Dela rum med frugan

Det skulle vara intressant att få höra hur det utvecklar sig.

du bör definitivt ta upp det, dock med nyfikenhet och inte med "HA, där fick jag dig" eftersom det kan ha varit ett harmlöst agerande.
... om hon blir väldigt defensiv i sitt beteende trots att du konfronterat på ett klokt och diplomatiskt sätt så är det inte en positiv indikation.

Och vad skulle det leda till? Mer än att göra henne extremt defensiv, lessen och arg också? Självklart har ts rätt att bli arg (utifrån det förhållande han och hans fru har, om det nu har hänt nåt), och självklart ska ts inte låta sig trampas på - men att låta känslorna ta över, och skrika och svära hjälper ju ingen. Dessutom är det ju ur ett strategiskt perspektiv direkt korkat att sätta igång att gorma och skrika. Tar du det lugnt, ts, så kan du ju mycket bättre lita på att den reaktion du får av henne är hennes reaktion på det du SÄGER; inte på hur du BETER dig...

Du extrapolerar, ingenstans skrev jag att han skulle skrika och svära.
Däremot är det viktigt att maken visar känslor i detta läge

Skillnaden är:
Hade han hört av kollegan att frun dansat väldigt mycket med en kollega, ja då skall man ta en lugn och sansad diskussion, fråga "skall jag vara orolig" och inte anklaga etc.
MEN, nu var det inte det som hänt!
Frun har tagit in en man på sitt hotellrum över natten. Redan där är en STOR gräns överskriden. Vidare har hon förtigit detta för maken. Ännu en STOR gräns passerad.

Om maken då inte visar att han är förbannad  när han konfronterar frugan om detta (OBS inte samma som att skrika och svära), och därmed visar att detta är helt oacceptabelt, ja då tror jag frugan kollrar bort honom.

Sedan undrar ju man lite hur kommentarerna här hade låtit om det var en fru som klagat att en man tagit in en kvinnlig kollega på sitt hotellrum över natten. Antagligen en betydligt hårdare ton kanske.....

T.S. Är du upprörd och tycker att din frus agerande  är oacceptabelt så måste du visa det, annars kommer du aldrig få reda på sanningen!

Nä, ok - du skrev att det var "helt fel" att ta det "lugnt och sakligt" och att han skulle vara förbannad; att han hade rätt att vara helförbannad. Det tolkade jag som att du menade att han... tjae - inte skulle vara lugn, helt enkelt :)

Sen tycker ju uppenbart inte ts att det är en "STOR gräns" som är överskriden - han är själv tveksam, och frågar därför andra om vad deras åsikt är, eller hur? Så även om han själv tycker att det känns fel, så är (eller var) han ju uppenbarligen inte särskilt övertygad, vilket ju borde säga en del om hur tabu detta faktiskt har framstått för frun. Hade det från början varit tydligt för frun att det här beteendet inte på något enda sätt är acceptabelt enligt ts så kan jag hålla med dig om att det är en "STOR gräns" som överskridits. Men bara det att ts öht startat en tråd om det här tycker jag tyder på att detta inte är nåt de varit särskilt tydliga med varandra om...

Vi får helt enkelt vara överens om att inte vara överens. Jag (och en del andra, verkar det som) tror att chansen att få fram sanningen är större om ts är lugn och saklig; du tror att chansen är större om han visar att han är förbannad. Nu är det upp till ts själv att avgöra vad han tror är bäst :)

Sant. Men VS kan ha en liten poäng i det han säger. Man får inte glömma att han fått reda på det, genom att någon som varit med på tillställningen berättar det för honom, inte genom att frun berättar det självmant.
Detta faktum i sig är ju anledning för ts att bli förbannad. Någon har ju faktiskt reagerat så starkt på fruns tilltag, att hen sett det värt besväret att upplysa ts.

Knappast normalt.

Om det fanns tillgång till taxi och även manliga kollegor med rum så ger man nog inte invit till övernattning i sängen för att man är snäll.

Sedan att det inte haft en jobbrelation på ~8 år är inte betryggande.

Jag håller med Kråkungen, du bör definitivt ta upp det, dock med nyfikenhet och inte med "HA, där fick jag dig" eftersom det kan ha varit ett harmlöst agerande.

Och som Kråkungen är inne på att om hon blir väldigt defensiv i sitt beteende trots att du konfronterat på ett klokt och diplomatiskt sätt så är det inte en positiv indikation.

Om kollegan är SDare så har de garanterat haft sex.

Vad har SD med detta att göra? Är allt dåligt som händer, ner till minsta privata sak, SD's fel?

Jo... iofs. Det verkar ju som att vi alla har olika syn på vad som faktiskt är lögn och svek, och vad som bara är att man inte berättar precis allt - har jag insett :) Om ts faktiskt upplever det som ett stort svek att hon inte sagt nåt (alltså, om han inte bara tycker att det känns skumt, utan att han verkligen upplever det som ett SVEK), så är det klart att han har rätt att vara förbannad. Nu får jag dock lite intrycket att han mer är på nivån att han tycker det känns skumt, och att det skaver.

Helt oavsett, så var min primära poäng inte huruvida han har RÄTT att vara förbannad eller inte, utan snarare huruvida det är KLOKT att vara det när han konfronterar henne. Och där vidhåller jag att han gör klokt i att hålla sig lugn och saklig.