• Zarishh

    Föräldraledig i ny stad och så ensam..

    Har för cirka 6 månader sedan flyttat till en ny ort. Staden är cirka 5h från min hemort. Flyttade pga att min sambo är härifrån och är fast anställd. Är fär tillfället föräldraledig med en baby på 4 månader samt en 2,5 åring som går några dagar i veckan på förskola. Var hela tiden medveten om att det kommer bli mer ensamt här eftersom kompisar och familj är kvar på min hemort men att det skulle bli så här ensamt hade jag ingen aning om..

    Sambon är alltid borta lite på ett dygn när han arbetar vilket förstås gör att han är oftare ledig med. De dagar han är på arbete är värst. Årkar ibland knappt gå ut då man ska klä på 2 stycken gråtande ungar och sedan ute är det 1meter snö så väldigt opassande att röra sig med barnvagn. Blir mest att vi sitter inne (städar, lagar mat, kollar tv) och ser på klockan när dagen ska vara över och jag får gå och sova. När sambon är hemma och vi gör saker ihop går det jätte bra och det är inga problem. Men så fort sambon ska iväg någonstans eller någon av hans kompis vill träffa honom eller de har klassfest med hans gamla klass så får jag grym ångest och blir bara ledsen för då vet jag att det betyder ensam hemma med två barn innanför de här väggarna. Vet inte hur jag ska skaffa vänner när jag inte jobbar eller studerar. Går man till något öppet dagis är de andra mammorna redan vän med någon annan så de pratar inte ens med mig. Suck. Har alltid haft massor med kompisar och socialt umgänge men nu känner jag mig helt lost..

    Skulle också vila ha något roligt att se fram emot, någon kväll ute med kompisar eller få göra något utan barn någon gång. Har som max varit 1h borta från yngsta barnet sedan han föddes och det var vid efterbesöket hos bm.

    Blir orolig att jag ska få depression eller något annat då jag märker att jag allt oftare gråter och är ledsen.

    Någon annan som varit i liknande situation? Blir det bättre eller är det bara att bita ihop och acceptera det ?nya? livet.

  • Svar på tråden Föräldraledig i ny stad och så ensam..
  • Meriall

    Din stackare! :/ Jag vet hur det känns, var i samma situation i över ett år tidigare. Vad är det för stad du flyttat till? Det finns säkert andra här i liknande situation som gärna skulle ses hemma hos dig eller dem och fika eller något.

  • Gryntroll

    Prata med din sambo om detta. Det är så himla tråkigt att känna sig isolerad och ensam.

    När jag var hemma med vår yngsta och den större gick på fsk var det en del andra mammor som också hade ett barn på fsk och var hemma med ett annat. Under vår, sommar och höst blev det mycket lekparkshäng tillsammans mellan fsk och middagen. Det lekparkspratet som då blev utvecklade sig till att vi började äta middag bara vi mammor typ va 5-7:e vecka. Det har faktiskt hållt i sig och nu när våra yngsta är 7 träffas vi fortfarnde i den koncellationen.

    Att gå till öppna förskolan med den lilla och umgås med andra föräldralediga kan ju också öppna upp för nya kontakter, även om barnen är med (åtminstonde i början).

    Annat förslag är att gå en kvällskurs, yoga, vinprovning, surdegsbakning, drejning... så kommer du ut och träffar lite folk.

    Besök vänner på din gamla ort, kanske inte är görbart varje vecka, men säkert några gånger om året.

  • Zarishh
    Gryntroll skrev 2019-02-07 14:19:44 följande:

    Prata med din sambo om detta. Det är så himla tråkigt att känna sig isolerad och ensam.

    När jag var hemma med vår yngsta och den större gick på fsk var det en del andra mammor som också hade ett barn på fsk och var hemma med ett annat. Under vår, sommar och höst blev det mycket lekparkshäng tillsammans mellan fsk och middagen. Det lekparkspratet som då blev utvecklade sig till att vi började äta middag bara vi mammor typ va 5-7:e vecka. Det har faktiskt hållt i sig och nu när våra yngsta är 7 träffas vi fortfarnde i den koncellationen.

    Att gå till öppna förskolan med den lilla och umgås med andra föräldralediga kan ju också öppna upp för nya kontakter, även om barnen är med (åtminstonde i början).

    Annat förslag är att gå en kvällskurs, yoga, vinprovning, surdegsbakning, drejning... så kommer du ut och träffar lite folk.

    Besök vänner på din gamla ort, kanske inte är görbart varje vecka, men säkert några gånger om året.


    Jag har pratat med min sambo om detta så han är medveten om det. Han säger att han inte vill vara borta alls för då vet han att jag blir ensam igen. Kanske det blir bättre sedan då man börjar jpbba och har rutiner i vardagen på ett annat sätt, hoppas det åtminstone.
  • Schack73

    Finns det inga föräldragrupp? Min bm erbjöd det när jag var gravid. De parar ihop en grupp nyblivna föräldrar som bor i samma område.

  • Zarishh
    Schack73 skrev 2019-02-08 07:18:55 följande:

    Finns det inga föräldragrupp? Min bm erbjöd det när jag var gravid. De parar ihop en grupp nyblivna föräldrar som bor i samma område.


    Nej, bara med första barnet var det så. Nu med andra barnet var det inga familjegrupper.
  • scanmia

    Jag har också varit i din situation: nybliven mamma i en ny stad. Det är hårt. Tvinga ut dig själv, men låt dig också slappa hemma utan att få dåligt samvete. Våga prata med folk och säg som det är: att du är ensam och söker nya bekantskaper. Även om det verkar som alla redan har fullt upp med sina vänner och sitt liv, så kommer de som kan att sträcka ut en hand. Många nyblivna mammor letar efter mammakompisar för att de behöver något som deras singelkompisar inte har.

    Leta också efter nya vänner i grupper som går igenom förändringar. Kan du konversera med någon nyanländ som håller på att lära sig svenska, eller med studenter. De brukar vara i samma läge och i behov av att bygga upp ett socialt nätverk.

    Be dina barns pappa hjälpa till. Hans umgängeskrets kan vara en perfekt resurs. Be dem inkludera dig i vad de gör. Adoptera dig in i sina sammankomster, bokklubbar, fotbollsligor, lördagsfika eller vad det nu kan vara.

    Utnyttja dina barn. Kurser, klasser, playdates, babysim... Ragga nya kompisar bland föräldrarna.

    Se om du kan börja jobba (deltid?). Åtminstone får jag mycket av mitt sociala behov tillgodosett via kollegor. 

    Försök inte hitta en bästis utan mer bygga upp ett starkt socialt nätverk. Goda vänner och bekanta. En samvaro. Visst kan din nästa själsfrände finnas där med, men det får tiden utvisa.

Svar på tråden Föräldraledig i ny stad och så ensam..