Jag hade backat från att flytta ihop. Det är tillräckligt mycket besvär med andras ungar även utan att de byter fram och tillbaks så att alla planer får ändras.
Sen är du även betänksam över att du tror att han tänker slänga över sitt ansvar på dig när han flyttat.
Ja, han vill flytta till en annan stad. Det ville han redan innan han träffade mig. Han tänker sig ha kvar vissa åtaganden i "barnens" stad, som han kan synka med hämtning/lämning. Så han är beredd på att hämta och lämna dem.
Han vill däremot lämna öppet för barnen att välja att bo heltid hos oss när vi flyttat ihop. Eftersom han reser mycket fungerar inte det för honom att ansvara för barnen, alltså hamnar ansvaret hos mig. Tänker jag. Men han säger som sagt att det inte ska bli så, men utan att vilja prata om hur han tänkt sig lösa situationen.
Han är inte jätteengagerad som pappa. Han ger dem mycket saker, och det är nog hans sätt att visa kärlek i och för sig. Men han ser till sig själv och sina intressen först; dvs jobb, pengar, sina egna fritidsaktiviteter osv.
Jag är nöjd med att vara särbo, men han trycker på om att flytta ihop, och det blir ett dilemma. Speciellt eftersom vi inte får ihop nån planering ens i nuläget som särbos... Är rädd han bara vill ha mig som hushållerska och barnvakt, därför vill jag ha allt solklart för mig redan innan.
Eftersom vi ses så sällan och jag ofta jobbar helger så är det inte så att vi ändå bara hänger runt lite och barnen kommer förbi.
Tex förra helgen skulle jag jobba, han hade glömt det med räknade med att koma till mig eftersom han var barnfri. Vi har setts så lite på sistone så jag fixade och trixade och gjorde mig jobbfri (och missade inkomst). Detta var på torsdagen. Såg fram emot kvalitetstid. Sen hörde hans ex av sig senare samma kväll och ville han skulle ta barnen på helgen, vilket han gjorde utan att kolla med mig. Bara meddelade mig att helgen inte blev av. Att vi skulle ses denna helg istället.
Jag blev fly förbannad eftersom jag tjorvat med jobb och missat inkomst. Efter mycket trassel fram och tillbaka så kunde vi ses på lördagen ändå i en stad mitt emellan oss.
Men denna helg blev det inget trots att han sagt han skulle komma. Vet inte varför, kanske för att äldsta dottern kom förbi. Har inte frågat. Är mest tyst och trött på läget...
Han har inte frågat barnen om vad de skulle tycka om att flytta. Exet vet inget heller. Jag tycker han borde prata med dem, men han tycker inte det är nödvändigt, för de har ändå inget att säga till om anser han.
Inser när jag skriver såhär att det låter som jag tycker han är en riktig egoist. Och det tycker jag ju... Han är jättefin på många sätt, men en egoist som ser till sitt eget bästa i alla lägen.
Min man kan arbeta från 04.30- sen kväll med matuppehåll då jag åker ut med mat till honom och jag är inte intresserad av att att ha hans barn extra dom tiderna (idag är dom 8 och 10 år) alltför ofta, även jaga gör han mer under barnfria helgerna. Vi åker gärna iväg på hotell på de barnfria helgerna mm. Och där är vi jämställda. Nu händer det inte ofta att vi behöver ändra tiderna. Men nej exen kan inte räkna med oss som barnvakt med kort varsel för att göra något nöje. Då får man höra av sig ett par veckor innan för att vi med säkerhet kan.
Men oavsett tycker jag det handlar om respekt att iallafall kolla med sin partner, framförallt om man har något planerat. Jag hade inte blivit så glad över om min man ställde in en natt på hotell typ dagen innan bara för att exfrun vill att vi ska ha en natt extra för att hon inte löser barnvakt på annat håll.
Jag anser det va helt ok att välja att leva ensam tills barnen flyttat hemifrån. Men det är inte frågan i ts, utan där vill pappan flytta ihop utan att sambon ska ha något att säga till om i sitt eget hem och inte heller om sin egen tid.
Jag hade precis som ts backat från att flytta ihop på de premisserna.
Svängdörrar hade jag aldrig gått med på. Är föräldern hemma och vi inte hade nåt annat planerat, så visst hade de varit välkomna. Hade jag varit ensam så hade de däremot inte varit välkomna, om det inte varit något alldeles speciellt som hänt.