Relation till Mamma som vuxen kvinna

Hej!

Jag undrar hur er relation till er Mamma ser ut, som nu vuxna?

Vi har flera barn och ett liv i full fart med jobb, aktiviteter, allt som tillhör en stor familj.

Jag tänker många gånger att jag skulle behöva lite hjälp, eller sambon istället för att ta ledigt- be mormor om att följa med till tandläkarbesök eller dyl. Men jag drar mig verkligen för det om det inte är akut akut. Så max 1-2 gånger om året. Då det alltid är 17 ursäkter till varför hon inte kan, som jag inte orkar lyssna på.

Mormor bor 20 min bort och är långtidssjukskriven (sen 20 år)

Hennes verklighet är att vi har en jättefin kontakt, att hon känner barnen väldigt väl osv. I verkligheten så ses vi MAX en gång i månaden då hon kommer på snabb visit, alltid på väg till något annat.

Nu till dilemmat, det får gärna se ut såhär. Jag har också påtalat det för henne, MEN hon kan ringa hundra gånger om dagen för att ha koll! Vet hon att det har varit ett besök hos tandläkare, skola, bup eller annat. Då ringer hon med tusen frågor. Sen kan det vara tvärtyst flera veckor.

Jag har en 1 åring som hon aldrig visar intresse för, men utåt sett så lever hon i en fantasivärld om att vi står så nära varandra.

Är det här normalt i relation med far/morföräldrar? För mig känns det inte som att det finns omtanke, mer kontrollbehov.