Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?
Det råder väl inga tvivel om att dagens kvinnor är de som får lägga ned mest tid både på hushållssysslor och barnskötsel. Något som heller inte verkar helt uppskattat.
Efter ett par rätt ojämna förhållanden känner jag att jag lätt hamnar där även fast jag inte vill.. för annars blir hemmet förjävla skitigt efter ett tag, ingen mat handlas in osv... Jag vet inte hur mycket tid jag spenderat på att diskutera, komma överredens, försöka lägga upp veckoscheman, bråkat osv vad gäller det gemensamma hemmet. Men likt förbannat har jag ändå stått där och skött 90% av allt efter ett tag...
Och nu efter att ha varit i dejtingvärlden några år så känner jag att det faktiskt svårt att hitta någon jag både matchar med och som faktiskt klarar av att sköta hälften av ett hem. Det FINNS såklart män som tar ansvar. Men jag börjar uppleva att de är så pass få att jag som kvinna inte kan ha detta som krav om jag ska ha chansen att träffa någon. Att jag helt enkelt måste vara beredd på att jag kommer få lägga ned mer tid på att att sköta barn och hem i mitt sökande.
Hur upplever ni andra kvinnor det? Har ni krav på ett någolunda jämnställt liv? Eller känner du attt det bara är att gilla läget? Eller är du kanske en sådan som inte har något emot att dra det stora lasset?
(Värt att tilläggas att jag verkligen inte är pedant och anser man behöver städa varje dag. Men att städa upp efter sig i köket när man lagat mat, dammsuga när det börjar knastra under fötterna, damma en gång i månaden och se över badrummet en gång i veckan behövs väl nästan för att en hem ska kännas någorlunda fräscht).
Jag känner precis samma som du TS, det är svårt att hitta en man som är jämställd av naturen och inte måste tvingas in i det och då och då återigen tvingas in i jämställdheten.
Jag kan dock absolut tänka mig att ta största ansvaret om jag då kan jobba 50% men att han kompenserar mig för inkomstbortfallet OCH pensionssparar för sina pengar.
Vilket betyder att jag då också måste leta efter en man med riktigt bra inkomst för att han ska ha råd. Drygt som attan. Lever hellre som särbo då. Är dock gift med en man som inte klarar av att vara jämställd så vi krisar för tillfället. Eller han tycker vi har det bra, men jag är missnöjd och har ställt krav på förändring eller så blir det särbos eller skilsmässa.