Anonym (Fredric) skrev 2019-02-15 20:59:45 följande:
Jag är helt med dig på de första raderna. Däremot vill jag inte att hon ångrar sig gällande oss. Jag hade önskat lite insikt. I vad hon gjorde med en människa gällande otrohet, alla lögner och svek, att hon inte kunde vara ärlig när jag ställde frågor. På vilket sätt viker jag ut mig och beter mig småaktigt? Jag försöker inte koka ihop något. Jag ställer en fråga i ett stort forum som så många andra här inne. Hur har det varit för andra? Måste man själv påverka för att folk ska veta? (Inget jag gjort eller tänker göra men det var en fråga om det enbart är då som det verkligen kommer fram).
Sympati vet jag inte om jag bett om. Mer förklarat hur jag mått vilket inte är så konstigt. Skönt att skriva av sig liksom och lite för att eventuella trådläsare ska förstå.
Det är reflektioner, frågor och input i det hela som gäller. Jag har ju varit tydlig i att jag inte gjort någon scen. Sen att jag önskar att det skiter sig med tanke på hur illa de betett sig emot mig och sen sitter lyckliga inför folk som tyckte om så som vi var, är det småaktigt? När sanningen aldrig kom fram?
Jag vet inte. Uppskattar dina svar då mina tankar spretar åt alla håll och jag varken vet in eller ut längre.
Det verkar ju som att du bedömer att du inte kan/borde göra något aktivt själv för att sanningen ska komma fram. Men den där vännen du nämnde kanske har pratat om det, det kanske har kommit fram i något sammanhang, eller kommer komma fram... men det du kanske kan göra är väl om du upplever att du blir bemött negativt av omgivningen för att de har fått fel uppfattning, att då försöka hitta ett sätt att reda upp det, exempelvis fråga, varför har du blivit så kall mot mig, har jag gjort något fel tycker du, och ta det där ifrån
