Närmar mig 40 och märker av ett socialt ointresse från män

Jag har hört talas om detta dilemma och läst mycket litteratur där kvinnor tar upp den  sk "osynliga tidsåldern" som brukar infinna sig runt 40-50. Har själv inte drabbats av det trots att jag passerat 50. Jag har alltid fått enormt mycket uppmärksamhet från män och nu sista åren märker jag möjligen ett visst ointresse från män i min egen ålder. Mest uppmärksamhet får jag från unga män under 35 och över 60 ca. Jag har själv börjat uppmärksamma mina egna fysiska förändringar och känner en ganska stor olust inför dem, vilket kan ha påverkat min egen självbild och självförtroende något. Sånt märks ju utåt och jag tänker att något sådant kanske påverkat dig. Att du känner olust för att åldras och är mer kritisk till dig själv?

Jag kan märka stor skillnad i uppmärksamheten beroende på hur jag klär mig, sminkar mig osv. Har jag färgstarka kläder och ser stark och posititiv ut är det som förut, men mörka vinterkläder och en dålig dag känner jag mig rätt förbisedd.

Många kvinnor tappar lite sin identitet i medelåldern och vet inte längre om de ska se ut som tonåringar eller anamma en mer kvinnlig och mogen klädstil. Kanske kan du anlita en stylist och förändra ditt utseende lite genom kläder och ny frisyr så du själv känner dig nöjd. Då kommer uppmärksamheten garanterat att öka igen:) Synd att vi kvinnor värderar oss själva så mycket utifrån det sexuella kapitalet.

Låter som du har fullt upp och fastnat i karusellen. Kanske tappat din inre längtan och lite av magin på vägen. För mig handlar det inte om att orka. Att vara attraktiv och intresserad av min omgivning, interaktionen med andra människor och mitt sexuella väsen är så stor del av min existens. Detta förändrar ju inte sig för att åldern tickar på. Människans drivkraft sitter så mycket i relationen till omvärlden och andra människor. Och att sluta intressera sig för sig själv och hur man upplevs, är för mig helt ofattbart och hade inneburit att jag var djupt deprimerad. Inget är härligare än att få bekräftelse för att man är attraktiv och begärlig, det tror jag alla tycker innerst inne men kanske tappat kontakten med det på vägen. Det innebär en stor sorg att förlora detta om man tidigare varit en väldigt attraktiv person fysiskt och utseendemässigt.

Att inte få ligga med nån kvinna alls är exakt samma sak som att inte få ligga med den man du vill som kvinna. Enda som skiljer är bekräftelsen och uppmärksamheten som ju självklart kan ge en människa bättre självkänsla och även självförtroende. Men detta innebär inte att det blir lättare för en kvinna att hitta en partner som hon kan tänka sig ligga med. Alltså är det inte värt något och kan skapa en enorm tomhet och längtan istället, eftersom det är intimitet och närhet som de allra flesta vill ha.

Sex är inget värt för de flesta kvinnor utan detta, alltså inget de ens vill eller har något som helst behov av. Kvinnor och män har nog inte alls sex av samma skäl vaken fysiskt eller psykiskt. Hör sällan nån kvinna som behöver "tömma" liksom som inte gör det lika bra eller bättre själv. Vad man som kvinna vill ha av en man är kärlek, åtrå och bekräftelse och att känna sig attraherad och sugen på honom.
Kvinnor äcklas fysiskt av män de inte är attraherade eller kära i.

Människors "sexuella" attraktionskraft avtar med åldrandet oavsett kön medan en attraktiv människa förblir attraktiv hela livet. Den försvinner aldrig och kan ge stora fördelar även på ålderns höst såvida inte livet och omständigheter, som ohälsa, förluster, motgångar osv får lyskraften att dö. Kanske är det lyskraften som TS förlorat och inte den sexuella?

Skönhet har ingen ålder, men den sexuella skönheten har ofta ett bäst före datum. Något som har med gravitationen att göra och det ev dåliga självförtroendet som kan komma av den dystra spegelbilden man tvingas uthärda Förmodligen också den avtagande uppmärksamheten från lustfyllda blickar som man tidigare tog för given.