld? Var fanns dina föräldrar i allt detta?

    Var i landet bor du? Du kan inboxa mig om du inte vill skriva det i tråden. Jag skulle kunna introducera dig för mina vänner om du bor i närheten.


    Nej de hotade med misshandel om jag skulle visa att jag inte ville på filmen, så sexfilmen är inget bevis, ingen skulle tro mig om jag i efterhand säger sanningen. Verkar så osannolikt.
  • Anonym (jojk)
    Äldre 6 Feb 22:59
    #22
    Anonym (-) skrev 2019-02-06 20:04:14 följande:
    Tack!

    Hur ska jag någonsin kunna bli "normal" och få vänner, schysst partner osv? Är väl lkört nu när jag är närmare 26 och inte har utvecklats på det planet sen jag var 12...
    Det är absolut inte för sent! Det finns många människor som av olika skäl inte utvecklats på det sociala planet så mycket som de önskat under uppväxten.

    Jag har inte gått igenom samma sak som du, så det är ju inte riktigt jämförbart. Men det sociala var svårt för mig av andra skäl. Men när jag var 23 (dvs inte mycket yngre än du är nu) bytte jag miljö under ett halvår.

    Just då kände jag nog inte att så mycket hände. Men när jag kom hem igen upptäckte jag att jag vuxit på det sociala planet. Om du får tag på någon att prata med, någon som du kan anförtro dig åt och som kan ge dig verktyg att gå vidare, så är jag övertygad om att du kommer att känna dig mycket säkrare även på det sociala.
    Du har haft den enormt orättvisa oturen att råka ut för ett stort antal skitstövlar (eller tom svin!), men det finns så många människor där ute som är annorlunda. Så många som behandlar sin omgivning med respekt,. Jag är säker på att du har mycket att ge både i vänskaps-. och kärleksrelationer. Du måste bara få hjälp att komma vidare, få verktyg och börja tro på dig själv.  JAG tror på dig! Hjärta
  • Äldre 6 Feb 23:36
    #23

    TS - jag kan varmt rekommendera sidan blygmodig.se där kan du hitta både vänner och en partner. Det är en sida för människor som är introverta, blyga, högkänsliga, lider av social fobi etc. Jag har vänner som är blyga och introverta som hittat vänner där.

  • Anonym (n)
    Äldre 7 Feb 09:56
    #24

    Mycket starkt av dig att gå igenom detta helvete men ändå prestera så bra att du kvalificerade dig för läkarlinjen. Du kom inte bara in, du har tagit igenom dig nästan hela utbildningen.
    Du har snart en av landets bästa utbildningar. Du har en utbildning där du verkligen kommer att kunna göra skillnad för människor. Jag har varit mycket sjuk. Att träffa en läkare som ser mig, bryr sig om och använder sina kunskaper för att hjälpa mig, Det betyder så mycket så jag kan knappt beskriva det.
    Snälla ts, vare en av dessa kommer ut i vården och gör skillnad för människor. Vi behöver dig!
    Jag tror du kommer växa av att komma ut och jobba som läkare och träffa patienter på riktigt. Du kommer förstå din förmåga och få bättre självförtroende.

  • Äldre 7 Feb 10:42
    #25
    Anonym (-) skrev 2019-02-06 20:04:14 följande:
    Tack!

    Hur ska jag någonsin kunna bli "normal" och få vänner, schysst partner osv? Är väl lkört nu när jag är närmare 26 och inte har utvecklats på det planet sen jag var 12...
    Nej, det går. Gör klart studierna, det hjälper ganska mycket att ha ett jobb med status. Min man var också en nörd som grävde ner i sina intressen tills han var 24 eller 25. Börja med att bygga upp lite kontakt med kollegor och så när du börjar jobba. Försök helt enkelt vara lite mera öppen, träna med patienterna att vara lite extra trevlig, att le, att småprata, osv.

    Känner du att kanske ligger på autismspektrum, med tanke på att du har varit så tveksam inför sociala kontakter?  Prata gärna med någon psykolog (varför har du inte gjort det än?). Kanske skulle du även trivas med andra som har liknande svårigheter, t.ex. folk med Asperger - oavsett om du har samma svårigheter? Hitta folk som är på samma våglängd, eller i alla fall inte långt ifrån. Och om du avslutar studierna och jobbar som läkare, kommer du att ha ganska bra möljligheter att träffa människor, om du bara inte är allt för avvisande.
  • Anonym (*.*)
    Äldre 7 Feb 16:46
    #26

    Vilken stad bor du i?
    *Stor KRAM till dig*

  • Anonym (-) Trådstartaren
    Äldre 7 Feb 18:29
    #27
    Anonym (n) skrev 2019-02-07 09:56:02 följande:

    Mycket starkt av dig att gå igenom detta helvete men ändå prestera så bra att du kvalificerade dig för läkarlinjen. Du kom inte bara in, du har tagit igenom dig nästan hela utbildningen.
    Du har snart en av landets bästa utbildningar. Du har en utbildning där du verkligen kommer att kunna göra skillnad för människor. Jag har varit mycket sjuk. Att träffa en läkare som ser mig, bryr sig om och använder sina kunskaper för att hjälpa mig, Det betyder så mycket så jag kan knappt beskriva det.
    Snälla ts, vare en av dessa kommer ut i vården och gör skillnad för människor. Vi behöver dig!
    Jag tror du kommer växa av att komma ut och jobba som läkare och träffa patienter på riktigt. Du kommer förstå din förmåga och få bättre självförtroende.


    Hur ska jag orka hjälpa andra när jag är så nedtryckt själv?
    Våldtagen, smutstig, värdelös, ful och äcklig. 
  • Anonym (*.*)
    Äldre 7 Feb 19:32
    #28

    Om du bor i min stad kan vi ses på en fika.
    Jag är en gift kvinna på 45 år med en dotter på 5 år.

  • Anonym (n)
    Äldre 7 Feb 21:19
    #29
    Anonym (-) skrev 2019-02-07 18:29:20 följande:
    Hur ska jag orka hjälpa andra när jag är så nedtryckt själv?
    Våldtagen, smutstig, värdelös, ful och äcklig. 
    Jag tycker att du ska söka någon form av samtalshjälp. Jag har själv gått i sådan.
    Du har blivit våldtagen. Men du är INTE smutsig, värdelös, ful eller äcklig.
    Under läkarutbildningen har du redan träffat och hjälpt patienter. Om du inte hjälpt dem på ett godkänt sätt hade du inte tagit dig igenom såhär långt. Så du har således redan både kunnat och orkat hjälpa andra.
  • Anonym (-) Trådstartaren
    Äldre 8 Feb 19:27
    #30
    Anonym (n) skrev 2019-02-07 21:19:29 följande:
    Jag tycker att du ska söka någon form av samtalshjälp. Jag har själv gått i sådan.
    Du har blivit våldtagen. Men du är INTE smutsig, värdelös, ful eller äcklig.
    Under läkarutbildningen har du redan träffat och hjälpt patienter. Om du inte hjälpt dem på ett godkänt sätt hade du inte tagit dig igenom såhär långt. Så du har således redan både kunnat och orkat hjälpa andra.
    Fina du! Tack för orden men jag orkar bara inte längre, det är slut med mig.
Svar på tråden Ett liv fullt av sorg och förtryck. Hur ska jag orka? Varför? För vems skull? (obs ja jag tar på mig offerkoftan och beklagar mig)