Hur mycket skulle du ställa upp för din partner?

Hur länge som helst men hade hjälpt hen att skaffa jobb eller förväntat att hen tar hand om hem och barn annars. Isf hade det tom varit okej :P

Men gränsen går väl vid att hen skulle kunna söka typ a-kassa men inte ids göra det / fylla i blanketter och samtidigt inte tar tillräckligt av hem och barn-jobbet.

Jag pröjsade allt då då min nuvarande fru sa upp sig från jobbet och valde att flytta hit och hade noll i inkomst första året.
Hennes lön idag 16 år senare är fickpengar för oss då jag tjänar 300K mer om året

Skulle aldrig lämna henne för det, mina pengar är hennes pengar från i stort sett dag 1

Skulder har varken jag eller hon haft så det är jag inte orolig för..

Skulle verkligen aldrig lämna min fru för nåt så dumt som pengar. Vad har man för typ av förhållande då?

Men for ever, självklart.

En av de vanligaste orsakerna till bråk i relationer och skillsmässa skall enligt uppgift vara pengar.

Ju ojämlikare inkomster man har desto mer stress skapar det på förhållandet.

Låt säga att det dimper ned ett inkassokrav på obetalda studielån som hen ?glömt bort? eller att hen börjar ställa krav på att hen behöver nya vinterkläder (och inte den billigaste jackan), hur hanterar du det?

Max några månader om hen beter sig så här.

Men hur länge som helst om han gör sitt bästa för att ordna sin situation.

Jag skulle aldrig lämna min partner på grund av pengar / ekonomi , men vill inte vara med någon som inte försöker ordna sitt liv och samtidigt har orimliga krav på saker någon annan ska betala.

"Haft lite otur ett bra tag nu" låter som något annat än otur...
Hur mycket/länge jag hade tyckt att det var ok att stå för större delen av ekonomin beror på vad problemen beror på och hur/om hen försöker lösa det.

Om hen hamnat i situationen pga missbruk, lathet, slarv, okunskap el dyl så är det egenskaper som inte är attraktiva hos en partner, vilket skulle kunna få mig att lämna personen om hen inte gör något åt det. Om hen hamnat där utan egen förskyllan, och verkligen gör allt för att komma ur den så han jag nog ingen tidsgräns för hur länge jag hade stått ut.

Vet ärligt talat inte hur länge till jag orkar.
Visste inget om min mans skulder innan det så att säga sket sig när bolånet skulle betalas ut. Orsakade mig ett par svettiga veckor  för att fixa till allt och gå så skadelös som möjligt ur det hela (kontraktet på huset fick skrivas om på bara mig, jag blev tvungen att ta ett par ofördelaktiga lån för att lösa lite extrautgifter som då dök upp). Fick dessutom gå in som låntagare på hans förlust av försäljning av hans bostad. Hade kunnat funka om inte mannens firma gick omkull och han hamnade i arbetslöshet utan ersättning och alla utgifter hamnade på mig. Sedan några försäljningsjobb på provision som inte gav något, sedan en utbildning (studielån), sedan mer arbetslöshet utan ersättning, en kort period av jobb med normal inkomst, mer arbetslöshet, ny utbildning (studielån) och nu ny arbetslöshet utan ersättning. Blir det inget jobb med inkomst snart nu är risken stor att jag inte orkar. Så, det startade för snart 10 år sedan och jag sitter själv djupt i skuldträsket nu.

Så länge han tar sitt ansvar för att hitta nytt jobb, sköter sitt när det kommer till a-kassa, barn och hem, så får det gå hur lång tid som helst. Kräva onödigt dyra saker kan han ju glömma. Men nu köper vi sällan det ändå (jakten isåfall som kan bli dyr). Men lämnar han allt på mig då vägrar jag att ens driva runt allt 1 månad.

Beror ju på om han söker jobb. Vi bor i Sthlm, han kan ha ett nytt jobb imorgon. Men rekryteringsprocesser tar tid, i och för sig. Så vi säger max 2-3 månader.

Skulle i stort sett betala det mest om jag slipper sköta hemmet.
Diska, städa, tvätta laga  mat osv.
Självklart kan jag hjälpa till ibland.

Har dock varit ganska tydlig med att betalar jag alla kostnader för bostaden så är det inget jag delar på om vi går sär.
Inte ens när vi delar halva månadsavgiften, jag har varit ganska tydlig från början.