• Anonym (Ts)

    Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?

    Det råder väl inga tvivel om att dagens kvinnor är de som får lägga ned mest tid både på hushållssysslor och barnskötsel. Något som heller inte verkar helt uppskattat.

    Efter ett par rätt ojämna förhållanden känner jag att jag lätt hamnar där även fast jag inte vill.. för annars blir hemmet förjävla skitigt efter ett tag, ingen mat handlas in osv... Jag vet inte hur mycket tid jag spenderat på att diskutera, komma överredens, försöka lägga upp veckoscheman, bråkat osv vad gäller det gemensamma hemmet. Men likt förbannat har jag ändå stått där och skött 90% av allt efter ett tag...

    Och nu efter att ha varit i dejtingvärlden några år så känner jag att det faktiskt svårt att hitta någon jag både matchar med och som faktiskt klarar av att sköta hälften av ett hem. Det FINNS såklart män som tar ansvar. Men jag börjar uppleva att de är så pass få att jag som kvinna inte kan ha detta som krav om jag ska ha chansen att träffa någon. Att jag helt enkelt måste vara beredd på att jag kommer få lägga ned mer tid på att att sköta barn och hem i mitt sökande.

    Hur upplever ni andra kvinnor det? Har ni krav på ett någolunda jämnställt liv? Eller känner du attt det bara är att gilla läget? Eller är du kanske en sådan som inte har något emot att dra det stora lasset?

    (Värt att tilläggas att jag verkligen inte är pedant och anser man behöver städa varje dag. Men att städa upp efter sig i köket när man lagat mat, dammsuga när det börjar knastra under fötterna, damma en gång i månaden och se över badrummet en gång i veckan behövs väl nästan för att en hem ska kännas någorlunda fräscht).

  • Svar på tråden Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?
  • Anonym (nej)
    Anonym (Ts) skrev 2019-02-12 06:46:42 följande:

    Det råder väl inga tvivel om att dagens kvinnor är de som får lägga ned mest tid både på hushållssysslor och barnskötsel. Något som heller inte verkar helt uppskattat.

    Efter ett par rätt ojämna förhållanden känner jag att jag lätt hamnar där även fast jag inte vill.. för annars blir hemmet förjävla skitigt efter ett tag, ingen mat handlas in osv... Jag vet inte hur mycket tid jag spenderat på att diskutera, komma överredens, försöka lägga upp veckoscheman, bråkat osv vad gäller det gemensamma hemmet. Men likt förbannat har jag ändå stått där och skött 90% av allt efter ett tag...

    Och nu efter att ha varit i dejtingvärlden några år så känner jag att det faktiskt svårt att hitta någon jag både matchar med och som faktiskt klarar av att sköta hälften av ett hem. Det FINNS såklart män som tar ansvar. Men jag börjar uppleva att de är så pass få att jag som kvinna inte kan ha detta som krav om jag ska ha chansen att träffa någon. Att jag helt enkelt måste vara beredd på att jag kommer få lägga ned mer tid på att att sköta barn och hem i mitt sökande.

    Hur upplever ni andra kvinnor det? Har ni krav på ett någolunda jämnställt liv? Eller känner du attt det bara är att gilla läget? Eller är du kanske en sådan som inte har något emot att dra det stora lasset?

    (Värt att tilläggas att jag verkligen inte är pedant och anser man behöver städa varje dag. Men att städa upp efter sig i köket när man lagat mat, dammsuga när det börjar knastra under fötterna, damma en gång i månaden och se över badrummet en gång i veckan behövs väl nästan för att en hem ska kännas någorlunda fräscht).


    Nej, jag skulle hellre leva ensam eller som särbo än ha en mansbebis att ta hand om utöver barnen. Är man två vuxna normalfungerande i ett hem så förutsätter jag att båda hjälper till med det som vardagen kräver. Skulle aldrig acceptera att någon åker snålskjuts på min arbetsinsats.

    Jag har en man som på ett självklart sätt tagit sin del av ansvaret för både hem, barn och försörjning och vi är jämlikar i vårt liv tillsammans. Jag är inte den som gillar läget, så viktigt är det inte att leva med en kuk.
  • Anonym (Hmmmmm.....)

    Nej, jag är inte beredd att ta största ansvaret för barn och hem. Aldrig i livet! Tack och lov har jag en man som tar sin del. Han är även den som tagit på sig det sk projektledarskapet hemma (mycket för att barnen är hans säkert och inte mina).

  • Anonym (Hmmmmm.....)
    Anonym (Singel) skrev 2019-02-12 07:41:49 följande:

    Är singel efter lång relation (+15 år) jag och exet delade lika på allt inklusive föräldraledighet. För mig är det helt naturligt. Varför skulle man inte göra det?

    Träffar en ny nu, vi är på dejtingstadiet. Var och en sköter sina barn och sitt hem. vi träffas när vi inte har barnen.

    De flesta av våra vänner lever jämställt. Det du beskriver hör hemma på stenåldern. Vi är runt 50 med barn i mellanstadieålder.

    Om du dejtar så ser du väl hur männens hem är skötta. Välj bort grisarna.


    Ni är runt 50. Precis! Den yngre generationen är mer ojämställd och värre blir det!
  • sextiotalist
    Anonym (Hmmmmm.....) skrev 2019-02-12 10:17:30 följande:
    Ni är runt 50. Precis! Den yngre generationen är mer ojämställd och värre blir det!
    Oj, är det så illa. Tack och lov så bor min son helt själv så han sköter allt själv. Tror det är jätteviktigt att ungdomarna ska bo själva innan de stadgar sig.

    Kan det bero på att många inte flyttar hemifrån förrän sent och därmed inte får ta eget ansvar (det blir aldrig samma sak om de bor med sina föräldrar) förrän de är rätt gamla.
  • Sharper

    Jag är 27 och min man 35. Jag gör det mesta hemma, städar, tvättar, handlar, lagar mat. Varannan vecka är han hemifrån 04.30-18 eller senare och varannan vecka (när han har sina barn) är han hemifrån 04.30-15. Barnveckorna gör han mer men de barnfria veckorna är det i princip ingenting, han plockar ur diskmaskinen om det inte är gjort. Men jag ställer heller inte dom kraven på honom. Att han jobbar mycket visste jag om redan innan jag flyttade in för 1 år sen. Sen vet han om ursäkt ibland för att han gör så lite hemma, han visar mig att han är tacksam. Nu studerar jag på distans så det är inget stort problem. Men tror inte det kommer bli så stor förändring sen heller. Dock trivs jag allt som oftast med det :)

  • Moder1

    Jag har inget emot att slippa fixa bilen, klippa gräs , hugga ved .

    Jag kan absolut tänka mig att sköta vissa saker inomhus mot det.

    Men barn, matlagning/disk , tvätt , läxor , hämta och lämna på aktiviteter delar vi på.

    Jag städar, handlar, packar väskor, planerar maten.

  • Anonym (cv)
    Sharper skrev 2019-02-12 10:26:19 följande:

    Jag är 27 och min man 35. Jag gör det mesta hemma, städar, tvättar, handlar, lagar mat. Varannan vecka är han hemifrån 04.30-18 eller senare och varannan vecka (när han har sina barn) är han hemifrån 04.30-15. Barnveckorna gör han mer men de barnfria veckorna är det i princip ingenting, han plockar ur diskmaskinen om det inte är gjort. Men jag ställer heller inte dom kraven på honom. Att han jobbar mycket visste jag om redan innan jag flyttade in för 1 år sen. Sen vet han om ursäkt ibland för att han gör så lite hemma, han visar mig att han är tacksam. Nu studerar jag på distans så det är inget stort problem. Men tror inte det kommer bli så stor förändring sen heller. Dock trivs jag allt som oftast med det :)


    Nu ja men hur ska du orka med både jobb, barn och hem? För allt det där lär komma förr eller senare.
  • Anonym (Hmmmmm.....)
    Moder1 skrev 2019-02-12 10:26:34 följande:

    Jag har inget emot att slippa fixa bilen, klippa gräs , hugga ved .

    Jag kan absolut tänka mig att sköta vissa saker inomhus mot det.

    Men barn, matlagning/disk , tvätt , läxor , hämta och lämna på aktiviteter delar vi på.

    Jag städar, handlar, packar väskor, planerar maten.


    Shit, hugger din man ved, fixar med bilen och klipper gräs varje dag! Låter märkligt!
  • Sharper
    Anonym (cv) skrev 2019-02-12 11:12:08 följande:

    Nu ja men hur ska du orka med både jobb, barn och hem? För allt det där lär komma förr eller senare.


    Jag jobbade för ett år sen (heltid) och upplever ärligt talat att det var lättare att dra allt då än nu när jag går hemma.
  • AndreaBD

    Men självklart ska du ha det som krav! Varför skulle mannen komma undan med att göra mindre?

    Däremot skulle jag inte tjata om det på första dejten. Det kan ge ett väldigt konstigt intryck. Det är inte det man pratar om på en första dejt. Det är nog smartare att kolla, när man lär känna varandra lite bättre, hur mannen har det i sin lägenhet. Du ser ju vad det är för standard där. Om det är snuskigt -  det skulle vara ett hinder för mig.

    Och det är också väldigt viktigt att fördela uppgifterna direkt när man har flyttat ihop. Att inte gå med på att göra mer än hälften. Om det inte fungera så bra, så skulle jag försöka att göra saker tillsammans/samtidigt - då är det svårt att smita. Eller ha såna deals som att en lagar mat den andra diskar, en lämnar barnet på dagis, den andra hämtar. Det är svårt att smita ifrån sånt, eftersom det är så uppenbarligen rimligt att man delar på det. Viktigt också att vara självsäker, inte tveksam i såna situationer, så att partnern inte tror att hen kan smita undan. Visa tydligt att det inte är en option att inte göra något!

Svar på tråden Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?