• Anonym (Ts)
    Äldre 12 Feb 06:46
    1255 visningar
    101 svar
    101
    1255

    Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?

    Det råder väl inga tvivel om att dagens kvinnor är de som får lägga ned mest tid både på hushållssysslor och barnskötsel. Något som heller inte verkar helt uppskattat.

    Efter ett par rätt ojämna förhållanden känner jag att jag lätt hamnar där även fast jag inte vill.. för annars blir hemmet förjävla skitigt efter ett tag, ingen mat handlas in osv... Jag vet inte hur mycket tid jag spenderat på att diskutera, komma överredens, försöka lägga upp veckoscheman, bråkat osv vad gäller det gemensamma hemmet. Men likt förbannat har jag ändå stått där och skött 90% av allt efter ett tag...

    Och nu efter att ha varit i dejtingvärlden några år så känner jag att det faktiskt svårt att hitta någon jag både matchar med och som faktiskt klarar av att sköta hälften av ett hem. Det FINNS såklart män som tar ansvar. Men jag börjar uppleva att de är så pass få att jag som kvinna inte kan ha detta som krav om jag ska ha chansen att träffa någon. Att jag helt enkelt måste vara beredd på att jag kommer få lägga ned mer tid på att att sköta barn och hem i mitt sökande.

    Hur upplever ni andra kvinnor det? Har ni krav på ett någolunda jämnställt liv? Eller känner du attt det bara är att gilla läget? Eller är du kanske en sådan som inte har något emot att dra det stora lasset?

    (Värt att tilläggas att jag verkligen inte är pedant och anser man behöver städa varje dag. Men att städa upp efter sig i köket när man lagat mat, dammsuga när det börjar knastra under fötterna, damma en gång i månaden och se över badrummet en gång i veckan behövs väl nästan för att en hem ska kännas någorlunda fräscht).

  • Svar på tråden Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?
  • Anonym (Man)
    Äldre 12 Feb 06:59
    #1

    Vilka barn är det som ska skötas? Dina egna?

    Självklart har inte yrkesarbetande människor tid att städa varje dag och få något annat gjort.

  • Äldre 12 Feb 07:17
    #2
    +1
    Anonym (Man) skrev 2019-02-12 06:59:51 följande:

    Vilka barn är det som ska skötas? Dina egna?

    Självklart har inte yrkesarbetande människor tid att städa varje dag och få något annat gjort.


    Så lustigt att den första kommentaren är från en man som bekräftar ts poäng!
  • Äldre 12 Feb 07:30
    #3
    +1

    Jag har ganska låga krav på städning, men ja, jag kräver att mannen gör hälften av hushållsarbetet. Det funkade inte som ung, men de förhållande sprack. Nu är det som sagt ett krav.

  • Anonym (Singe­l)
    Äldre 12 Feb 07:41
    #4
    +1

    Är singel efter lång relation (+15 år) jag och exet delade lika på allt inklusive föräldraledighet. För mig är det helt naturligt. Varför skulle man inte göra det?

    Träffar en ny nu, vi är på dejtingstadiet. Var och en sköter sina barn och sitt hem. vi träffas när vi inte har barnen.

    De flesta av våra vänner lever jämställt. Det du beskriver hör hemma på stenåldern. Vi är runt 50 med barn i mellanstadieålder.

    Om du dejtar så ser du väl hur männens hem är skötta. Välj bort grisarna.

  • Anonym (delar lika)
    Äldre 12 Feb 07:44
    #5
    +1

    Min man och jag delar allt i hemmet, vi storhandlar tillsammans, vi städar tillsammans (han är bättre än jag), vi turas om med matlagningen beroende på vem som kommer hem först efter jobbet. Vi har båda barn sedan tidigare och jag + mina barn sköter om de delar av hemmet där de har sina rum, toa osv, han och hans barn sköter den del där hans barn har sina rum, toa osv. Fungerar toppen! 

  • sextio­talist
    Äldre 12 Feb 07:58
    #6
    +1
    Anonym (Ts) skrev 2019-02-12 06:46:42 följande:

    Det råder väl inga tvivel om att dagens kvinnor är de som får lägga ned mest tid både på hushållssysslor och barnskötsel. Något som heller inte verkar helt uppskattat.

    Efter ett par rätt ojämna förhållanden känner jag att jag lätt hamnar där även fast jag inte vill.. för annars blir hemmet förjävla skitigt efter ett tag, ingen mat handlas in osv... Jag vet inte hur mycket tid jag spenderat på att diskutera, komma överredens, försöka lägga upp veckoscheman, bråkat osv vad gäller det gemensamma hemmet. Men likt förbannat har jag ändå stått där och skött 90% av allt efter ett tag...

    Och nu efter att ha varit i dejtingvärlden några år så känner jag att det faktiskt svårt att hitta någon jag både matchar med och som faktiskt klarar av att sköta hälften av ett hem. Det FINNS såklart män som tar ansvar. Men jag börjar uppleva att de är så pass få att jag som kvinna inte kan ha detta som krav om jag ska ha chansen att träffa någon. Att jag helt enkelt måste vara beredd på att jag kommer få lägga ned mer tid på att att sköta barn och hem i mitt sökande.

    Hur upplever ni andra kvinnor det? Har ni krav på ett någolunda jämnställt liv? Eller känner du attt det bara är att gilla läget? Eller är du kanske en sådan som inte har något emot att dra det stora lasset?

    (Värt att tilläggas att jag verkligen inte är pedant och anser man behöver städa varje dag. Men att städa upp efter sig i köket när man lagat mat, dammsuga när det börjar knastra under fötterna, damma en gång i månaden och se över badrummet en gång i veckan behövs väl nästan för att en hem ska kännas någorlunda fräscht).


    Jag hade den stora nackdelen att jag bott själv ända tills jag träffade min sambo och hade gjort allt själv, städning, reparationer, tvätt, matlagning, precis allt, så för mig var det största arbetet att släppa detta och acceptera att man är två.
    Men sambons barn, dessa tog sambon hand om, matlagningen fixade han under småbarnstiden under vardagarna (han arbetade natt och hämtade vår son på dagis och jag var hemma vid 18-tiden),
    Nu är det han som plockar och håller vardagssnyggt, jag tar den större städningen (nej, vi kan inte städa tillsammans).

    Men om jag ser mig omkring bland de jag känner, så är det hyfsat jämnställt


  • sextio­talist
    Äldre 12 Feb 07:58
    #7
    Anonym (Ts) skrev 2019-02-12 06:46:42 följande:

    Det råder väl inga tvivel om att dagens kvinnor är de som får lägga ned mest tid både på hushållssysslor och barnskötsel. Något som heller inte verkar helt uppskattat.

    Efter ett par rätt ojämna förhållanden känner jag att jag lätt hamnar där även fast jag inte vill.. för annars blir hemmet förjävla skitigt efter ett tag, ingen mat handlas in osv... Jag vet inte hur mycket tid jag spenderat på att diskutera, komma överredens, försöka lägga upp veckoscheman, bråkat osv vad gäller det gemensamma hemmet. Men likt förbannat har jag ändå stått där och skött 90% av allt efter ett tag...

    Och nu efter att ha varit i dejtingvärlden några år så känner jag att det faktiskt svårt att hitta någon jag både matchar med och som faktiskt klarar av att sköta hälften av ett hem. Det FINNS såklart män som tar ansvar. Men jag börjar uppleva att de är så pass få att jag som kvinna inte kan ha detta som krav om jag ska ha chansen att träffa någon. Att jag helt enkelt måste vara beredd på att jag kommer få lägga ned mer tid på att att sköta barn och hem i mitt sökande.

    Hur upplever ni andra kvinnor det? Har ni krav på ett någolunda jämnställt liv? Eller känner du attt det bara är att gilla läget? Eller är du kanske en sådan som inte har något emot att dra det stora lasset?

    (Värt att tilläggas att jag verkligen inte är pedant och anser man behöver städa varje dag. Men att städa upp efter sig i köket när man lagat mat, dammsuga när det börjar knastra under fötterna, damma en gång i månaden och se över badrummet en gång i veckan behövs väl nästan för att en hem ska kännas någorlunda fräscht).


    Jag hade den stora nackdelen att jag bott själv ända tills jag träffade min sambo och hade gjort allt själv, städning, reparationer, tvätt, matlagning, precis allt, så för mig var det största arbetet att släppa detta och acceptera att man är två.
    Men sambons barn, dessa tog sambon hand om, matlagningen fixade han under småbarnstiden under vardagarna (han arbetade natt och hämtade vår son på dagis och jag var hemma vid 18-tiden),
    Nu är det han som plockar och håller vardagssnyggt, jag tar den större städningen (nej, vi kan inte städa tillsammans).

    Men om jag ser mig omkring bland de jag känner, så är det hyfsat jämnställt


  • Anonym (Kl)
    Äldre 12 Feb 08:10
    #8
    +1

    Jag hittade en övervintrad ungkarl som vid 38 års ålder skötte hushåll och djur helt på egen hand och insåg snabbt att någon som klarat sig själv i 20 år lär vara ganska kompetent hemmet. Det visade sig stämma bra, så här hemma tar vi gemensamt ansvar. Han överraskar lite då och då till och med. I förra veckan fyllde min syster år och jag skulle göra tårtan. När jag kommer hem står det redan bottnar i ugnen, för att han kände att det skulle blivit stressigt för mig annars.

    Så, kolla upp om personen någonsin bott själv (utan misär eller städhjälp/mamma/exfru som assisterat) om inte så är chanserna små att han kommer göra sin del.

  • Anonym (samma­)
    Äldre 12 Feb 08:19
    #9
    Anonym (Ts) skrev 2019-02-12 06:46:42 följande:

    Det råder väl inga tvivel om att dagens kvinnor är de som får lägga ned mest tid både på hushållssysslor och barnskötsel. Något som heller inte verkar helt uppskattat.

    Efter ett par rätt ojämna förhållanden känner jag att jag lätt hamnar där även fast jag inte vill.. för annars blir hemmet förjävla skitigt efter ett tag, ingen mat handlas in osv... Jag vet inte hur mycket tid jag spenderat på att diskutera, komma överredens, försöka lägga upp veckoscheman, bråkat osv vad gäller det gemensamma hemmet. Men likt förbannat har jag ändå stått där och skött 90% av allt efter ett tag...

    Och nu efter att ha varit i dejtingvärlden några år så känner jag att det faktiskt svårt att hitta någon jag både matchar med och som faktiskt klarar av att sköta hälften av ett hem. Det FINNS såklart män som tar ansvar. Men jag börjar uppleva att de är så pass få att jag som kvinna inte kan ha detta som krav om jag ska ha chansen att träffa någon. Att jag helt enkelt måste vara beredd på att jag kommer få lägga ned mer tid på att att sköta barn och hem i mitt sökande.

    Hur upplever ni andra kvinnor det? Har ni krav på ett någolunda jämnställt liv? Eller känner du attt det bara är att gilla läget? Eller är du kanske en sådan som inte har något emot att dra det stora lasset?

    (Värt att tilläggas att jag verkligen inte är pedant och anser man behöver städa varje dag. Men att städa upp efter sig i köket när man lagat mat, dammsuga när det börjar knastra under fötterna, damma en gång i månaden och se över badrummet en gång i veckan behövs väl nästan för att en hem ska kännas någorlunda fräscht).


    Jag känner precis samma som du TS, det är svårt att hitta en man som är jämställd av naturen och inte måste tvingas in i det och då och då återigen tvingas in i jämställdheten. 

    Jag kan dock absolut tänka mig att ta största ansvaret om jag då kan jobba 50% men att han kompenserar mig för inkomstbortfallet OCH pensionssparar för sina pengar. 


    Vilket betyder att jag då också måste leta efter en man med riktigt bra inkomst för att han ska ha råd. Drygt som attan. Lever hellre som särbo då. Är dock gift med en man som inte klarar av att vara jämställd så vi krisar för tillfället. Eller han tycker vi har det bra, men jag är missnöjd och har ställt krav på förändring eller så blir det särbos eller skilsmässa. 

  • Äldre 12 Feb 08:36
    #10
    +1

    Jag har bara levt i jämställda förhållanden där vi respekterat varandra och haft samma rättigheter och samma skyldigheter. Vi har också gett varandra stort utrymme att själva, var och en på sitt sätt, hitta lösningar som passade oss som individer. 

    Jag tycker att det ibland ser ut som om en del kvinnor lägger krokben för sig själva genom att diskvalificera mäns insatser och deras lösningsmodeller. Så trots att de skulle haft goda möjligheter att leva jämställt så godkänner de inte metoderna och tar därigenom på sig mer ansvar än de tycks vilja ha. Att det fortfarande finns kvinnor som låter sig försörjas av män och att det fortfarande finns män som är villiga att försörja kvinnor problematiserar även det den jämställdhet som annars hade kunnat råda. 

Svar på tråden Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?