• Anonym (Ts)
    Äldre 12 Feb 06:46
    1253 visningar
    101 svar
    101
    1253

    Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?

    Det råder väl inga tvivel om att dagens kvinnor är de som får lägga ned mest tid både på hushållssysslor och barnskötsel. Något som heller inte verkar helt uppskattat.

    Efter ett par rätt ojämna förhållanden känner jag att jag lätt hamnar där även fast jag inte vill.. för annars blir hemmet förjävla skitigt efter ett tag, ingen mat handlas in osv... Jag vet inte hur mycket tid jag spenderat på att diskutera, komma överredens, försöka lägga upp veckoscheman, bråkat osv vad gäller det gemensamma hemmet. Men likt förbannat har jag ändå stått där och skött 90% av allt efter ett tag...

    Och nu efter att ha varit i dejtingvärlden några år så känner jag att det faktiskt svårt att hitta någon jag både matchar med och som faktiskt klarar av att sköta hälften av ett hem. Det FINNS såklart män som tar ansvar. Men jag börjar uppleva att de är så pass få att jag som kvinna inte kan ha detta som krav om jag ska ha chansen att träffa någon. Att jag helt enkelt måste vara beredd på att jag kommer få lägga ned mer tid på att att sköta barn och hem i mitt sökande.

    Hur upplever ni andra kvinnor det? Har ni krav på ett någolunda jämnställt liv? Eller känner du attt det bara är att gilla läget? Eller är du kanske en sådan som inte har något emot att dra det stora lasset?

    (Värt att tilläggas att jag verkligen inte är pedant och anser man behöver städa varje dag. Men att städa upp efter sig i köket när man lagat mat, dammsuga när det börjar knastra under fötterna, damma en gång i månaden och se över badrummet en gång i veckan behövs väl nästan för att en hem ska kännas någorlunda fräscht).

  • Svar på tråden Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?
  • Anonym (nej)
    Äldre 12 Feb 13:24
    #41
    -1
    Sharper skrev 2019-02-12 12:46:48 följande:
    Jag får något tillbaka men inte rent sexuellt. I dom trådarna har jag även skrivit att det i många fall faktiskt är en mysfaktor snarare än en sexuell faktor. Säger jag att jag inte vill så tvingar han mig inte, 9 av 10 gånger är det jag som tar initiativet till det än tvärtom.

    Jag trivs med detta då min man visar mig uppskattning, han finns där för mig, han visar mig respekt. Ja i vissa aspekter skulle man tycka att det är ojämnställt men jag trivs med detta och jag blir inte ens utarbetad. Under sommartiden jobbar han mer än mig hemma även om det är belägrat utomhus (ladygård, trädgård, djur mm)så att jag gör det vintertid vad spelar det för roll?
    Låter inte som något särskilt trevligt förhållande, tyvärr. Låter som att du också har väldigt låga förväntningar på din relation, eller personen du har en relation med.

    "tvingar mig inte..."
    "visar mig uppskattning, finns där, visar respekt.."

    Ja, det är verkligen minimum i en relation för min del, grundläggande. Sen vill i alla fall jag ha mer. Ömsesidigt sexliv, jämställd relation, ett partnerskap där vi fördelar vardagens bördor och glädjeämnen mellan oss. 
  • Äldre 12 Feb 13:57
    #42

    Det beror väl på vad han bidrar med. Jag trivs med att fixa med barn och hemmet, men de tyngre sysslorna får han ta. Sen jobbar han mer och höjer bådas levnadsstandard, så tycker inte att det är orimligt alls att jag gör mer av vardagssysslorna.

    Jag tänker att man behöver ju inte dela 50-50 på alla sysslor, verkar ineffektivt. Man kan väl göra det man är bättre än den andra på eller det den andra inte vill. Typ jag får inte för mig att laga rören under diskhon utan mer eller mindre kräver att han gör det, likaså bär tunga prylar eller fixar staketet osv. Han skulle inte ställa sig och fixa hemlagat fika när släkten kommer på besök, eller tänka på att ta med sig blommor som tack till kattvakten. Får han bestämma mat varje dag blir det korv och spaghetti. Det betyder inte att han inte skulle klara sig utan mig, han är ju vuxen herregud, men man kan ju dela upp sysslor efter vem som gör det bäst och gillar det mest.

  • Sharpe­r
    Äldre 12 Feb 14:00
    #43
    Anonym (nej) skrev 2019-02-12 13:24:38 följande:

    Låter inte som något särskilt trevligt förhållande, tyvärr. Låter som att du också har väldigt låga förväntningar på din relation, eller personen du har en relation med.

    "tvingar mig inte..."

    "visar mig uppskattning, finns där, visar respekt.."

    Ja, det är verkligen minimum i en relation för min del, grundläggande. Sen vill i alla fall jag ha mer. Ömsesidigt sexliv, jämställd relation, ett partnerskap där vi fördelar vardagens bördor och glädjeämnen mellan oss. 


    Vårt sexliv är ömsesidigt. Jag har inte påstått att jag ger mer än vad jag vill ha tillbaka. Vi fördelar det som behöver göras på ett bra sätt utifrån det liv vi lever. Jag är hemma mer än honom pga jobb då tar jag större delen hemma. Beroende på årstid gör han mer då gården inkluderas i hans jobb, nu är det så gått som noll att göra på gården gentemot vår/sommar/höst vilket innebär att han är mer i skogen = 1-2 timmar enkel bilresa om dagen, alltifrån 5-7 dagar i veckan.
  • Sharpe­r
    Äldre 12 Feb 14:03
    #44
    Anonym (Lite salt) skrev 2019-02-12 13:20:40 följande:

    Fast det du beskriver är ju absolut minimum: han finns där, han visar dig respekt.... om han inte gjort det hade det varit illa. Och "han tvingar mig inte" - nej, det får jag hoppas, det hade ju varit våldtäkt.

    Att du tar initiativ till ojämlikheten ser jag inte som positivt - då har du internaliserat ditt lägre värde, och ser det som okej att du får njuta mindre än han. Det anmärkningsvärda är ju att han inte tar initiativ till att utjämna ojämlikheten.


    Jag får njuta lika mycket som honom, jag får mitt/mina b2hov uppfyllda likväl som honom. Den kärleken han ger mig går inte att beskriva. För övrigt kan du se svaret ovan. Vi har inget vanligt svenssonliv där båda har vanliga arbetstider, bor i stan eller i vanlig villa.
  • Anonym (Jbvgd­)
    Äldre 12 Feb 16:53
    #45
    -1
    Sharper skrev 2019-02-12 12:46:48 följande:

    Jag får något tillbaka men inte rent sexuellt. I dom trådarna har jag även skrivit att det i många fall faktiskt är en mysfaktor snarare än en sexuell faktor. Säger jag att jag inte vill så tvingar han mig inte, 9 av 10 gånger är det jag som tar initiativet till det än tvärtom.

    Jag trivs med detta då min man visar mig uppskattning, han finns där för mig, han visar mig respekt. Ja i vissa aspekter skulle man tycka att det är ojämnställt men jag trivs med detta och jag blir inte ens utarbetad. Under sommartiden jobbar han mer än mig hemma även om det är belägrat utomhus (ladygård, trädgård, djur mm)så att jag gör det vintertid vad spelar det för roll?


    Vilka bra förebilder ni är för era barn....not.

    Snacka om cementerade könsroller.
  • Anonym (Eppie­)
    Äldre 12 Feb 17:11
    #46

    Jag är tyvärr övertygad om att det är mitt eget fel att jag skapar lata män. Det är alltså en viss typ av kvinnor som träffar män som blir som tonåringar på nytt när de är i en relation.

    Ingen av mina förhållande har varit jämnlika. Det är jag som i princip tagit allt ansvar. Och det är drygt så in i. Det tär på en att dels göra allt själv, aldrig ha ork till annat, och behöva tjata för att få saker gjorda!!

    Jag trodde att jag hade träffat en normal man när jag träffade min nuvarande men han blev exakt likadan som exet efter ett par månader som sambos.

    Och den gemensamma nämnaren är mig själv! Jävla skit.

  • Sharpe­r
    Äldre 12 Feb 17:13
    #47
    Anonym (Jbvgd) skrev 2019-02-12 16:53:45 följande:

    Vilka bra förebilder ni är för era barn....not.

    Snacka om cementerade könsroller.


    Vi utgår från våra arbetstider. Han jobbar borta större delen av tiden. Därav att jag tar ett större ansvar för servicen hemma. Han gör lite mer när hans barn är hos oss varannan vecka eftersom han är hemma ganska mycket tidigare än de barnfria veckorna.
  • Äldre 12 Feb 17:20
    #48
    Anonym (Eppie) skrev 2019-02-12 17:11:35 följande:

    Jag är tyvärr övertygad om att det är mitt eget fel att jag skapar lata män. Det är alltså en viss typ av kvinnor som träffar män som blir som tonåringar på nytt när de är i en relation.

    Ingen av mina förhållande har varit jämnlika. Det är jag som i princip tagit allt ansvar. Och det är drygt så in i. Det tär på en att dels göra allt själv, aldrig ha ork till annat, och behöva tjata för att få saker gjorda!!

    Jag trodde att jag hade träffat en normal man när jag träffade min nuvarande men han blev exakt likadan som exet efter ett par månader som sambos.

    Och den gemensamma nämnaren är mig själv! Jävla skit.


    Japp. Du behöver säga ifrån.
  • Anonym (Behöv­er inte välja)
    Äldre 12 Feb 17:34
    #49
    Sharper skrev 2019-02-12 14:03:56 följande:

    Jag får njuta lika mycket som honom, jag får mitt/mina b2hov uppfyllda likväl som honom. Den kärleken han ger mig går inte att beskriva. För övrigt kan du se svaret ovan. Vi har inget vanligt svenssonliv där båda har vanliga arbetstider, bor i stan eller i vanlig villa.


    Men varför välja?

    Du kan få respekt, kärlek och uppskattning utan att väljs bort jämställdhet, närhet och bra sex.

    Min make pendlar långt och vi har skog, odlingar, hästar, höns m.m Vi lyckas ändå ha ett bra sexliv, närhet och delat ansvar för barn o hem.

    Du får inte en obeskrivlig kärlek från honom. Han ger inte dig vad du vill ha i sängen och han bryr sig inte om din arbetsbörda.

    Du ska inte nöja dig med nåt halvdant. Man kan få ett komplett och bra förhållande
  • Anonym (Pia)
    Äldre 12 Feb 18:01
    #50

    Aldrig i hela heta helvetet.

    Växte upp med en far som säkert gjorde 50-55% därhemma. Skulle aldrig nöja mig med annat.

Svar på tråden Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?