Min sambo kan ej diskutera utan menar att det är bråk.

Ni båda måste ta reda på vilka känslor som ligger bakom och föröka uttrycka dem, samt förhålla er till det. Inte så lätt alltid, men man kan inte lösa konflikter (vilket det tydligen blir) om man inte först reder ut vad det är för känslor som styr.

Medvetenheten om detta kan leda er på rätt väg. Om man tänker så blir det lättare att mötas.

Alltså du måste förstå vad han känner och varför. Han måste förstå vad du känner och varför.

Får alltid ont i magen när jag läser inlägg som dessa. Skulle aldrig klara av att bo med någon som har sånt beteende där man inte ens kan diskutera något med sin partner.  

han vägrar resonera.
Det är ett fult sätt att fortsätta göra som man vill.

Han låter som en omogen 15-åring, men jag gissar (tyvärr) att han är betydligt äldre än så?

Kan du ge ett exempel på något som du försökt ta upp och han då regerat såhär?

Detta att motparten tolkar in annat än vad som sägs i ett samtal beror oftast på erfarenheter, från uppväxten eller tidigare relationer. För att lära er att kommunicera på ett effektivt behöver ni kanske söka stöd för detta. Det finns hjälp att få om båda ställer upp på det.

Det kan r.ex. vara ord, uttryck, gester, tonfall som för dig är helt normala och icke aggressiva men som för din motpart väcker djupt liggande känslor från tidigare i livet. Det är inte säkert att det är så för er, därför är det bra att få samtalsstöd.

Kan det kanske underlätta för er om ni istället för samtal skriver brev till varandra om det ni vill/behöver diskutera. En lite klumpig metod men kanske bättre än konfliktfyllda diskussioner.

Ja som idag när jag frågade en fråga hur han tänkte då vi ska ha barn o jag lämnar mina bonusbarn o hämtar varje morgon. Men ja inser att de ibland kan bli jobbigt med en nyfödd när man ej sovit en blund osv. Då kastade han i mitt ansikte..att han minsann visste att ja skulle prioritera bort de andra barnen. Ja jobbar o kör de varje dag utan problem de va ja som så de. För att ja börjar senare o jobbar 5 min från deras skolor.

Håller med

Har det alltid varit så eller har det växt fram under relationens gång? Gäller det även diskussioner som inte rör ert liv, t ex politik eller en film ni sett?

Som jag tolkar det har ni olika "språk" när ni samtalar och det kan som sagt bero på olika erfarenheter tidigare i livet. Han verkar låst i sitt tänkande och känner sig kanske lite underlägsen. Inte ditt fel,men det är nog du som i ett första skede behöver ändra ditt sätt att kommunicera. Linda in det du vill ha fram i beröm och bekräftelse och välj dina strider, ta bara upp sådant som verkligen är viktigt. Du ska givetvis inte lägga dig platt eller stryka medhårs i all framtid, men det är värt att prova under en övergångstid för att bryta det negativa mönster ni hamnat i.

Läs New Dawns inlägg ovan, det var klokt.

Vad menar du? Hur skulle du prioritera bort de andra barnen?