Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?

Fast de är ju redan hemma. Hos sin andra förälder.

Nej precis. Det är viktigt att kolla av med varandra även om det inte är dina barn. Än viktigare om ni bor ihop. Det handlar inte om att man ska neka men bor ni ihop är NI en familj och ska även ta beslut efter det.

Jadu, min man kan vara hemma men jobbar ändå. Vi kan ha planer som innebär att vi är hemma men som inte är barnvänliga och det passar inte den helgen. För oss är det iallafall självklart att höra med den andre innan vi bestämmer något. Är det sjukdom mm och den andre föräldern är oförmögen att ta hand om barnen är det såklart en annan sak. Men annars är det faktiskt planering som gäller i 90% av fallen.

Flera av er skriver ganska hårt att ni inte förstår ur man inte kan tycka att barnen är välkomna jämt osv. Med en antydan om att vi bonusföräldrar har fel inställning. 

Det handlar väl inte om det? Det handlar om att man är en familj där alla måste få komma till tals, även bonusföräldern. 

Som det är nu så kan ju min man höra av sig till exet och fråga om hon kan ta barnen på hans helg för att han vill ut och köra skoter med polarna, eller ut och jaga. 

Men när jag försöker hävda min rätt att kunna få ha en åsikt om huruvuda en planerad barnfri helg ska ändras så stämplas man av många av er som någon dålig människa som inte tycker om barn. Jaha, om jag då är så dålig hur dålig är då inte min man som vill frivilligt byta bort SINA egna barn för att köra skoter med grabbarna? Men vill hans ex åka på spahelg med väninnorna på våran barnfria helg så ska inte jag få ha en talan??  

Har svårt att tro att alla ni som uttrycker er som att barnen måste alltid få komma hem osv aldrig har planerat eller gjort nått utan barnen, om ni är separerade. 

Det där beror väl på vad man har för intressen. Om man gillar en viss musik till exempel och det är en konsert man väldigt gärna vill gå på just på barnhelgen, då kanske det är bra om man kan få byta. Ett byte brukar ju innebära just ett byte: det innebär inte att du spenderar mindre tid med barnen, det innebär bara att du byter en dag, eller en helg, eller en vecka, mot en annan.

Min man kan arbeta från 04.30- sen kväll med matuppehåll då jag åker ut med mat till honom och jag är inte intresserad av att att ha hans barn extra dom tiderna (idag är dom 8 och 10 år) alltför ofta, även jaga gör han mer under barnfria helgerna. Vi åker gärna iväg på hotell på de barnfria helgerna mm. Och där är vi jämställda. Nu händer det inte ofta att vi behöver ändra tiderna. Men nej exen kan inte räkna med oss som barnvakt med kort varsel för att göra något nöje. Då får man höra av sig ett par veckor innan för att vi med säkerhet kan.

Men oavsett tycker jag det handlar om respekt att iallafall kolla med sin partner, framförallt om man har något planerat. Jag hade inte blivit så glad över om min man ställde in en natt på hotell typ dagen innan bara för att exfrun vill att vi ska ha en natt extra för att hon inte löser barnvakt på annat håll.

Visst kommer dessa saker att finnas kvar. Det som däremot inte kommer finnas kvar är personen att dela detta med.

Jag anser det va helt ok att välja att leva ensam tills barnen flyttat hemifrån. Men det är inte frågan i ts, utan där vill pappan flytta ihop utan att sambon ska ha något att säga till om i sitt eget hem och inte heller om sin egen tid.

Jag hade precis som ts backat från att flytta ihop på de premisserna. 

Jo, om man rusar hem för minsta sak från en fest är det att curla. Likadant om man avbokar en fest för minsta sak eller ställer in med en timmas varsel eller en veckas varsel för den delen.

Det går alldeles ypperligt om det inte är något alldeles särskilt att låta barnen vara kvar hos den andre föräldern, släktingen, vännen eller den betalda barnvakten utan att det är som du uttryckte det "dåligt föräldraskap".

Det verkar väldigt laddat med ämnet att man alltid är förälder till sina barn och inte kan/bör säga nej till dem. För mig handlar inte frågeställningen om det, självklart är föräldern alltid förälder och ska finnas till för sina barn. 

Men jag tycker faktiskt frågan är hur man som vuxna samarbetar i frågan. Dvs jag och Mannen, och också han och han/jag i förhållande till exet.  Det handlar inte om krissituationer utan vanlig enkel planering kring barnen och kring nya familjekonstellationer, och hur man förhåller sig till ändrade planer. 

Om man hävdar ända in i kaklet att man alltid är förälder och aldrig skulle säga nej till sina barn borde man inte ha skiljt sig. Om man nu hårddrar det. Genom att skilja sig så har man ju faktiskt valt bort sina barn, en MYCKET stor del av tiden.  Varför göra sånt väsen av att bonusföräldern vill kunna säga nej nån endaste liten gång då och då för att det är andra planer en viss helg? Jösses....

Jag var inte arg i mitt inlägg, hade jag hittat en blinksmiley kunde jag skickat med den. Jag upplever att en del får det att låta som att ni hela tiden är tillgängliga för barnen, och jag svarade med att spetsa till det från mitt håll. 

Jag tror inte att ens du sitter hemma, ständigt tillgänglig för dina barn. Att du aldrig går på bio, restaurang, träffar vänner, eller Gud förbjude, åker bort nånstans....

Om man är så ständigt tillgänglig för sina barn när de är hos den andre föräldern så måste man ha ett torftigt liv. Det är väl bara bra om man gör det bästa av det liv man har och försöker ha roligt den tid man är från sina barn. Ingen blir väl lyckligare av att man sitter hemma och lider? 

Min frågeställning gällde att det dagen innan en barnfri helg (som jag gjorde mig jobbfri på ) blev en ändring. Inte för att det var ett krisläge utan för att mamman till barnen ville ha barnen en helg senare istället pga skidåkning. 

Trots att jag och Mannen "bara" är särbos än så länge så frågar jag honom inför saker som rör min planering. Har jag fått ett jobb så rådfrågar jag vad han tycker. Om jag funderar på att träffa vänner ena eller andra helgen kollar jag hur det ser ut för honom så det går att planera så det blir bäst för oss. Ingen stor grej, sånt kommer naturligt.   När jag ställde frågan i tråden tänkte jag att det handlade om hans brist på kommunikation med mig (och kanske att jag inte är prio..) men av allt jag läser så inser jag ju att många ser det som något helt annat. Vilket är intressant. 

Många tycker, oavsett om min "Man" är tillräckligt intresserad av mig eller inte, att byten av barnens dagar ska ske utan bonusförälderns möjlighet till delaktighet. Det var en intressant lärdom. 

Så om man vill gå på en fest, så brister man i sitt föräldraskap?

Varför är det skillnad på en timme och en vecka? Fest som fest liksom och du som då till skillnad från de som brister på fler än ett sätt i föräldraskapet får ju snällt avboka för att inte vara en dålig förälder.

Klart du hellre får hem dina barn än går på fest även om det är din systers barnfria bröllop. Du slår ju två flugor i en smäll. Dels missar du din systers bröllop och sedan berövar du barnens pappa tid med sina barn för att du har snabbare internet. "Nej" är ett farligt ord att yppa till barn och det är så mycket som gör föräldrar till dåliga föräldrar... 

Ja, du lyckades få det att fastna i skrift:

"Vissa kanske tycker det är viktigare att gå på fest, det kan man ju göra, men då undrar i alla fall jag om det inte brister på mer än ett sätt i föräldrarskapet..."

Om dina barn alltid får följa med för att inkluderas och känn sig välkomna tror jag du tappat bort dig själv och blivit bara förälder.

Så här skrev du:

Vissa kanske tycker det är viktigare att gå på fest, det kan man ju göra, men då undrar i alla fall jag om det inte brister på mer än ett sätt i föräldrarskapet...

Hur ska man tolka det, tycker du?

Är väl inte ett dugg konstigt att få ett nej. De är ju särbo som du verkar missa i alla dina inlägg. Han skulle ha varit hos sin särbo den helgen (hon hade till och med ställt in jobb för hans skull). Då kan man faktiskt svara till sina barn att "nej jag är inte hemma".