Vän avslöjade namn för familjen

Alltså även om det handlar om en så liten sak som ett namn så bad du faktiskt henne att inte berätta. Jag hade låtit li att höra av mig. Om hon kontaktar dig så säg att: Jag har förlite tid och energi att ha folk i mitt liv som jag inte kan lita på, och avvakta hennes svar. Ber honom om ursäkt och har en förklaring så kan du ju se hur du känner inför det, men gör klart för henne att tilliten kommer ta tid att bygga upp.

Det beror väl på hur arg du blev? Om en vän bryter ett löfte är det helt rimlogt att bli/arg besviken för det och att ta upp det med vännen.

En överreaktion vore väl om du skrek och gormade eller sa upp vänskapen trots att hon bett om ursäkt.

Ah, såg nu att du faktiskt funderaee på,att säga upå vänskapen. Jag tycker att det är en överreaktion att göra som första steg. Först skulle jag prata med min vän om det hela. Om hon då ber genuint om ursäkt och detta inte är en del i ett normalt mönster i hennes beteende tycker jag att man borde kunna fortsätta vänskapen om den är bra och givande i övrigt.

Jag tycker att man ska stå upp för sig sjäöv och säga ifrån, så att bli arg i detta läge är ingen överreaktion. Jag tycker dock också att man ska kunna acceptera brister och misstag hos andra och kunna gå vidare efter samtal om saken.

Är ett namn så hemligt så ska du inte säga det till nån, inte ens kompisar.

JA, du överreagerar.

Hon vet inte att jag är arg, hon sa att hon råkade försäga sig och jag trodde att hon inte tänkte sig för men fick sen reda på att hon skrivit det på en lapp och lämnat till min svägerska vilket betyder att hon gjorde det med flit fast jag bad henne låta bli. Det känns respektlöst och självklart är inte vänskapen perfekt sedan innan då hade jag nog inte tänkt på samma sätt. Men det går lite upp och ner men jag har tänkt tanken många gånger tidigare genom åren när jag inte känt mig respekterad. Jag är fortfarande arg men får se hur jag gör..

Du berättade för en vän medan du var gravid och nu är barnet en vecka gammalt och du reagerar på detta först nu? Jag hänger inte med.

Du överreagerar och jag är ganska känslig...

Håller helt med! Kunde inte sagt det själv

Om ni vill vara de som berättar namnet ni valt för ert barn varför berättar ni inte då?

Varför berättar du för en "vän" du inte helt litar helt på som du vet har kontakt med en i familjen?

En annan tanke är faktiskt att när din vän fick reda på namnet så var bebis inte född och nu en vecka efter så räknade vännen med att "alla" fått reda på namnet. Släktingen kan ha lurat sig till namnet genom att säga att hon inte vet stavningen och vännen kan ha skrivit ner namnet.

Hur som är det upp till dig att vara tyst om saker som du inte vill att andra ska få reda på

Säga upp vänskapen är lite för hårt om det var bara 1 enda fel hon gjorde , men förklara henne att du är sårad , besviken.

Om hon gör så här regelbundet är hon inte så mycket att ha som vän.

Just att hon berättade namnet är kanske inte så stor sak , men vågar man berätta något för en person som skvallrar ?

Nästa gång berättar hon kanske något viktigare / känsligare.

Jag skulle inte vilja ha henne som vän. Att hon försäger sig är en sak , men att skriva ner på en lapp och lämna över lappen på någon tyder på att hon är opålitlig helt enkelt.

Varför umgås du med henne ens? Du skriver att hon inte respekterar dig.

Såna falska vänner är inget att ha.

Är det något man lär sig när man får barn är att man vill omge sig med folk man kan lita på. Din "vän" har tydligt bevisat att hon inte är en av dem.
Skulle sålla henne ur mitt liv en tid framöver. Förstår hon inte varför så bevisar hon ytterligare att hon inte är något att ha. 

Fokusera på dottern istället.
Och grattis förresten.

Jag förstår aldrig sånt här. Det har funnits liknande trådar härinne under åren: man berättar för en person, man tvingar denna lova att inte säga det till någon, sen gör en det ändå, och TS blir arg/ledsen/besviken/upprörd. Liksom varför säga det till någon, när det är så hemligt? 

Jag kan förstå din besvikelse något, men inte fullt ut. Det är ditt eget ansvar att hålla inne med saker om det är så viktigt för dig själv att ingen vet. Om man nu ska vara krass var det du som var dålig på att inte prata bredvid mun. Din partner kanske är lika besviken på dig som du är på din kompis just nu. Varför räckte det inte att du och den blivande pappan visste - det var ju er hemlighet? 

Be henne fara och flyga. Sådär gör man inte.

Hon gjorde fel som berättade trots att du bett henne att i te göra det. Men människor gör fel, glömmer, tänker sig inte för, missar saker. Det är en del i att vara människa. Har du själv aldrig gjort fel, glömt, inte tänkt dig för, missat något som gjort en medmänniska ledsen?

Men vi vet att hormonstormarna ställer till det för oss ibland.

Jag hade varit sur på mig själv för att jag hade missbedömt min väns förmåga att bevara en hemlighet, men då jag själv hade försagt mig till henne till att börja med så hade jag inte kunnat vara särskilt arg på henne. Förhoppningsvis är vänskapen viktigare än ett misstag, men givetvis så hade jag varit mer försiktig i framtiden. Tyvärr så tror jag inte att du kommer att få ut särskilt mycket av att konfrontera henne. Har hon inte självmant bett dig om ursäkt så tror jag inte att hon kommer att ta det på ett bra sätt.